Gå direkt till textinnehållet

Journalist som tidigare flytt: ”Trodde jag var klar med den känslan”

Svenska journalister som själva har flytt från krig har erfarenheter som kan både hjälpa och stjälpa när bevakningen av kriget i Ukraina nu står i fokus för arbetet. Det menar några av dem som Journalisten pratat med.

Alisa Bosnic flydde till Sverige med sin ettåriga dotter från Sarajevo i början av Bosnienkriget 1992. Idag är hon kanalchef och ansvarig utgivare på P4 Uppland och Vetenskapsradion.

– När kriget i Ukraina bröt ut var det en chock, det var det nog för alla. Syrienkriget berörde mig djupt, men Ukraina kom närmare. Det är ett obegripligt och fruktansvärt krig i Europa där ett land angriper ett annat. Jag har varit med om det förut, jag kände kopplingen direkt, säger Alisa Bosnic.

– Man kastas tillbaka till den tiden. Den känslan, att man ska ta sin väska och kliva på en buss och hamna någon helt annanstans, medan mamma och pappa stannar kvar, den kom tillbaka. Det har gått 30 år och jag trodde jag var klar med känslan att vara på flykt. Jag gråter lite grann varje dag när jag ser bilderna och hör berättelserna om mammorna som flyr med barnen och papporna som stannar kvar. Jag vet vad det betyder, jag har upplevt det.

Annons Annons

En av hennes vänner kunde inte sova på flera nätter när kriget i Ukraina började, just för att gammal oro och rädslor från kriget på Balkan väcktes till liv.

Samtidigt tycker hon att det kan vara en styrka att ha de erfarenheterna på en redaktion.

– Det kan vara jobbigt, men jag har inte upplevt att det påverkar journalistiken negativt, tvärtom. Det gynnar mångfalden att få in andra perspektiv. Vi behöver berätta historier på många sätt och de som har flytt från krig har kanske andra insikter, kanske kan möta människor på ett annat sätt. Det betyder inte att de är viktigare än andra medarbetare; vi behöver många perspektiv, och alla på redaktionerna är oerhört engagerade. Jobbet känns extra viktigt just nu, inte minst eftersom det också är ett krig om fakta.

Saeed Alnahhal, reporter på Dagens Nyheter. Foto: Tor Johnsson

Frågan hur det är att rapportera om krig när man har egna erfarenheter av att fly från krig diskuterades i Studio DN i helgen. En av de som medverkade var DN-journalisten Saeed Alnahhal, som flydde från kriget i Syrien 2014.

Han känner igen sig i beskrivningen att erfarenheterna både hjälper och stjälper i arbetet, att det är svårt att värja sig mot intrycken som journalist jämfört med att bara vara en mediekonsument men samtidigt är en fördel att ha liknande erfarenheter eftersom man lättare kan sätta sig in i flyktingars situation.

– Det är utan tvivel ett privilegium att rapportera om händelser som journalisten själv har upplevt eller har liknande erfarenheter av. Det handlar om hela processen, från att hitta intressanta case och sätta berättelserna i rätt sammanhang till att på rätt sätt möta människor som ställer upp eller som man rapporterar om. Att journalisten känner smärta på grund av liknande erfarenhet kan också göra att man förstår hur känsliga de utsatta och drabbade människor som man rapporterar om kan vara, säger Saeed Alnahhal.

– Men samtidigt är det inte lätt att inte drabbas av sådan rapportering. Jag har en stor erfarenhet från min bevakning av Syrienkriget och flyktingfråga i EU samt i Sverige. Många händelser som jag skriver om har jag själv erfarenhet av i större eller mindre grad. Jag var politisk fånge i Syrien, upplevde hur svårt det var för mina föräldrar att lämna hemmet, flydde via landvägen genom Europa med små barn, upplevde hur utsatt och förvirrad en flykting i ett helt främmande land kan vara. Liknande situationer för andra utsatta människor har jag rapporterat om under mitt arbete. Det var alltid känslomässigt, särskilt när man försökte få människor säga något varmt ur hjärtat och de började gråta vilket påminde om min egen upplevelse med nära och kära.

Hur hanterar man det?
– Det som tröstar är att ha omtänksamma kollegor som känner för en och dyker upp med ett telefonsamtal eller Slackmeddelande och visar stöd. Sen är det oavsett allt vårt jobb, att göra något viktigt och vettigt för andra människor via vår rapportering – även om vi drabbades.

Fler avsnitt
Fler videos