50 journalister vill in i riksdagen

Hon står på andra plats på Miljöpartiets riksdagslista i Blekinge och toppar partiets fullmäktigelista i Karlskrona.

Sofia Bothorp, 40, berättar att det närmast var en tillfällighet som gjorde att hon för några år sedan blev politiker.

– Efter att under många år arbetat som nyhetsreporter inom Sveriges Radio kände jag 2006 att jag ville göra något annat, bli subjektiv. Jag sökte och fick ett så kallat friår. Jag har alltid haft ett starkt miljöengagemang och tog kontakt med Miljöpartiet och sade att jag kunde skriva för partiet.

Miljöpartisterna tackade glatt ja och erbjöd henne dessutom en plats på partiets kommunfullmäktigelista.

Nyheten att en av Sveriges Radios profilerade reportrar i Karlskrona blivit lokalpolitiker fick stor uppmärksamhet, inte minst lokalt.

Kanalchefen Bosse Svensson visste inget och gick i taket.

– I början var det lite infekterat. Sedan blev det en viktig diskussion om det är möjligt att samtidigt vara journalist och politiker. Om det inte går, bör vi som journalister kanske heller inte rösta, säger Sofia Bothorp.

Efter valet 2006 tog Miljöpartiet tillsammans med de borgerliga allianspartierna över makten i Karlskrona. Sofia Bothorp utsågs till Miljöpartiets gruppledare i fullmäktige och tog dessutom plats i kommunstyrelsens arbetsutskott.

Hon är fortfarande anställd som journalist på Radio Blekinge, men tjänstledig för politiska uppdrag. Det innebär i princip att hon vilken dag som helst kan begära att få återinträda i tjänst.

Ska du det?

– Det vet jag inte. Jag har lärt mig mycket av min tid som politiker. Det är kunskaper och insikter som jag kan ha nytta av om eller när jag börjar arbeta som journalist igen. Men det är klart att jag inte kan bevaka kommunalpolitiken i Karlskrona.

– Jag tycker att det är viktigt att man kan ha olika roller under olika perioder i livet. Det gäller bara att vara öppen med vad man gör och ha ordentligt koll på sina olika roller. Många journalister har en överdriven rädsla för att allmänheten ska tro att vi blandar ihop rollerna.

Till skillnad mot Sofia Bothorp har inte Örebro-journalisten Johan Pettersson, 28, tagit tjänstledigt för att på heltid satsa på politiken.

Vid sidan om sitt arbete som redigerare och reporter på Sveagruppen som ger ut fem regionala endagarstidningar i Mellansverige, är han bland annat vice distriktsordförande för Centern i Örebro län och ersättare i kommunfullmäktige.

I år står han dessutom på andra plats på Centerns riksdagslista för Örebro län.

– Det finns ett potentiellt problem med att samtidigt vara reporter och politiker, ett problem som jag försöker komma runt genom att undvika att skriva om politiska saker. Just nu arbetar jag med att redigera Upplands Nyheter som kommer ut i ett annat län än där jag är politiskt verksam, vilket underlättar.

– Samtidigt tycker jag att det är fullt rimligt att även journalister kan ha ett samhällsengagemang. Det viktigaste är att man är medveten om vad man sysslar med. Dessutom kan ingen människa vara objektiv, inte ens journalister.

En som har lämnat journalistiken för politiken – även om hon inte vill kalla sig journalist – är Maria Abrahamsson, 46.

Den 21 augusti 2009 bestämde hon sig för att sluta skriva ledare i Svenska Dagbladet, gå med i Moderaterna och försöka ta en plats på partiets riksdagslista.

Dagen efter sade hon upp sig från tidningen.

– Det hade varit omöjligt att vara kvar som ledarskribent. Det skulle vara lite för mycket som att kacka i eget bo att samtidigt kommentera politiken och kandidera till riksdagen.

Går det att samtidigt vara politiker och journalist?

– Det är möjligt, men för mig innebär det ett trovärdighetsproblem.

– Jag tycker också att många förment objektiva journalister, till exempel nyhetsreportrar, ägnar sig åt politiskt tyckande i kolumner och krönikor. I stället för att tala klarspråk om var de står politiskt lindar de in tyckande i skenbar objektivitet. Det är en ohållbar utveckling. De borde – som ledarskribenterna – varudeklarera sig. Då vet konsumenterna säkert var skribenterna hör hemma och kan läsa och analysera texten utifrån det.

Av de journalister som kandiderar till riksdagen i årets val är Wiwi-Anne Johansson, 59, förmodligen den som har störst erfarenhet av nyhetsarbete. 2001 sade hon upp sig från Sveriges Television efter nästan 20 år på bland annat Västnytt och Aktuellt.

Sedan 2006 är hon riksdagsledamot för Vänsterpartiet. I år toppar hon en av partiets listor i Västra Götaland.

– Jag blev journalist för att jag ville undersöka och påvisa orättvisor i samhället, samma sak som mitt politiska engagemang handlar om.

– Orsaken till att jag efter mycket funderande slutade på SVT var radikalt försämrade journalistiska förhållanden. Möjligheterna till analys och reflektion minskade. Allt färre skulle göra allt mer. Det kändes helt enkelt inte meningsfullt att fortsätta.

Ser du dig fortfarande som journalist?

– Ja, absolut. Blir jag inte invald i riksdagen höst, kommer jag förmodligen att återgå till journalistiken i någon form. Jag får väl bli frilans som alla andra.

Mikael Bergling