Island vill skapa öppenhetsparadis

En isländsk lärdom av bankkraschen är att allmänheten inte kan lita på att politiker och affärsfolk alltid har flertalets goda för ögonen.

Om inte tidigare så gick det upp för folk när de ansvariga för bankrodeon skulle identifieras.

Som den 1 augusti 2009 då ett TV-reportage i isländska public service-företaget RUV lyftes ut fem minuter före sändning. I reportaget tänkte man redovisa vilka som fått lån i Kaupthing bank och hur mycket de lånat. Banken hade lyckats få myndigheterna att med ett föreläggande förbjuda visning av reportaget med hänvisning till banksekretessen.

TV-reportaget byggde på ett hemligt dokument från september 2008, strax innan staten tog över banken.

I reportaget kunde RUV berätta att Kaupthings största låntagare var bolag som kontrollerades av finanskoncernen Exista och dess ägare, bröderna Agust och Lydur Gudmundsson, som också var storägare i Kaupthing.

Bröderna hade lånat motsvarande 14,5 miljarder svenska kronor i sin egen bank.

Kaupthing hade även beviljat stora lån till bröderna Gudmundssons investmentbolag Bakkabraedur, pengar som de bland annat hade använt privat, exempelvis för att köpa fastigheter i Storbritannien och Frankrike och ett jetplan värt 165 miljoner kronor.

Även brödernas vänner bland isländska affärsmän hade beviljats generösa lån.

Trots sändningsförbudet kunde RUV få ut reportagets budskap genom att i bild visa adressen till Wikileaks, sajten som specialiserat sig på att offentliggöra sådant som stater och företag vill hemlighålla.

Avslöjandet retade upp ett redan vredgat isländskt folk som häpnade över att några få affärsmän hade kunnat ruinera landet med vidlyftiga och spekulativa affärer.

Det är bland annat mot den bakgrunden man ska se idén om att förvandla Island till ett öppenhetens drömland, en omvänd motsvarighet till skatteparadiset Cayman Islands.

– Cayman Islands har plockat lagar från hela världen för att stärka sekretessen, säger alltingsledamoten Birgitta Jonsdottir. Vi kan på motsvarande sätt plocka lagar, men i stället göra det för att skapa största möjliga öppenhet.

Jonsdottir hoppas att Island ska bli ett paradis för undersökande journalistik, som den som Wikileaks bedriver.

Wikileaks grundare Julian Assage har varit i Island för att ge råd till regeringen om IMMI och hur man bäst kan garantera största möjliga skydd för källor och whistleblowers.

Initiativet till Icelandic Modern Media Initiative, IMMI, togs på en konferens om situationen på Island efter krisen.

– Jag och andra parlamentskolleger såg IMMI som ett sätt att genomlysa bristen på information och insyn. Vi hade inte varit fullt medvetna om hur friheten hade eroderat i världen, säger Birgitta Jonsdottir, som representerar partiet Rörelsen i Alltinget.

Hon anser att ju starkare medborgarjournalistik växer sig, desto fler filter skapar makten för att undanhålla information från allmänheten. Bland annat pekar hon på Storbritannien, där domstolar de senaste åren utfärdat 300 domstolsförelägganden med risk för skadeståndskrav mot dem som avslöjar information som någon intressent vill ska förbli hemlig. Ofta räcker det med hot om stora skadestånd för att journalister och andra ska avstå från publicering.

Den brittiska lagstiftningen har lockat aktörer från hela världen som vänt sig till brittiska domstolar för att försöka stoppa oönskade avslöjanden. Man talar ibland om "förtalsturism".

– Oligarker, stora bolag och regeringar har ett team av advokater som skannar medierna och som är snabba med att starta processer.

Med oligarker avser Birgitta Jonsdottir inte bara nyrika ryssar, utan också isländska finansvikingar.

– Vi ska stärka vår position genom att förbättra vår lagstiftning och låna bra lagar från andra länder, bland annat från Sverige. De flesta lagar är lappverk, men vi vill ta ett helhetsgrepp och uppmuntra andra länder att göra detsamma.

En tanke är att skapa en datacentral i Island, som kan stå värd för servrar från andra länder. Island kan också locka med billig energi och ett svalt klimat som passar datorer.

Målet är att Island ska kartlägga och kopiera världens bästa medielagar. Gruppen bakom IMMI hoppas att det ska locka nya investerare och medieprojekt till Reykjavik.

Birgitta Jonsdottir understryker att IMMI inte bara är ett journalistiskt initiativ. Personerna bakom IMMI vill tänka längre.

– Det här är ett försök att se var vi i Island vill placera oss själva som nation genom att till exempel stå för värden som fred och yttrandefrihet.

IMMI stöds av parlamentariker från samtliga partier inom Alltinget, vilket möjligen underlättas av att det nu är nya kvastar som sopar i Alltinget. Två tredjedelar av de ledamöter som valts in efter bankhaveriet har suttit i mindre än tre år.

Arbetet med att stifta nya lagar har redan startat.

– Förslaget måste gå igenom tre instanser och 13 nya lagar måste stärkas. Vi kan inte få igenom hela paketet på en gång, men det är realistiskt att det kan ske inom ett år.

Finns det inte en risk för att IMMI samtidigt gör Island till ett drömland för dem som fritt vill distribuera exempelvis barnpornografi?

– Inget blir legalt som i dag är illegalt. Där blir det inga ändringar. Allt måste gå genom isländska domstolar.

Alla islänningar är inte så entusiastiska till projektet som Birgitta Jonsdottir. Ordföranden i det isländska journalistförbundet, Thora Kristin Ásgeirsdottír, tillhör skeptikerna.

– Jag tror inte att Island har den ställningen att vi kan spela den rollen. Vi har egna problem att reda upp. Faran är också att vi inte kan styra över innehållet.

Andra anser att Island efter bankkraschen ska akta sig för att än en gång sticka ut hakan och säga att landet är bäst.

– Inget är mer främmande för mig, säger Birgitta Jonsdottir. Men bankkraschen får inte heller förlama oss. Vi måste fråga oss vart vi ska gå och tala om vilket samhälle vi vill ha.