Curation är bullshit

22 mars, 2011

Ni har kanske hört ordet "curation" surra här och där i sociala medier den senaste tiden. Det är bullshit. Det vill säga, det är det ju inte riktigt. Men ett sätt för ännu en amerikansk medieguru, denna gång Steve Rosenbaum, att bygga ett äreminne över sig själv via en smart enrading.

Låt mig från den enormt upphöjda guruposition som denna spalt ger mig förklara vad jag menar: I Steve Rosenbaums nya extremt hårt lanserade bok Curation Nation beskrivs "curation" som det nya sättet att bedriva journalistik. Det vill säga: Man sätter sig med sin webbsida, och så väljer man ut grejer ur det stora flödet av händelser och nyheter, och så kanske man till och med lägger till lite eget journalistiskt arbete till detta.

Lägger till en länk, ringer ett samtal, tillfogar en bild eller ett kort stycke analys. Man blir "curator", en sorts gallerist, som väljer vad man ska "ställa ut". Steve Rosenbaum beskriver på det hela taget en redaktörs arbete, enligt de principer som har gällt i hundra år, kanske mer. Han ger det ett nytt namn. Han beter sig sedan som om han har uppfunnit hjulet.

Jag är så gränslöst trött på den här typen av Jeff Jarvis-typer och Chris Anderson-typer, som visserligen har många förtjänster – extremt hög läsbarhet, framsynthet, rapphet – men som samtidigt i sin desperata längtan efter buzzwords och säljande konceptualiseringar helt enkelt blir vulgära. (Googla gärna orden Slate Jeff Jarvis utan citationstecken; första träff blir en arg, sårig och svidande saklig kritik av den annars alltid så uppburne New York-professorn.)

I en lanseringsartikel för sin bok på Mashable.com skriver Steve Rosenbaum att "curation is just as important as creation". Det är alltså i hans värld lika viktigt att sortera journalistik som att göra journalistik. Nej, Steve Rosenbaum och Arianna Huffington och alla andra som huvudsakligen bygger affärsidéer av att göra minsta möjliga och/eller avancerad snyltning på andras arbete: Det behövs ett par grundläggande insikter här.

Sortering av innehåll är viktigt – men sekundärt. Kommer alltid att vara det. Utan text, bild, grafik och presentation från upphovsmän finns ingen journalistik för Steve Rosenbaum att "curera". Detta innehåll måste givetvis inte produceras av The New York Times eller Sydsvenskan eller tidningen Journalisten – en amatörblogg kan för sina specialämnen vara lika relevant – men det måste produceras. Det måste faktiskt det.

Steve Rosenbaum är inte utan poänger. Han beskriver nya fenomen väl, han ser skillnaden mellan att skaffa sig en distributionsplattform och att skaffa sig en publik, han förstår att en ny journalistisk identitet inte måste utgå från en egen text eller bild eller ens ett eget initiativ. Men han har inte visat något avgörande om journalistikens framtid. Jag förstår alla journalisters bitvisa desperation inför vad som väntar. För det blir värre, mycket värre, innan det möjligen blir bättre. Vi har oändligt mycket att lära oss, att testa, att uppfinna och förkasta innan vi kan vara säkra på att kvalificerad men icke kommersiellt gångbar journalistik, granskande saker, krigsrapportering, fortfarande kommer att utföras.

Under tiden bör vi förstå varje guru av Steve Rosenbaum-typ med samma skepsis som vi normalt förstår alla andra nyheter och utspel i vår omvärld: Det grundläggande redaktörskapets skepsis. Vi gör alltså ett urval, lägger till egen analys, och förstår omvärlden lite bättre. Precis som vi gör från det att vi är barn, när vi ska lära oss något. Kalla det kanske att vara människa. Men ännu hellre, i det här fallet: Kalla det journalistik.

Kommentarer

Det finns 4 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Thomas Lindqvist mån, 2011-12-19 22:22

Så, curation = bullshit, samtidigt: curation = redaktörskap. Ergo: redaktörskap = bullshit. Hörde du det, Helena Giertta? ;)

Inlagt av Andreas Ekström mån, 2011-12-19 22:22

Haha, det där får jag medge var lite elegant… (Men bara för att personer som är mindre skarpa än du inte ska tvivla: Det är BENÄMNINGEN som är bullshit, att låtsas att “curation” på något avgörande sätt är nytt…)

Inlagt av Morten Myrstad mån, 2011-12-19 22:22

Bullshit om curation?

Etter Andreas Ekström sin kommentar i forrige uke ”Curation är bullshit”, kan man kanskje spørre om tittelen burde vært snudd litt om. Først gir Ekström leserne et overflatisk bilde av hva kuratering handler om, avfeier deretter både begrepet, trenden og guruer, og vender til slutt tilbake sitt trygge begrepsapparat i journalistikken. Imens står kuratering, i en eller annen form, på dagsorden hos nær sagt alle verdens største teknologiselskaper og mediehus.

