Marie Lundström om Nobelsändningen: ”Man får leva med sina tillkortakommanden”

Det krävs många förberedelser och mycket organisering före Nobelsändningen.

– På kulturredaktionen har vi listor med aktuella kandidater som uppdateras. Vi har aldrig arbetat med läckor eller sånt, utan det är sådana personer som vi tror kan ligga bra till. Somliga har varit med länge på listorna, andra är nytillkomna, säger Marie Lundström.

Sändningen börjar 12.58 med Gunnar Bolin i studion och Karsten Thurfjell i Börshuset. Klockan 13.00 får man se hur bra man har gissat.

Annons

– Visar det sig att det är någon man känner att man inte kan prata om, då får man lämna sin plats till någon annan. Annars kan man sitta kvar, säger Marie Lundström.

Det är ett gigantiskt förarbete som ligger bakom sändningen, berättar hon.

– Varje kandidat som kan komma i fråga går vi igenom, vilka kan något om den här författaren, vilka kan man ringa? Vilka på redaktionen kan ha läst den här? Runt varje tänkbart namn finns ett kluster av tänkbara namn att kontakta.

Det ska också finnas texter av författarna, det håller redaktionen på att komplettera och ta fram nu. Alla som jobbar med litteratur på redaktionen och alla som kan lägga sitt ordinarie arbete åt sidan hjälper till inför Nobelpriset.

– Det är en ganska vacker dag. Vi jobbar ihop mot samma mål, det brukar vi vara bra på. Någon som kan springa till biblioteket och hämta böcker, någon som kan ha hand om skådespelaren som ska läsa, så att det blir bra uppläsning i direktsändning, någon som ringer och försöker få tag på pristagaren, någon som har koll på alla kontakter vi har tagit med experter och förlag. Det är en väldigt stor organisation.

Marie Lundström håller inte i Nobelsändningen. Men Lundströms Bokradio ska bokcirkla över natten, det är nytt för i år.

– När vi får veta vem det är som får Nobelpriset ska vi skaffa ett verk och så ska vi till fredag klockan 11.00 ha läst det vi hinner och sätta oss och bokcirkla med två gäster om det. Min torsdagsnatt blir nog lite speciell.

Hon påpekar att även de författare som man har läst behöver fräschas upp för att man ska skaffa sig ett levande förhållande till dem. Själv brukar hon satsa på att lägga till en ny författare att läsa in sig på per år.

– Det är realistiskt med tanke på den arbetsbörda jag redan har.

Hur svårt kan det bli under en sådan här sändning?

– Förra året var det nog den mardröm vi alltid hade talat om. (Pristagaren var Abdulrazak Gurnah född på Zanzibar, verksam i England. Reds anm). Att man inte riktigt visste vem det var. Det var vi ju öppna med att vi inte visste, det var ingen hemlighet. Vi visste knappt hur man stavade det.

Sändningen blev trots det en av de bästa de gjort, enligt Marie Lundström.

– Den blev väldigt levande, det var väldigt mycket folk med. Innan timmen var slut hade jag och Gunnar börjat intervjua den nya författaren, vi fick tag på pristagaren vilket ju är svårt. Och vi fick olika aspekter på hans författarskap genom flera olika människor. Vårt uppdrag är att göra en bra radiosändning, och det tyckte jag att vi verkligen gjorde förra året.

Det tråkiga är om ingen brinner för den utsedda pristagaren, att det inte finns någon entusiasm, utan lite mer bara ”jaha”, tycker hon.

– Det är roligt när någon blir glad och det kanske är någons livsgärning, någon förläggare som bara: ”nu klämtar det till här till slut!”

Hur många som finns på redaktionens lista med kandidater är hon osäker på. Fler än 20 och färre än 100, tror hon först. Efter en koll visar det sig att det är fler än 100.

På torsdag ska alla på redaktionen ta med sig en trisslott. Varje person skriver sedan på ett stort blädderblock vem man sätter sin lott på. Den eller de som gissat rätt får sedan alla lotter. 

Akademin har ändrat sammansättning en del och det betyder nya människor och nya diskussioner. 

– Kanske nya namn, vad vet vi? Man kan inte bara utgå från vad som hände förut. Det gör det ännu mindre förutsägbart i år skulle jag säga.

Det är konstiga dagar, det gäller att stå ut med insikten att man inte kommer att hinna läsa in sig på allting, funderar Marie Lundström.

– Sömnen påverkas säkert hos flera medarbetare. Man får leva med sina tillkortakommanden och ha det i fokus att det handlar om att vi ska göra ett bra radioprogram, det är viktigare än den enskildas briljans. Det brukar vara en ganska trött stämning efteråt, men det är ju då jag ska börja, eller fortsätta, att jobba.