Musikjournalisten Emil Arvidson: ”Mordet på rapparen Einár kastade om allt”
Musikjournalisten Emil Arvidson har bevakat hiphop och soul i decennier. I en ny bok om året efter mordet på rapparen Einár tar han ett helhetsgrepp på en ny hiphopgeneration som själv blivit en del av gängvåldet.
När 19-årige Einár sköts till döds hösten 2021 var han svensk hiphops kanske största kommersiella stjärna. I boken Svensk gangsterrap: Ett reportage fokuserar Emil Arvidson på det som hände efter mordet, och följer bland annat flera stora artister som toppar listorna medan de sitter häktade eller inlåsta på LVU-hem. Tillsammans med producenter, manager, fans, kriminella och sociala medier-konton spelar de alla en roll i en mörk utveckling där musiken kommit att kopplas allt tätare ihop med kriminella gäng.
Från början var det dock en helt annan bok Emil Arvidson hade tänkt sig att skriva.
Eftersom han bott länge i USA och skrivit om hiphopens kopplingar till gängkulturen där så var idén han hade sålt in till förlaget att skriva om den likartade utveckling man nu kan se i Sverige.
Ungefär samtidigt rasade kulturdebatten om huruvida man ska ge P3 Guld-priser till gängkriminella rappare som Yasin. Emil Arvidson tyckte att det saknades kunskap om hiphop som subkultur, vilket han också ville tillföra i boken.
Sen mördades Einár och han fick kasta om allt.
– Sedan mordet har kopplingarna mellan rappare och gängkriminalitet inte blivit mindre så jag landade i att börja där. Det blev mer av ett långt reportage än en bok, säger Emil Arvidson.
En sak han har tvingats reflektera över är sin egen relation till musiken. Som hiphop-fan har han i åratal lyssnat och festat till amerikansk gangsterrap – en genre där det blivit regel snarare än undantag att de stora rapstjärnorna är tätt sammankopplade med olika gäng.
Det är först nu, när våldet som avhandlas i låtar med artister som Yasin eller Dree Low sker runt hörnet, som det där på allvar har börjat kännas tudelat.
– Jag har lyssnat mycket på svensk hiphop de senaste åren och det finns en del låtar som jag inte vill lyssna på eftersom jag kopplar ihop dem med specifika mörka händelser. Och jag är nog inte ensam om att ha upplevt det här, hur något förändras i upplevelsen av ett konstverk när det kryper för nära, säger han.
– Samtidigt tycker jag att många artister är riktigt bra, exempelvis Yasins nya album. Där har jag inga problem att som musikjournalist försvara det konstnärliga verket.
