Gå direkt till textinnehållet

Protestaktion mot dödsskjutningarna

På torsdag är det ett år sedan tre journalister dödades i Bagdad, efter amerikansk beskjutning mot journalisthotellet Palestine och al-Jaziras kontor. I en protestaktion på årsdagen kräver Internationella journalistfederationen, IFJ, att USA offentliggör den interna utredning om beskjutningen som Pentagon gjort.

På torsdag är det ett år sedan tre journalister dödades i Bagdad, efter amerikansk beskjutning mot journalisthotellet Palestine och al-Jaziras kontor.
I en protestaktion på årsdagen kräver Internationella journalistfederationen, IFJ, att USA offentliggör den interna utredning om beskjutningen som Pentagon gjort.

Vid lunchtid den 8 april 2003 befann sig Aftonbladets utsände Urban Hamid och två kolleger på parkeringsplatsen utanför hotellet Palestine då de hörde två dova knallar. De kastade sig på marken och trodde att hotellet hade träffats av en bomb eller en missil.

När Urban Hamid vände på huvudet och tittade upp såg han en rökpelare som steg upp mot himlen från balkongerna på 15e våningen.

På husväggen syntes endast ett svart märke, som om en projektil hade touchat fasaden. Urban Hamid och hans kolleger bedömde att skadorna var förhållandevis lindriga och att ingen på hotellet hade blivit skadad. De åkte iväg till ett sjukhus för att intervjua några patienter.

– När vi kom tillbaka stod gråtande kolleger och höll om varandra. Andra irrade omkring på gräsmattan utanför hotellet och verkade vara chockade, säger Urban Hamid.

De chockade kollegerna berättade att fyra till fem journalister sårats och förts till sjukhus. Enligt den första knapphändiga informationen var en av de skadade en polsk journalist. Urban Hamid lärde känna en polsk kollega då han jobbade i Afghanistan och begav sig därför till Nafisa-sjukhuset, orolig för att det var hans vän som hade sårats.

En läkare berättade för Urban Hamid att journalisten var död då han anlände till sjukhuset. Han visade Urban Hamid till bårhuset, öppnade dörren och lät honom titta in.

– Det var inte min polske vän. Jag var lättad, men samtidigt bestört över att en journalist blivit dödad, säger Urban Hamid.

bryt

Den journalist han hade sett på bårhuset var den ukrainske kameramannen Taras Protsyuk som jobbade för nyhetsbyrån Reuters.

På operationsbordet låg den spanske kameramannen José Couso från TV-kanalen Telecinco. Urban Hamid talade med läkaren som skakade på huvudet. Chanserna att Couso skulle klara sig var små. Han hade kraftiga bukskador och benen var söndertrasade. Några timmar senare avled han på operationsbordet.

– Tragiska händelser skedde hela tiden under kriget. Journalister dödades. Samma dag hade vi fått reda på att al-Jaziras kontor hade blivit beskjutet av amerikanska soldater och att en reporter dödats. Palestine Hotel kändes som vår trygghet. Därför tog det oss väldigt hårt när det blev attackerat. Den dagen orkade ingen arbeta. Luften gick ut oss. Vi stöttade varandra så gott det gick, säger Urban Hamid.

Hans reporterkollega Åsne Seierstad, som rapporterade för bland annat Dagens Nyheter och Sveriges Television, befann sig på sjunde våningen då hon hörde en smäll. I sin bok Hundra och en dag berättar Åsne Seierstad hur hon höll på att skicka ett mejl då hela hotellet skakade till. Det var exakt en minut i tolv. Först trodde hon att flygdepartementet bakom hotellet hade träffats. Hon tittade ut men såg ingenting. Sedan hörde hon någon skrika att Reuters kontor hade blivit träffat.

I korridoren såg hon hur de skadade bars ut i filtar eftersom det inte fanns några bårar. Hon berättar att de tröga hissarna gjorde att livsviktiga minuter gick till spillo innan de sårade i skåpbilar kunde föras till sjukhus.

