Spår portades från Kumla: ”Aldrig varit med om något liknande”

Igår publicerades den sjunde och sista delen i krimpodden Spårs senaste säsong ”De avgörande minuterna i Åtvidaberg”. I podden ifrågasätts hovrättsdomen mot två bröder som dömts till 18 års fängelse för knivmordet på en 31-årig man i en lägenhet i Åtvidaberg i februari 2021.

I december förra året ansökte Spårs reporter Maria Hansson Botin hos Kriminalvården om att få intervjua den äldre brodern på Kumlaanstalten, men fick avslag med motiveringen att en intervju kunde medföra ”publicitetsskada” för den intagne, anhöriga och brottsoffer.

Spår begärde omprövning, varpå Kriminalvårdens huvudkontor ändrade motiveringen till avslaget från att det skulle handla om en publicitetsskada till att handla om en säkerhetsfråga. Spår fick därefter avslag hos förvaltningsrätten och kammarrätten i Göteborg nekade prövningstillstånd i juni.

Annons

Under våren bestämde sig Spårs redaktion för att testa att skicka in en parallell ansökan om att få intervjua den dömde storebrodern – från en journalist som helt saknade koppling till Spår: frilansjournalisten Lasse Edfast. I maj 2023 beviljade Kriminalvården hans ansökan och Lasse Edfast kunde genomföra intervjun på anstalten – på ”hemligt” uppdrag för Spår.

När det stod klart att Lasse Edfast fått intervjun beviljad skickade Maria Hansson Botin (bilden) en ny ansökan, och fick avslag, men inte av säkerhetsskäl utan återigen på grund av risken för ”publicitetsskada”.

– Min förhoppning, efter att de beviljat Lasse besökstillstånd, var att de skulle bevilja mig också, att de insett att det inte är deras roll att göra publicistiska bedömningar. Men jag fick ett avslag där de helt enkelt bara kopierat in det första beslutet, till och med ärendenumret är samma, säger Maria Hansson Botin.

De två ansökningarna är identiska, den enda skillnaden är namnet på journalisten och att en arbetar på Spår och en är frilans.

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är riktigt allvarligt. Det är inte kriminalvårdens uppgift att göra publicistiska bedömningar, utan min, säger Martin Johnson, ansvarig utgivare för Spår.

Hur påverkade avslaget publiceringen?
– Den blev försenad med nio månader. Dessutom fick vi lägga intervjun med storebrodern på slutet i stället för i början av säsongen, och hans viktigaste argument kommer sent in i berättelsen. Det behövde vara en stundtals konfrontativ intervju där vi verkligen ifrågasätter hans uppgifter och hans agerande.

Krimpodden Spår är välkänd inom rättsväsendet, särskilt efter avslöjandena som ledde till att Kaj Linna år 2017 förklarades oskyldig till rånmord, Kalamarksmordet, efter att ha suttit 13 år i fängelse.

– Hade vi nekats att intervjua Kaj Linna på anstalten hade vi kanske inte kunnat göra den granskningen, säger Martin Johnson.

Tror du att ni fått avslag på grund av vilka ni är?
– Besluten förefaller vara helt godtyckliga, men tanken väcks förstås att handläggaren kan ha googlat Marias namn och sett att hon jobbar på Spår och därför beslutat att avslå.

Vad tycker du om Kriminalvårdens agerande?
– Det vore förödande om staten gör det omöjligt för journalister att granska statens beslut att frihetsberöva människor genom att ta ifrån dem deras grundlagsskyddade yttrandefrihet, säger Martin Johnson.

I podden uppger Kriminalvården att deras beslut inte är godtyckliga men att olika beslut fattas av olika personer som kan göra olika bedömningar.

Lisa Gezelius, chef för enheten för klientjuridik på Kriminalvården har svarat per mejl på Journalistens frågor. Hon kan inte uttala sig i det enskilda ärendet med beaktande av sekretess.

”När det gäller frågan varför anstalten beviljat tillstånd i ett fall och avslagit i ett annat kan det generellt sägas att Kriminalvården arbetar för att ha en enhetlig tillämpning, men i slutändan är det varje beslutsfattare som gör sin bedömning av situationen så som den ser ut just då och tillämpar lagstiftningen därefter, vilket kan resultera i att man i ärenden som liknar varandra kommer till olika slutsatser. Kriminalvården har hela tiden svåra avvägningar att göra mellan olika intressen och vår ambition är alltid att hitta en så bra avvägning som möjligt”, skriver Lisa Gezelius.

Lisa Gezelius menar att när man ”tillämpar vägransgrunderna för besök i fängelselagen kan det innebära att yttrandefriheten begränsas” men att det finns andra möjligheter för den intagne att utöva sin yttrandefrihet, till exempel genom brev:

”Även om Kriminalvårdens klienter har rätt att själva kontakta och att bli kontaktade av media så påverkas deras möjligheter att utöva yttrandefriheten av de begränsningar som följer av frihetsberövandet. Tillämpningen av fängelselagen, som reglerar hur verkställigheten för intagna ska ske i fängelse, kan innebära att sättet som yttrandefriheten kan utövas begränsas.”

Hur vill ni bemöta kritiken från Spårs ansvariga utgivare?
”Vi vill understryka att Kriminalvården inte har någon som helst avsikt att hindra journalister från att utföra sin granskande uppgift. Det görs många intervjuer med intagna och mediaförfrågningar av olika slag är något som anstaltschefer frekvent hanterar. Däremot behöver man förstå att ett frihetsberövande innebär inskränkningar i på vilket sätt man kan utöva sin yttrandefrihet. Ett besök är inte alltid möjligt att genomföra. Dessutom råder ett generellt inspelnings- och fotoförbud, det är grunden (som kriminalvårdschef kan göra avsteg från, men det är undantaget)”, skriver Lisa Gezelius.