Vem skyddar barnen?
I de svenska etiska spelreglerna för press, radio och TV finns det ingenting som säger hur medier bör behandla barn. Den internationella journalistfederationen, IFJ, har däremot tagit fram speciella riktlinjer för hur journalister bör behandla barn utifrån ett barnrättsperspektiv.
Även FNs barnrättskommitté har tydliga anvisningar om att medier inte får utnyttja barn. Trots det gör journalister det gång på gång i Sverige. Borde inte detta vara något som landets journalistutbildningar bör ta tag i, som ett komplement till undervisningen om etik?
Den schweiziske utvecklingspsykologen Jean Piaget har forskat fram teorier kring barns kognitiva utveckling. Barn under tio år har svårt att förstå skillnaden mellan verklighet och dröm och blandar ofta ihop saker som har hänt, vilket gör det helt meningslöst att intervjua barn. Det är därför viktigt att vuxna tar ansvar och behandlar barn rätt utifrån situationen.
I rättspsykologiska situationer får poliser aldrig förhöra barn, det ska psykologer göra. Det finns även regler om hur frågor bör ställas till barn för att inte förvirra eller skrämma dem ännu mer. Ledande frågor kan ge felaktiga svar. Det är en hårfin situation som bara borde hanteras av vuxna med kompetens. Inte journalister.
För några år sedan skedde ett mord på en flicka som tältade med sina vänner utanför Kalmar.
Mitt i natten gick en man in i tältet och knivskar en flicka som sedan dog. De barn som överlevde intervjuades i de lokala medierna, barn som var högst tolv år gamla. Frågor som ”såg du mycket blod”, ”hur kändes det” ooch så vidare var frågor som dessa barn skulle svara på. Journalisterna ringde hem till familjerna för att intervjua barnen gång på gång.
När jag läste journalistik i Kalmar gick jag i samma klass som en av fotograferna som hade fotograferat flickans begravning, trots att familjen hade bett alla medier att respektera deras sorg. Hans försvar var ”Jag ger bara folket vad de vill ha”. Men är bilder på en elvaårings begravning verkligen någonting som folket vill ha? Var är kvalitetstänkandet?
Barn och ungdomspsykiatrin i många delar av Sverige har långa väntetider vilket bevisar på att många svenska barn redan mår dåligt och ska inte behöva se sina jämnåriga exponeras på löpsedlarna. Vad håller svenska medier på med? Skrämselpropaganda för barn? Historien upprepar sig, det är inget nytt fenomen att journalister gör övertramp när det kommer till att intervjua barn. Då är frågan, ska barn överhuvudtaget få någon plats i medierna?
Carolina Svensson
beteendevetare och journaliststuderande vid JMK i Stockholm
