Det önskar vi oss av medieåret 2011

Helena Groll, programledare Studio Ett, Sveriges Radio:
– Jag hoppas att vi journalister ska fortsätta göra det vi är bäst på: berätta en historia med kritiska ögon, inlevelse, glöd och engagemang. Att det levande reportaget och den granskande journalistiken inte drunknar i det allt större bruset från Facebook, Twitter och bloggar.
– Att Los Angeles Times, mitt husorgan de senaste tio åren, ska fortsätta vara en av världens bästa tidningar. Tänk om pappersvarianten nu kunde hamna på mitt svenska köksbord varje morgon. Jag hoppas att Janne Josefsson oväntat ska dyka upp utanför kungens dörr och att 2011 blir det år då Dawit Isaak kommer till Studio Ett och berättar sin historia.

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Ali Fegan, Uppdrag Granskning, Sveriges Television:
– Wikileaks, man vill ju veta allt. Vilka finansierar, agendan och framförallt vilka dokument är det som inte publiceras, finns dom? Wikileaks har plötsligt blivit mediernas gullegrisar, med rätta såklart, men det är inte utan att man saknar granskningen. Den kommer 2011. Då hoppas jag också på att någon ung förmåga är först på bollen och gör en svensk Roberto Saviano. Att kriminaljournalistiken i landet på något sätt vänder skutan från att vara refererande (Den gängledaren i det nätverket är kompis med den i det gänget som förut ingick i den gruppen som håller på att ta över Södertälje alternativt Malmö) till att vara kritiskt granskande. Alltså journalistik som på allvar utmanar dom kriminella – vilket förstås ställer extrema krav på oss journalister. Till sist skulle man ju vilja se Carl Bildt göra en avstickare och medieträna rikets alla socialtjänster. Det skulle kunna bli hur bra som helst.

Niklas Orrenius, politisk reporter, Sydsvenskan:
– Jag önskar att tidningar och etermedier blir bättre på att rapportera om människor från grupper som många känner sig främmande inför, som troende muslimer, kineser och Sverigedemokrater. Jag vill se en rapportering som gör att man som mediekonsument kan identifiera sig med de här människorna. Och då menar jag inte artiklar som "här är en muslim med humor", utan mer löpande rapportering som visar människors komplexitet och mänsklighet.

Niclas Sennerteg, journalist och författare, Borås Tidning:
– I slutet av augusti tog den islamistiska extremistgruppen al-Shabab med våld över en privat, oberoende radiostation i Mogadishu för att driva religiös hatpropaganda mot sina meningsmotståndare. Detta är bara ett av de senaste exemplen på hur medier används som vapen i konflikter, på liknande sätt som Radio Machete under folkmordet i Rwanda.
– Senaste gången FN tog upp frågan om "hatmedier" som uppviglar till våld var för hela fyra år sedan, enligt organisationens egen nyhetstjänst. Hoppas att FN under det kommande året spottar i nävarna och skaffar sig en verkningsfull strategi att hantera hatmedier som mördar människor med ord i akuta konflikthärdar.
– Så en liten "inhemsk" önskan: låt mig först säga att jag älskar public service och ondgör mig över de mörkermän och kvinnor som vill göra det till en lekplats för kommersiella krafter. Icke desto mindre hoppas jag att nästa år bjuder på en effektiv granskning av public service, som tycks ha tappat greppet i journalistiska integritetsfrågor, som exempelvis SRs pinsamt valhänta hantering av kungaboksresearchern Tove Meyer, värvningen av en vän till Daniel Westling för bevakningen av prinsessbröllopet (SR igen) och SVTs beslut att anlita en kompis till kungen som producent för det årliga TV-programmet om kungahuset. Public service mår bra av granskning utifrån om trovärdigheten hos och respekten för de bägge bolagen ska bevaras.
– Något jag gärna slipper är alla dessa TV-format där svenska kändisar ska tävla, sjunga, baka eller bara umgås med varandra under 24 timmar. Men jag antar att det kan vara mycket begärt. 

Markus Larsson, nöjesreporter, Aftonbladet:
– Det jag hoppas på är att folk inser hur poänglöst Twitter är och lägger ned otyget. Människor behöver inte fler fora för sin orimliga narcissism, framför allt inte journalister. Nu har jag inte tid att prata mer med dig, jag måste gå och twittra.

Foto: Aftonbladet

Martin Ahlquist, chefredaktör, Fokus:
– Högst upp på min önskelista är att Dawit Isaak friges. Jag vet att det är en förutsägbar önskning, någon kanske fnyser "politiskt korrekt", men svenska journalisters möjligheter att utföra sitt arbete utan att kastas i fängelse är så grundläggande att man inte kan bortse från honom. En sak som jag inte önskar mig är förändringar i TF eller YGL. Vi ska vara stolta över den unika svenska medielagstiftningen. På det mer egoistiska planet önskar jag mig en fortsatt stigande upplaga för Fokus. Sedan vore det bra om medietomten gav oss alla en riktigt bra annonskonjunktur.

