”Tio frågor som Parisa Liljestrand inte vill svara på under Pressfrihetens dag”
Imorgon den 3 maj fyller Pressfrihetens dag 30 år. Mediernas frihet är viktigare än någonsin. När demokratin går tillbaka så är det alltid pressfriheten som naggas först. Därför kommer vi att högtidliggöra pressfrihetens dag rejält med debatt, musik och fotoutställning, för både dem på plats i Stadsgårdsterminalen i Stockholm och för alla som följer digitalt. Men vi kommer att fira utan vår kulturminister.
Vi på Medieinstitutet Fojo arrangerar detta tillsammans med våra kolleger i Journalistförbundet, Publicistklubben, Reportrar utan gränser, Svenska Unescorådet, Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna och Utgivarna och vi bjuder in alla övriga mediaorganisationer att lyssna, titta och mingla. Under dagen kommer vi diskutera såväl hat och hot mot journalister som mediebevakningen av den ryska invasionen av Ukraina. Vi hoppades att kulturministern skulle vilja vara med.
Reportrar utan gränser kommer att presentera årets pressfrihetsindex och vi kommer få vara med när några av världens modigaste journalister får årets pressfrihetspris. Nämligen de iranska journalisterna Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammadi, som fängslats för sin rapportering om Mahsa Aminis död i september 2022.
För mig är en självklar gäst en sådan här dag vår kulturminister Parisa Liljestrand. Jag blev därför minst sagt förvånad när hon tackade nej till att delta. Vi fick veta från hennes medarbetare att kulturministern inte har tid att komma för att tala till den samlade medievärlden om det område som hon har ansvar för.
Eftersom jag är konferencier och moderator för eventet såg jag också mycket fram emot att få ställa några frågor till ministern. Medievärlden befinner sig i en enorm förändring och vi ser både behov av nya regler och bekräftelse på att regeringen är uppmärksam på vad som håller på att ske.
De senaste åren har beslut på beslut från olika regeringar slagit mot öppenheten. Det handlar inte om ett beslut, utan om ett 50-tal lagar som inneburit inskränkningar i offentligheten. Bara det senaste året har vi fått en spionlag och ett hemligt elstöd. Samtidigt är det osäkert om regeringen ska införa offentlighetsprincipen för friskolor. Vi inom medierna upplever att de viktiga principerna om offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet gång efter gång får stå tillbaka för politiska initiativ motiverade av säkerhet, företagshemligheter eller personlig integritet.
Därför såg jag verkligen fram emot att få höra från dig, kulturminister Parisa Liljestrand, är vilken plan du har för hur den grundlagsfästa tryckfriheten ska skyddas – och stärkas. Jag vill också mer konkret veta när det nya mediestödet kommer på plats. Och hur ser du på det föreslagna demokrativillkoret?
En sak är jag mycket glad över. Det är den straffskärpningsparagraf som kommer att införas den 1 augusti. Den straffskärpning som gällt sedan tidigare för politiker kommer nu även att gälla om brott mot journalister. Det är ett mycket viktigt erkännande av journalistikens betydelse i en demokrati och jag tackar mina kolleger från fack och utgivare för att ni har kämpat så hårt för detta.
Men säkerheten för journalister är en av mina hjärtefrågor, och därför vill jag också veta: Vad gör regeringen för att leva upp till EU-kommissionens rekommendation om säkerhet för journalister som kom 2021?
EU-kommissionen har också föreslagit en ny reglering om mediefrihet – Mediefrihetsakten eller EMFA – som ska skydda mediernas mångfald och oberoende. Förslaget innehåller flera bra element, såsom att skydda public service i medlemsländerna från att politiseras. Det finns också skrivelser som ger explicit skydd av redaktionell frihet för tidningar och medier, samt förbud mot att övervaka journalister genom spionprogram.
Men den här regleringen är främst till för de länder som inte har en fungerande fri press, länder som Ungern och Polen. Det finns förslag på en europeisk medienämnd. Ska vi inordnas i ett system som utarmar det svenska välfungerade systemet är det ett stort steg tillbaka. Även förslagen om att begränsa ägarkoncentrationen riskerar få negativa effekter i Sverige där lokaltidningar runt om i landet gått upp i större koncerner för att överleva. Vad säger du om EMFA, kulturministern?
Sist men inte minst vill jag också höra vad du har att säga om public service. Du har sagt att SVT, SR och UR är en del av den ”demokratiska infrastrukturen”. Jag undrar vad det betyder. Det kan ju betyda såväl ett närmande till regeringen, som frihet från styrning. Det beror ju på vad det är du vill. Vad vill du göra för att stärka oberoendet? Är det en bra ordning att det sitter politiker i Förvaltningsstyrelsen som utser styrelserna i SVT, SR och UR som vill ha mer politisk styrning, inte mindre? Och vad tycker du egentligen om att Granskningsnämndens ledamöter utses av regeringen och att denna nämnd ska få utökade möjligheter till sanktioner när innehållsvillkoren inte följs?
Till sist. Du har uttryckt att ett övergripande mål är att public service ska öka trovärdigheten även hos dem som i dag saknar förtroende för, eller inte har någon relation till, public service. Vad menar du med det? Har ni i regeringen identifierat den här gruppen och hur är det tänkt att de ska få högre förtroende eller få en relation till public service? Det skulle jag gärna ha hört dig utveckla. Om du hade kommit till pressfrihetens dag.
Kersti Forsberg
verksamhetschef, Medieinstitutet Fojo
