Därför uppfinner vi papperstidningen gång på gång

Då var mitt uppdrag att gå till kiosken och köpa Expressen som sedan hela familjen plöjde från pärm till pärm i en förutbestämd ordning. På morgonen läste vi Sundsvalls Tidning, på kvällen Expressen.

Papperstidningar blev en vana som kom att hålla i sig i runt 35 år. Men tiderna förändras, när jag låg i skinnsoffan i förortsvillan 1982 var det främst nyheterna och sporten som lockade.

Med tiden – läs internet – blev det allt svårare att hålla på med nyheter i papperstidningar.

Annons

Istället fick ”kvällisarna” fokusera mer på underhållning, fördjupningar och profilerade skribenter.

För några år sedan, jag höll ut orimligt länge av nostalgiska skäl, slutade jag köpa Expressen. Mitt sätt att konsumera nyheter och journalistik hade förändrats. Att tre tidningar kostade lika mycket som en månads abonnemang på Netflix gjorde beslutet lättare.

Jag tycker fortfarande att Expressen är bra på nyheter, ledare, kultur och sport – men vanan att läsa kvällstidningar har ersatts med annan mediekonsumtion och sociala medier.

För mig har till exempel morgontidningen blivit min kvällstidning när den släpps digitalt klockan nio på kvällen. På morgonen är det ändå fullt upp med frukost och lämningar av barn innan man måste stressa till jobbet.

Jag har arbetat med att skriva i och redaktöra papperstidningar nästa hela mitt vuxna liv. Det är otroligt roligt och ett hantverk som jag blivit bra på. Men sakta men säkert har min egen mediekonsumtion ändå blivit nästan helt digital. Det har inte känts rätt i magen att dagligen slänga kilovis med, ofta olästa, tidningar i pappersinsamlingen. Att tidningsbudet där vi bor nästan aldrig lyckas leverera tidningen i tid eller till rätt adress gör inte en prenumeration mer attraktiv.

Mediekonsumtion har alltså med teknik och människors vanor att göra. Det handlar om att leverera något tillräckligt spännande när folk har tid och lust att ta del av ditt innehåll. Dessutom ska plus och minus gå ihop i en värld när mycket annat konkurrerande innehåll är billigt eller gratis.

Vi journalister älskar att tänka tanken – och den här workshopen har du troligen varit på –  ”vad skulle vi göra för innehåll om papperstidningen inte fanns?”.

Då tänker vi ”helt fritt” i smågrupper. Och kommer på att man skulle kunna ha papperstidningen som PDF, givetvis paketerat i massa svåra ord, men ändå – i praktiken papperstidningen som PDF.

Eller något annat format som påminner om hur journalistik presenteras i papper. Hur kreativa och smarta vi än försöker vara hamnar vi ändå ofta i uppdaterade varianter av nåt som har sitt ursprung i döda träd.

Att göra PDF-tidningar är inte direkt att pressa teknikens möjligheter till den yttersta gränsen. Det är mer som att krypköra på ettan med en formel 1-bil.

Jag befarar att tänkandet utanför boxen hämmas av att papperstidningen finns kvar som produkt och omedveten referenspunkt för hur journalistik ska göras och paketeras.

Våra liv och vanor ändras hela tiden i en allt snabbare takt. Men suget efter information om vad våra medmänniskor har för sig är inkodat i våra gener, det är till och med avgörande för vår överlevnad.

Med det i åtanke är det inte rimligt att vårt tänkande kring nyheter kommer från en obsolet distributionsform som skapades för 500 år sedan.

Det är dags kasta papperstidningen i lägerelden.

PS: For the record: När allt färre människor prenumererar på en dagstidning i papper tror jag att nischade tidskrifter – som Journalisten – kan få en ökad andel av den ”analoga lästiden”. DS.