Åsa Bönnelyche, reporter Svensk Damtdining:
– Årets nyhet är ju Ipad och alla de mobilapplikationer som kommer att öka medieanvändningen i mobilen. Jag vill se Svensk Damtidning som Ipad. Jag ser fram emot den enorma produktutveckling som tekniken kommer att generera. Det blir möjligt att knyta en närmare kontakt med läsarna som kommer att få en helt annan koppling till oss i mediebranschen.
Allt det här ställer nya och spännande krav på mig som journalist. Jag är entusiastisk och vill lära mig så mycket som möjligt.  Bara att hantera ljud och bild som integrerade delar i det redaktionella arbetet kommer att bli en utmaning.
– Om jag får önska mig något personligen så vill jag ha en exklusiv intervju på Haga slott med kronprinsessan Victoria och Daniel.

Foto: Charles Hammarsten

Johan Gunséus, frilansfotograf, Umeå:
– Vår tid präglas uppenbarligen av det flyktiga och det ytliga. Samtidigt verkar medborgarna ropa efter mer bestående värden. Kanske är det dags att ägna mer energi och mer utrymme åt att försöka förstå sammanhang och djupt mänskliga frågor?
– Satsning på att ihärdigt och återkommande finnas närvarande närmare människor skapar respekt och tilltro till journalistiken och journalisterna. Det ger också nya kontakter och öppnar för folks vilja att berätta, och att berätta mer. Mötet öga mot öga är självfallet oslagbart när det gäller att bygga hållbara och respektfulla relationer oavsett journalistiskt fokus. Med fördjupad förståelse finns också mer att berätta om det som verkligen har betydelse.
– Under 2011 hoppas jag att få se fler djupgående reportage som ställer frågor, engagerar, förklarar och ger fler perspektiv på människors livsvillkor.

Foto: Privat

Hanna Stjärne, chefsanalytiker, Sveriges Radio:
– Mycket av det som många har talat om under flera år håller just nu på att hända. Det ska till exempel bli spännande att följa vad som händer när mobilen slår igenom som mediekanal för många fler.
– Jag hoppas också att 2011 blir ett år då vi diskuterar vad förändringarna i medielandskapet kan få för konsekvenser på sikt. Vad betyder det när även journalister börjar tala om att begränsa yttrandefriheten och transparensen?
– Jag längtar även efter att få se ännu mer innovativ journalistik på webben, och ser fram emot att följa Hanna Sahlbergs, och andras, berättelser från världens kanske mest intressanta land just nu – Kina.

Gunilla Herlitz, chefredaktör, Dagens Nyheter:
– Jag hoppas att läsplattan verkligen etablerar sig som en ny distributionsplattform för dagspressen under 2011. Det kommer att bli mycket spännande att se hur den digitala dagstidningen kommer att utvecklas i samspel med läsarna. Min förhoppning är också att de svenska mediehusen slår vakt om en affärsmodell som innebär att vi tar betalt av läsarna för vårt innehåll.

Josephine Freje Simonsson, frilansjournalist, Afrika:
– Det är med visst illamående jag lämnar medieåret 2010 då det plötsligt blev helt normalt för respekterade journalister att rulla sig i kletig rapportering om kronprinsessans val av tiara.
– Och jag vet ärligt talat inte om vi har något speciellt att se fram emot det kommande medieåret heller. Bitter? Finns det fortfarande någon där ute som ärligt talat tror att Dawit Isaak kommer att frias? Att Reinfeldt i trio med Bildt och kungen sätter sig på ett plan till Eritrea och knackar på president Isaias Afewerkis dörr? Eller att vi den 1 januari 2011 vaknar upp till en värld där våra hundratals modiga – men ack så bortglömda – kollegor i Iran, Burma och Kina släpps ut från sina fängelseceller? Nej.
– I stället önskar jag för medieåret 2011 att varje svensk journalist spärrar sin mejlinkorg för pressmeddelanden och drämmer näven i redaktörsbordet! Det får vara slut på tider då vi alla springer i flock efter tiaror och VM-fotbollar. Lämna presskonferenserna åt TT och ta upp den där mappen med krossade journalistiska ambitioner. Vi måste börja kräva av våra arbetsgivare att få tid att göra det som är vårt uppdrag: granska makten och sluta kasta bort vårt privilegium att leva i ett land där journalister lever i det fria.

