Gå direkt till textinnehållet

FS-veteran tackar för sig

Efter att ha arbetat i mer än 30 år som förtroendevald för Journalistförbundet har Stephen Lindholm beslutat att lämna vid 2018 års kongress.

– Det kändes som ett naturligt steg att ta. Jag kommer att vara 63 år när kongressen äger rum och det kan vara dags att låta någon annan ta plats. Det har mognat fram, jag har ingen lust att vara ”proppen Orvar” som står i vägen för andra, säger Stephen Lindholm.

Han började i förbundsstyrelsen 1989 och satt i första omgången fram till 1998, då han hade ett uppehåll på tio år, för att komma tillbaka 2008.

Stephen Lindholm har också uppdrag i Yttrandefrihetsgruppen, Journalisternas arbetslöshetskassa och i tidningen Journalistens styrelse.

Kommer du att fortsätta med de uppdragen?
– Nej, de uppdragen är kopplade till att jag sitter i förbundsstyrelsen.

Vilken fråga har varit viktigast för dig under de här åren?
– Det är många olika så det är svårt att svara på. När jag började på 90-talet var frågan om byte av lönesystem viktig, när det ändrades från lönetrappa till individuell lönesättning. Det arbetade jag mycket med.

– Senare har jag engagerat mig i yttrandefrihetsfrågorna. Yttrandefrihetsgruppen startade 1994 i samband med att det pågick förhandlingar när Sverige skulle gå med i EU och vi skulle bevaka den svenska offentlighetsprincipen. Och det har jag fortsatt med, det är en viktig fråga fortfarande och något väldigt konkret som känns meningsfullt att arbeta med.

– Otryggheten för journalister, frilansars villkor, medlemsrekrytering och mediebranschens utveckling har varit och kommer att förbli avgörande utmaningar för att Journalistförbundet ska vara ett starkt fackförbund.

– När jag började var det också ett annat läge på förbundet, som då var mer fokuserat på dagspress och public service, jag kände mig som en främmande fågel då som kom från Kommunalarbetaren med helt andra förutsättningar och villkor. Det är annorlunda nu, men det finns till exempel fortfarande mer än 800 personer i Ekendistriktet som arbetar på så små arbetsplatser att det inte finns någon klubb. Det perspektivet hoppas jag kommer att finnas även hos dem som tar vid.

Kommer du att sakna något speciellt när du slutar?
– Jag kommer att sakna allting.

Är det något du inte kommer att sakna?
– Nej, det tror jag faktiskt inte.

Har du några andra planer för framtiden?
– Nja, det har jag inte funderat över. Det blir väl lite mer tid på jobbet till att börja med. Jag är inställd på att arbeta tills jag blir minst 67.

Om han ska ge något råd till sin efterträdare så blir det att lita på sin magkänsla och ha ideologisk ryggrad.

– Det är viktigt att man tänker på att man har uppdraget och företräder andra. Man måste våga stå upp för det man tror på, även om andra tycker annorlunda.

Fler avsnitt