Replik: ”Public service ska inte agera megafon åt patientorganisationer och läkemedelsbolag”

Replik till ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning”, ”Jag tror inte på en standardjävsdeklaration med en punktlista” och ”Inga intervjupersoner ska bemötas okritiskt av journalister”:

”Alla säger att Jeppe super, men ingen frågar varför.” Holbergs gamla replik borde sitta inramad på varje nyhetsredaktion, ty god journalistik nöjer sig inte med att konstatera att något sägs, utan frågar varför det sägs, av vem och i vems intresse.

Den 24 april skrev vi här i Journalisten om SR Ekots inslag ”Trumps politik kan leda till färre nya mediciner i Sverige”, en nyhet som endast byggde på en ”enkät” som Läkemedelsindustriföreningen (Lif) låtit göra bland sina egna medlemsföretag, i efterdyningarna av Donald Trumps omläggning av amerikansk läkemedelsprissättning. Enkäten bland medlemsföretagen gav vid hand att med den införda politiken skulle det finnas risk för färre produktlanseringar i…Sverige. Ett tämligen vågat påstående, dränkt i industrins eviga talepunkter om att varje form av reglering oavkortat skulle leda till färre mediciner, som inte finner någon konkret verklighet i forskningen.

Annons

Varken Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), oberoende hälsoekonomer eller någon annan motröst fick komma till tals, varför inslaget anmäldes till Granskningsnämnden för bristande opartiskhet eftersom endast industrins röst hördes.

Den 3 juli friades inslaget, men beslutet fattades inte av nämnden i sin helhet, utan av dess andre vice ordförande ensam efter föredragning. Frågan om public service får låta en branschorganisations medlemsenkät bära en nyhet om svensk läkemedelsförsörjning ansågs med andra ord inte värd en samlad nämnd.

Granskningsnämnden menar att ”Det förhållandet att publiceringen utgick från denna rapports resultat, och exempelvis inte lyfte andra röster än läkemedelsbranschens, medför inte att inslaget stred mot kraven på opartiskhet och saklighet.” Det är ett anmärkningsvärt påstående, då det inte rörde sig om någon ”rapport”, utan en enkät, bland en intresseorganisations medlemmar, således grunddefinitionen på partsinlaga, särskilt sett mot allmän praxis som citeras i beslutet.

Där konstaterar man att ”Kravet på opartiskhet innebär enligt granskningsnämndens praxis bland annat att kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas ensidigt, det vill säga så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar ett program eller inslag. Det är tillåtet att skildra ett ämne från en speciell utgångspunkt, men i så fall bör detta klart framgå av programmet eller programpresentationen.”

Om ett inslag där endast en part hörs, i ett av de mest kontroversiella ämnena som rör prisreglering inom läkemedelsbranschen, inte är ett inslag där en parts version dominerar på grund av just en ensidig ”enkät”, så blir det svårt att förstå vad regeln över huvud taget ska träffa.

Beslutet gör dessutom samma misstag som SR Ekot. Enkäten beskrivs som ”en nysläppt rapport” som visade att ”många bolag kan komma att avstå från lanseringar i Sverige”. En rundfrågning bland bolag som har ett uppenbart intresse av att beskriva amerikansk prispress som ett hot ”visar” ingenting annat än vad bolagen vill att vi ska tro om den konkreta verkligheten.

Rent konkret förhåller det sig så att Sverige enligt OECD och EU-kommissionen hör till de länder i EU som ger snabbast tillgång till nya läkemedel. I USA förhandlar Medicare sedan årsskiftet för första gången fram priser direkt med bolagen. När Congressional Budget Office bedömde den amerikanska reformen landade effekten på i storleksordningen ett dussin färre nya läkemedel under trettio år, av mer än tusen. Ingenting av detta nådde lyssnarna.

Vi är tydligen inte ensamma om att se mönstret. I en debattartikel här i Journalisten den 17 september kräver André Marx med flera läkare och forskare att medierna ska redovisa medicinska experters jäv. De påminner om Kalibers granskning av rapporteringen om Ozempic och Wegovy, där en femtedel av de medverkande experterna hade fått ersättning från Novo Nordisk men stod för omkring 60 procent av expertkommentarerna. De pekar också på hur en alzheimerforskare med starka band till industrin fick beklaga att läkemedlen inte godkänts, utan att banden nämndes.

Det är samma sjukdom med olika symtom. Våren 2026 lät SR på en och samma månad en alzheimerpatients vrede, ett läkemedelsbolags kommunikationschef och en branschorganisations enkät bära rapporteringen, medan den myndighet som faktiskt prövat priset knappt fick bemöta allt ovan. I Studio Ett-inslaget den 14 april om den nya alzheimermedicinen fick bolagets egen kommunikationschef komma till tals. Nämndens beslut säger i praktiken att detta är helt i sin ordning.

Det som därmed går förlorat är själva nyheten. Sveriges läkemedelsnota har på tjugo år vuxit från omkring 29 till över 70 miljarder kronor om året. Ökningen motsvarar årskostnaden för tusentals vårdplatser, tiotusentals sjuksköterskor eller tiotusentals läkare. Under samma period har Konkurrensverket haft två ärenden om misstänkt överprissättning av särläkemedel på sitt bord, varav det ena på uttrycklig anvisning från TLV. Båda lades ned utan åtgärd, medan motsvarande fall ledde till miljonböter i Nederländerna, Italien och Spanien. Den som följt svensk radio har knappast hört talas om det. Frågan är inte bara varför patienter nekas medicin, utan också varför priset blev vad det blev. Det är den frågan som alltför sällan ställs.

Public service ska inte agera megafon åt patientorganisationer, och ännu mindre åt de bolag vars ekonomiska intressen står på spel. Uppdraget är att pröva påståenden, förklara systemen och synliggöra makten bakom orden. Det gäller i synnerhet när ett ämne är så komplext att lyssnaren, och de flesta redaktioner, inte själva kan avgöra vad som är fakta och vad som är lobbying.

Behrang Kianzad
VD Magasinet Konkret, jurist och forskare i konkurrensrätt. Författare till debattboken ”Vad kostar ett liv? Om medicinen den dyra och vad som bör göras” (Norlén & Slottner), som presenteras på Bokmässan i Göteborg.
Stefan Bergmark
Chefredaktör och ansvarig utgivare Magasinet Konkret