Ulrika Knutson, ordförande för Publicistklubben:
– Jag önskar att svenska medier ska vakna upp ur sin Wikileaks-förtrollning och börja hitta egna källor och egna nyheter. Till exempel vill jag veta hur landet ska ordna sjukvård och åldringsvård framöver. Börja leta källor nu!

Anders Pihlblad, politisk reporter, TV4:
– Jag hoppas att mediehusen vågar satsa på politisk journalistik trots att det inte är ett valår. Det finns mycket att göra för politiska reportrar nästa år. Flera politiska ledare ska tillsättas och dessutom är det parlamentariska läget sådant att det finns mycket att bevaka. Det ser vi på att det har varit större fokus på riksdagen efter valet. I övrigt hoppas jag att mediehusen satsar på god, grävande journalistik.

Ola Sigvardsson, chefredaktör, Östgöta Correspondenten:
– Jag hoppas att vi ska få en ordentlig diskussion om det som yttrandefrihetskommittén nu utreder, om tryckfriheten värnas bäst av den lagstiftning vi har i dag eller om vi behöver en ny lagstiftning. Det är en viktig diskussion som jag hoppas ska ta fart nästa år.

Foto: Johnny Gustavsson

Och sen då?

Förra årets önskningar sträckte sig från att svärfar skulle skaffa Facebook till odopade idrottare. Vi gjorde en uppföljning för att se efter om önskningar verkligen slår in.

Celia Stahl, webbredaktör på Hemmets Journal…

…som önskade att fler äldre skulle använda sociala medier, att svärfar skulle skaffa Facebook och att fler familjetidningar skulle komma ut på webben:
– Det mesta har faktiskt hänt. Några andra familjetidningar har tagit steget ut på webben och användandet av sociala medier har absolut börjat krypa upp i åldrarna. Men svärfar Sven har fortfarande inte skaffat sig någon Facebook-profil. Kanske blir 2011 året han skaffar det.

Belinda Olsson, programledare på SVT Debatt…

…som önskade att journalister skulle sluta ängsla sig inför Sverigedemokraterna:
– Nja. De kom in i riksdagen och tiden efter präglades väl återigen av lite hysteri. Sen skulle alla slåss om vem som hade den bästa förklaringen till varför. Alla journalister vill vara experter på Sverigedemokraterna.
– Det blev också lite obehaglig skadeglädje-journalistik så fort de gjorde något misstag eller inte fixade talarstolen.
– Journalister ska inte mobba.  Men jag vill tro att vi i medierna har börjat besinna oss lite, att vi ser dem som ett riksdagsparti som ska granskas för sin politik och sina värderingar. Jag ser det lite mer nu. De granskas även för sin kulturpolitik till exempel, det är bra.

Rebecka Jodrén, sportreporter på Norrtelje Tidning…

…som önskade sig en idrottsbevakning som handlar om just idrott, och inte dopning eller om en löpare är kvinna eller man:
– Ja, det tycker jag nog. Det har fortfarande varit diskussioner om dopning, och det är bra, men det känns som att idrotten ändå fick störst fokus, både i OS och i VM. På den lokala sportfronten önskade jag att vi skulle få bevaka en mirakelvändning av Rimbo HK i damernas elitserie i handboll. Det gick inte riktigt enligt förväntningarna, de åkte ut ur elitserien. Men nu är det en ny säsong och det börjar gå bättre.

Johan Bävman, bildjournalist på Sydsvenskan…

…som önskade ett större bildtänk, med jobb som utgår från bildens perspektiv i stället för nyhetens:
– Sydsvenskan går definitivt i rätt riktning. Det är mycket upp till fotograferna också, det är lätt att bara följa med. Man måste bryta trenden, ta ansvar och ta plats. Om man ser till tidningar generellt har det inte hänt så mycket på ett år, men det finns enskilda fotografer som verkligen är på rätt väg och jobbar utifrån bilden. Det handlar också om att våga jobba enskilt, inte gå hand i hand med reportern hela tiden.

Lars Linder, kulturreporter på Dagens Nyheter…

…som önskade att medierna skulle krympa rutinbevakningen av valet, dra upp egna riktlinjer och skriva mer om verkligheten i Sverige och världen under valåret:
– Nej, det tycker jag inte. Jag hoppades att medierna skulle krypa bakom politikers och PR-byråers agendor. Jag anade att jag inte skulle få vad jag önskade och så blev det. Det blev till och med värre än jag befarat.
– Medierna ägnade sig åt intensiv bevakning av varje utspel och färdigskriven debattartikel från politikerna och följde minsta opinionsrörelse upp eller ned, i stället för att skriva om verkligheten bakom och de människor som politiken faktiskt handlar om.

                                                                                    Anna de Lima Fagerlind

                                                                                    Håkan Lindqvist
                                                                                    Helena Giertta
                                                                                    Pär Jansson
                                                                                    Jonatan Westin