”Mordet på Politkovskaja ändrade spelplanen”
Idag är det femton år sedan världen chockades av mordet på Anna Politkovskaja. Om en internationell superstjärna kunde avrättas i hissen – ja då var allt möjligt i Ryssland.
Anna Politkovskaja hade som enda rysk journalist bevakat kriget i Tjetjenien i tre år när hon över en natt i oktober 2002 blev internationellt känd. Tjetjenska terrorister gick in på Dubrovkateatern i Moskva och tog 850 personer gisslan. De krävde Politkovskaja som förhandlare.
– Den händelsen, när gisslantagarna gick ut och sa att hon var den enda de litade på, det gav henne en enorm trovärdighet i rapporteringen. Även om de var terrorister verkade hon ha gjort något som ingen annan gjort. Det blev så uppenbart där på teatern, att hon hade kunskaper om en av världens mest blodiga konflikter som i stort var en vit fläck medialt. Hon blev sanningsvittnet, säger Fredrik Wadström (bilden), kulturreporter på Sveriges Radio och tidigare Moskvakorrespondent.
Han träffade Politkovskaja två gånger. En mängd internationella journalister intervjuade henne under åren 2002 till 2006. Att göra sig så tillgänglig och synlig i medier världen över var en strategi, menar Wadström. Anna Politkovskaja tog i sitt arbete som Putinkritisk krigs- och socialreporter enorma risker, blev utsatt för skenavrättning, förgiftning och förhör. Inget verkade kunna stoppa henne.
– Hon hade tagit beslutet att köra hela vägen, trots flera fruktansvärda situationer där hon haft änglavakt. Hennes enda sätt att bemöta det där var väl offentligheten. Det var den stora chocken med mordet. Det fanns ett antagande om att ja, journalister i Ryssland lever farligt, men Politkovskaja kommer de inte att röra. När det så skedde, ändrades spelplanen: då går ingen säker. Det har ju spekulerats i att det kanske var en av orsakerna, säger Fredrik Wadström.
Frilansjournalisten Börge Nilsson (bilden) träffade henne också flera gånger. Hösten 2004 skickades han av Journalisten till Moskva för att försöka få en intervju efter den förmodade förgiftningen som Politkovskaja utsatts för en månad tidigare, när hon försökte ta sig till terrordrabbade Skola 1 i Beslan.
– Hon såg helt annorlunda ut än ett år före. Hon var tydligt påverkad och kommenterade det, att hon såg hemsk ut, berättar Börge Nilsson.
Hade hon också förändrats i sitt sätt?
– Möjligen var hon lite mindre snabb i svaren, lite mer eftertanke, men hon var fortfarande frank. Hon ville inte linda in saker, hon var konfrontativ och tydlig.
Han minns de handskrivna breven som kom i mängder till hennes kontor på den oppositionella tidningen Novaja Gazeta. Från ryska soldatmödrar, från många tjetjener, från andra som utsatts för orättfärdigheter.
– Hon samlade på berättelser om övergrepp och skrev om dem. Hennes kontor fungerade som en mottagning, människor reste dit från hela Ryssland. Hon var som en klagomur.
Rädslan fanns där, men hon avfärdade den som oviktig för läsarna. Hon hade tilldelats en uppgift, en plikt gentemot de människor hon skrev om.
– Hon hade sett någonting, alltså måste hon rapportera. Jag uppfattar att hon hade en väldig kredd även bland de som var på motståndarsidan. Hon var respekterad, jag skulle tro även beundrad, för att hon hängde i, sättet hon höll på, säger Börge Nilsson.
Anna Politkovskaja tackade nej till de erbjudanden hon fick om att flytta till väst och få skydd. Den 7 oktober 2006 sköts hon till döds i hissen utanför sin bostad.
– Jag blev chockad, som alla andra. Att i smyg förgifta hennes te och få det att se ut som något annat, det är en sak. Men ett skott i huvudet, det är en avrättning.
När Fredrik Wadström träffade Anna Politkovskaja i december 2005 beskrev hon situationen för journalistik i Ryssland som ”fullständigt onormal”. Det går att fråga sig vad hon skulle säga om dagens situation. ”Fullständigt eländig”, summerar Börge Nilsson den. Floran av små oberoende medier har krossats med lagen om utländska agenter. Enskilda, ledande, grävande journalister har stoppats. Det projekt för grävande journalistik i Ryssland han projektlett finns inte kvar.
Anna Politkovskaja var inte den sorts undersökande reporter som följer bankkonton och gör Excelark.
– Hon var verkligen en stövlarna i leran-journalist som tog reda på människors berättelser. Jag vet inte att det finns någon som hon nu, säger Börge Nilsson.
Fredrik Wadström menar att hon var sina miljöer och källor. Hon tog sig till på platser där ingen var, träffade människor där, fick dem att prata:
– Gradvis blev det farligare och farligare för intervjupersoner att prata med henne, då började hon träffa dem nattetid. Hon avskydde att behöva jobba som en spion, ”jag är journalist och ska inte behöva hålla på med det här”, sa hon, ”men jag har inget val”.
***
Anna Politkovskaja
Journalist och författare, född 1958 i New York som barn till ukrainska FN-diplomater. Växte upp i Sovjetunionen. Arbetade från 1999 som undersökande journalist på Novaja Gazeta och granskade bland annat Rysslands politik i Tjetjenien, dit hon reste ett 40-tal gånger. Sköts ihjäl i sin trappuppgång i Moskva den 7 oktober 2006.