Att det var en amerikansk stridsvagn som hade avfyrat granaten fick de snabbt reda på eftersom ett TV-team från France 3 hade filmat hela händelsen från sin balkong, som låg en våning under Reuters kontor. På filmsekvenser kan man se hur en av stridsvagnarna vänder sitt torn mot hotellet och en flamma syns från eldröret.

Spontant började journalister hänga ut lakan från sina balkonger för att göra amerikanska trupper uppmärksamma på att där bodde journalister. Men irakiska säkerhetspolisen kom och slet ner tygstyckena.

bryt

Senare på kvällen försvann säkerhetspolisen och journalisternas guider. Alla förstod då att slutstriden om Bagdad var nära. Från sin balkong på elfte våningen på hotellet hade Urban Hamid sett amerikanska stridsvagnar på andra sidan floden Tigris och hört att det pågick hårda eldstrider.

En ny rädsla trängde sig på. Det var inte längre faran för att bli bombad eller hamna i korseld som journalisterna fruktade. De var rädda för att bli kidnappade och användas som mänskliga sköldar när anhängare av Saddam Husseins regim insåg att de skulle förlora.

– Alla skumma figurer som rörde sig runt hotellet visste att vi gick omkring med en smärre förmögenhet på kroppen. Att bli tagna som gisslan eller att någon skulle bryta sig in på hotellet och råna oss var vad vi mest var oroliga för, säger Urban Hamid.

Även Åsne Seierstad blev varnad för vad som skulle hända i det vakuum som uppstod efter att Saddamtrogna flytt. Hotelldirektören uppmanar henne att gömma sin utrustning och pengar. I den lilla gången mellan rummet och badrummet på hotellet hittade hon några lösa plattor i taket där hon gömde sina saker.

bryt

En av Urban Hamids vänner var den erfarne irländske fotografen Seamus Conlan. Dagarna före hade han köpt grov spik, metallplattor, en generator och införskaffat ett ordentligt matförråd. För att förhindra att okända trängde sig in i hotellrummet hade han tagit bort handtaget på ytterdörren, satt fast plåtbitar så att det inte skulle gå att skjuta genom dörren och när det blev riktigt allvarligt tänkte han slå in grova spikar i karmarna för att regla dörren ordentligt. Med ett eget elaggregat skulle han kunna hålla igång kylskåpet och klara sig ett antal dagar. Han bjöd in Urban Hamid och några kolleger att söka skydd hos honom om en mobb skulle anfalla hotellet.

Seamus Conlan hade erfarenhet från en liknande situation i Burundi. De som inte hade vidtagit dessa försiktighetsåtgärder hade släpats ut från sina hotellrum, blivit rånade och lynchade.

bryt

På morgonen dagen efter attacken tittade Urban Hamid på TV där en entusiastisk Peter Arnett hade besökt Saddam City och hyllats som en hjälte eftersom regimen hade fallit. Tillsammans med Seamus Conlan gav han sig ut på gatorna och kunde se att amerikanska soldater befann sig mitt inne i Bagdad.

– Det var med blandade känslor jag såg på de amerikanska soldaterna. Jag var lättad, det värsta sceneriet att vi skulle användas som mänskliga sköldar var borta. Men samtidigt kände jag ett hat för att de beskjutit vårt hotell, säger Urban Hamid, som i dag åker tillbaka till Irak för att göra nya reportage.

Internationella journalistfederationen, IFJ, har krävt att Pentagon släpper hela utredningen om den fatala dödsskjutningen mot hotellet Palestine. Enligt IFJ har man ännu inte fått något acceptabelt svar på varför beskjutningen skedde.

– Vi har inte fått någon rimlig förklaring till varför amerikanska trupper besköt ett hotell där det var känt att hundratals utländska journalister bodde, säger Aidan White, IFJs generalsekreterare.