Ekströms kommentar er provosert av ”guruen” Steven Rosenberg og hans nye bok ”Curation Nation”, og av at curation-trenden er hyppig omtalt i tekno-mediene for tiden. La meg gi Ekström medhold på to punkter: Det må være et innhold (content) der, før noe som helst lar seg kuratere eller bearbeide. Og det er også all grunn til å være skeptisk til guruer, trolig Sydsvenskan-kommentatorer inkludert.

Hva er så curation (svensk og norsk: kuratering)? Rohit Bhargare: “Content Curator is someone who continually finds, groups, organizes and shares the best and most relevant content on a specific issue online.” Det handler altså ikke om å kreere nytt innhold fra starten av, men om å fange, filtrere, forvalte, foredle og formidle innhold, gjerne i en ny kontekst. Som prosessen til en utstillingskurator eller en discjockey. Og innhold, det kan være både tekst, bilder, video, lyd, infografikk, tweets, oppdateringer etc. Dette er selvsagt teknikker som kan anvendes av journalister. Men de kan også anvendes av kommunikatører, bibliotekarer, analytikere, industrieksperter, bedrifter og ikke minst av konsumentene selv. Blir disse gruppene dermed journalister? Nei. Like lite som at alle brukerne av sosiale medier blir journalister fordi de formidler seg på Twitter eller Facebook.

Nettverden flyter i dag over av innhold. Derfor er svært mye av nettutviklingen konsentrert om å filtrere denne informasjonsstrømmen og gi den mening. Mens Google i første runde hjalp oss til å få kontroll over nettet, og sosiale medier utvidet våre relasjoner, er vi nå på søken etter nye metoder for å gjøre nettet mer relevant for oss. Kuratering står derfor midt inne i en utvikling, som også omhandler sosialt søk, personalisering, discovery-verktøy, rekommendationtjenester etc. Ja, grenseoppgangene mellom disse områdene er i beste fall hårfin.

Disse trendene står på dagsorden hos nær sagt alle verdens største teknologiselskaper og mediehus for tiden:

Google endrer sine algoritmer for å ramme innholdsfarmer, invitererer brukerne til å blokkere sider fra sine nettsøk og utvider tjenestene med sosialt søkt. Twitter eksperimenterer med emne-filtrering (Topics), samtidig som hele tredjepartssamfunnet rundt Twitter er i filtrerings-, discovery-, og kurateringsmodus. Facebook utvider sin tilstedeværelse på andres nettsteder, gjennom Facebook connect, lanserer et globalt kommentarsystem og søker patent på news feed.

Flipboard, Zite og Paper.li utvikler personaliserte ”nyhetsaviser”, Linkedin lanserer B2B-tjenesten Today og AOL og Yahoo varsler at de kommer med tilsvarende tavlebaserte løsninger.

I den såkalte Twitter-revolusjonen, har både øyenvitner, medier og interesserte, med Andy Carvin i spissen, anvendt kuratorteknikker for å samle, sortere og bringe videre brukerorientert informasjon fra Tunis, Egypt og Libya.

Internasjonale nyhetsmedier, både tradisjonelle som Independent og NY Times og nettaviser som Huffington Post og Mashable har introdusert et sosialt filter på toppen av nyhetene, som skreddersyr innholdet for deg. Ja, det er ikke langt unna at brukergenerert og brukerkuratert innhold lever side om side med det journalistisk redigerte innholdet, på medienes førstesider.

I alle disse ovenstående eksemplene står kuratering sentralt, i bakteppet og strategien bak løsningene, og i den teknologiske utformingen. Ulike løsninger velges når det gjelder å filtrere informasjonsstrømmen. Det kan være algortitmer, tjenesteleverandøren, eksperter du stoler på, din egen søkehistorikk, ditt eget sosiale nettverk eller mer manuell sortering. Eller for den saks skyld en journalist. Men det er åpenbart at journalistene i dag ikke er alene.

Om begrepet kuratering viser seg å være en tidsbestemt buzz, og Steven Rosenbaums bøker i fremtiden støver ned, gir jeg vel egentlig blaffen i. Så lenge det eventuelt finnes andre begreper, mennesker og kilder som hjelper meg å forstå det paradigmeskiftet vi står midt oppe i. Begrepet journalistikk, alene, og Andreas Ekström er imidlertid til liten hjelp på reisen.

Morten Myrstad

Norsk kommunikasjonsrådgiver

og tidligere journalist

Inlagt av Andreas Ekström mån, 2011-12-19 22:22

Tack för intressanta synpunkter! Låt mig bara tydliggöra, så att ingen missförstår ännu mer:

“Curation” pågår och är en bra sak. Det är ORDET som jag tycker är fånigt. Det beskriver ingen avgörande förändring. Det är bara ett sätt att skapa ett buzzword för vad man lika gärna skulle kunna kalla “redaktörsskap på internet” eller något i den stilen.

Och framför allt: det har pågått i tio år, eller femton år, eller mer – beroende på hur man räknar. Steve Rosenbaum beter sig alltså lite som om han hade uppfunnit hjulet, när han i själva verket mest beskriver ett välbekant fenomen.

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies