Gå direkt till textinnehållet

Public service-modellen urholkas

Har ni sett Ung & bortskämd i Sveriges Television? Tro mig nu när jag säger att ni inte har fått era fåtaliga dagar som människor till det.

Konceptet är det gamla vanliga: unga människor som vill vara med i TV just den här gången kompletterade med aningslösa eller hjälplösa föräldrar exploateras för sin mänskliga oförmåga. Detta är vad Sveriges Television gör med "Ung & bortskämd".

Men givetvis är bajset guldmålat: Public service-bolagen tar inte gärna i så fula saker som realityprogram utan att liksom klä upp dem. Vinjetten ska vara värdig. Speakerrösten lite mer sansad. "Experter" ska medverka. Och ingen bjuder på sprit.

Låt inte det lura någon.

Realityprogram är, i sig själva, ett hot mot människors massmediala verklighetsuppfattning. Vi lever i en extremt fiktionaliserad tid, vilket gör klassisk journalistik utsatt på ytterligare ett sätt som om det inte räckte med alla de andra sätten. Ni vet. Pengabristen. Pressmuppsmanipulationerna.

När filmen"The Social Network" har premiär diskuteras i amerikanska medier i princip bara en enda sak: Hur "sann" den är. I normalfallet, eller för tio år sedan kanske, hade väl de flesta förstått att detta är en film som löst bygger på verkliga händelser, och att den ska betraktas som vilken fiktiv film som helst.

Nu kan man i stället höra röster från personer som på allvar är upprörda när någon detalj inte stämmer med den officiella historieskrivningen kring Facebooks tillkomst.

Vad är det för slags människa som inte har en susning om skillnaden mellan dokumentär och ickedokumentär film?

Jo: det är reality-människan. Som har lärt sig att det engelska ordet för "verklighet" i själva verket betyder "påhittat, regisserat, orkestrerat, tillfixat, manipulerat". Eller i ett ord: overklighet. Sveriges Television beter sig aningslöst genom att sända "Ung & bortskämd". Dels eftersom själva genren är direkt skadlig för de journalistiska genrer som SVT rimligen bör värna först. Dels eftersom allmänhetens förtroende för public service-modellen alldeles säkert undermineras varje gång SVT gör något som TV3 eller Kanal 5 kan göra i stället.

Det är allvar nu, jag önskar att SVT:s ansvariga förstod det. Tro inte att public service-modellen är evig. Tro inte att folks betalningsvilja för licensen är oändlig.

Tro inte att riksdagen alltid kommer att ha politiker som kan samla majoritet för det system vi har i dag.

I ett så litet språkområde som vårt finns bara två modeller som kan bära ett riktigt högkvalitativt men ickekommersiellt innehåll: mecenatmodellen och public service-modellen. I Sverige är vi dåliga på det första men bra på det andra. Då gäller det att slå vakt om det, och noga fråga sig vid användande av varenda licenskrona:

Motsvarar det här beslutet det unika förtroende vi har fått?

ANDREAS EKSTRÖM

Kulturjournalist på Sydsvenskan

P.S. Det är högsäsong för rättshaverister just nu, tycks det. Eller är det bara hos oss på Sydsvenskan? Många brev med maskinskiven adress på utsidan just nu, många som har läst "Da Vinci-koden" just nu. Läs gärna Rasmus Fleischers hejdlöst roliga och samtidigt sorgliga genomgång av fenomenet: copyriot.se/2010/11/13/paranoia-querulans – eller googla på orden "Fleischer" och "querulans" i kombination.

Fler avsnitt
Fler videos