PO om katastrofjournalistik: Lär journalister möta chockskadade
Journalister måste vara försiktiga med att återge uppgifter från folk som just varit med om traumatiska upplevelser, varnar Nils Andreasson, räddningsledare vid Göteborgs brandförsvar.
Journalister måste vara försiktiga med att återge uppgifter från folk som just varit med om traumatiska upplevelser, varnar Nils Andreasson, räddningsledare vid Göteborgs brandförsvar.
– Människor i chock är kraftfulla mytbildare, säger han.
Andreasson deltog i det seminarium om katastrofjournalistik som Journalistförbundet höll i Stockholm förra onsdagen med anledning av katastrofbranden i Göteborg för en månad sen.
Han var kritisk mot att medierna återgav djupt chockade ungdomars anklagelser mot räddningspersonal.
– Alla ungdomar som hördes om branden måste höras om. När sorgearbetet kommit en bit och de sansat sig får de nya minnesbilder.
Men TV4s reporter Mats Svenningsen ansåg att man ska intervjua folk direkt, utan att för den skull sända alla intervjuer.
– Mängder av ungdomar sökte upp oss och ville prata. Men vi märkte att ju mer de pratade, desto mer förändrades deras uppgifter. Det är ett källkritiskt problem.
Aktuellts reporter Henrik Ekman avstod från att tala med dem som han uppfattade som avvisande.
– Det är svårt när man inte vet hur chockade uppträder. Vi kan skada dels genom vad vi sänder, dels genom hur vi uppträder på olycksplatsen.
– Det är ett tryck att ta med anhöriga och närvarande, sa Madeleine Gedin, redaktör på Aktuellt. Men vi valde bort dem från direktsändning.
TV4s nyhetschef Sven Irving ansåg att redaktionen lärt sig en hel del av erfarenheterna från Estoniabevakningen.
– Det finns ingen anledning att anklaga journalister den här gången. Min bild är att medierna borde vara stolta.
Aftonbladets reporter Ulf Wallin reagerade under bevakningen mot att ett hov av journalister omgav Göran Persson när han kom till Göteborg.
– Pressfolk kom emellan honom och dem han skulle tala med. Jag tyckte det var stötande.
Jonathan Falck, redaktionschef på Göteborgs-Posten, lekte med tanken på hur det hade gått om katastrofen inträffat under sommaren, då många oerfarna semestervikarier jobbar.
– Kanske borde vi ställa samman en kort handledning om vad man ska tänka på i såna situationer.
Bengt Staaf, informationschef vid Polismyndigheten i Västra Götaland, påminde om att det vore omänskligt att begära att folk vid såna tillfällen helt skulle kunna hålla sig till en yrkesroll. Alla där är också människor, och människor gör ibland felbedömningar.
– Ingen yrkeskategori var beredd på att möta detta.
GP tog efteråt hjälp av företagshälsovården och psykologer och man kallade in arbetsledare som fick stötta medarbetare.
Expressens reporter Jan Lindström var skeptisk mot professionell krishantering, som han uppfattade som en institutionalisering av tröstandet.
– Journalister behöver hjälp, vänskap och förståelse från kolleger, inte bara höra att vi gjort något bra eller dåligt.
Men PO Pär-Arne Jigenius tog upp idén att ge journalister utbildning i hur chockade beter sig.
– I den meningen kanske ni alla behöver hjälp av institutionell expertis.
Torbjörn Stenson, lärare på Angereds gymnasium där många av ungdomarna gick, var nöjd med den samlade bild som medierna gav.
Men han ifrågasatte publicitet om att brottsstatistiken i Göteborg gick ner veckan efter branden. Hans elever har inte svårt för att räkna ut vad den uppgiften antyder.