Hittills har bara delar av rapporten blivit offentlig, den sammanfattning som skickats till de ukrainska och spanska regeringarna. Enligt sammanfattningen skulle besättningen på stridsvagnen ha öppnat eld mot hotellet eftersom de misstänkte att irakiska spanare koordinerade anfall från hotellet.

bryt

Organisationerna IFJ (Internationella journalistfederationen), Reportrar utan gränser och Kommittén för skyddandet av journalister, CPJ, har beskrivit Pentagons rapport som oacceptabel. CPJ gjorde en egen undersökning som visade att dödsskjutningen kunde ha undvikits. Pentagon och höga befäl visste att Palestine var fullt av journalister, närmare 150 personer, men denna information vidarebefordrades aldrig till den stridsvagn som besköt hotellet.

Men det är inte enbart attacken mot Palestine som blivit bristfälligt utredd, anser IFJ. Det är fortfarande oklart hur det gick till då Reuters kameraman Mazen Dana dödades av amerikanska trupper utanför Abu-Ghraib-fängelset i Bagdad. Enligt amerikansk militär skulle en soldat ha misstagit Mazen Danas kamera för ett granatgevär. Även hur det gick till då ITN-reportern Terry Lloyd dödades och vad som hänt med kameramannen Fred Nérac och tolken Hussein Osman är oklart. De färdades i samma kolonn som hamnade i korseld mellan amerikanska och irakiska trupper i närheten av Basra.

Enligt nya uppgifter som kommit fram dog Terry Lloyd omedelbart då den bil han färdades i hamnade i korselden. Hans kropp hittades senare på ett sjukhus i närheten. En obduktion visade att han hade skottskador som kom både från irakiska och amerikanska vapen.

Enligt en undersökning som ITN gjort skulle Fred Nérac och Hussein Osman ha förts bort av irakier på en lastbil som senare anfölls av en amerikansk helikopter eller stridsvagn. Vad som hänt med deras kroppar är okänt.

Det finns fortfarande frågetecken varför al-Jaziras kontor i Bagdad träffades av en raket som dödade reportern Tareq Ayoub. Raketen träffade en generator några meter från honom och splitter trasande sönder hans kropp.

Sedan USA proklamerat att kriget var över i Irak har fyra, kanske så många som sex journalister, dödats av amerikanska trupper. Senaste dödsskjutningen skedde förra veckan då kameramannen Burhan Mohamed Mazhour, som frilansade för TV-bolagen ABC, dödades i staden Fallujah. Enligt nyhetsbyrån AFP stod Mazhour i en klunga av journalister då amerikanska trupper sköt i deras riktning. Mazhour träffades av en kula i huvudet och avled senare på sjukhuset. ABC News har begärt att USAs militär gör en utredning. Alla dessa incidenter av vad militären ofta kallar för ”friendly fire” har inte utretts ordentligt, anser IFJ.

bryt

IFJ uppmanar alla journalistförbund som är anknutna till organisationen att den 8 april skicka ett protestbrev till USAs ambassader. I brevet kräver IFJ att få veta vilka åtgärder USAs regeringen har vidtagit för att hindra att en tragedi liknande den som skedde vid hotellet Palestine ska upprepas i framtiden – och om det skulle upprepas att man då tillsätter en oberoende utredning.

– Vi anser att det inte finns något hopp om att amerikanska myndigheter tar våra krav på allvar om inte ett stort antal journalister anser att frågan är viktig, säger Aidan White.

IFJ tänker också skicka ett brev till FN och försöka få till stånd ändringar i internationell lag för att stärka journalisters rättigheter när de bevakar konflikter.

– Problemet är att säkerhetsstyrkorna undersöker sig själva. Det förekommer inga oberoende utredningar. Därför vill vi etablera någon form av ramverk som har internationellt stöd. Vi vill att humanitära organisationer som Röda Korset ska vara inblandade. FN har också en viktig roll att spela, säger Aidan White.

pj@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos