Gå direkt till textinnehållet

Queer – Sveriges heligaste ko?

Under ett av Fredrik Skavlans populära program i SVT gick i höstas författarinnan Anne Holt till hårt angrepp på svensk feministdebatt. Hon påpekade att den ofta går ut på att förneka könsskillnader över huvud taget ”och det är så typiskt svenskt”, sa hon.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Så långt jag har läst och sett har det svenska svaret på detta angrepp blivit en öronbedövande tystnad. Var det ingen som tog åt sig? Det tycker jag att bland annat kulturredaktionerna på Stockholms morgontidningar borde ha gjort. Jag ska ge ett exempel, först bara en kort beskrivning av sakfrågan. Vad Anne Holt angrep är det ”queer-tänkande”, som går ut på att alla könsskillnader är socialt konstruerade. Åsikten är så stollig att den knappt behöver kommenteras – att vi ser olika ut mellan benen när vi föds skulle alltså vara ”socialt konstruerat”!
Över till kulturredaktionernas försåtliga uppbackande av nämnda åsikt. DN hade den 28/10 inslaget ”13 år efter Fittstim”, där bland annat en debattör beskrev queertänkandets intrång i feminismen som ”spännande” – men någon som helst kritik mot stolligheterna framfördes inte på de sju tidningssidor inslaget omfattade. Ändå är DNs centralredaktion så medveten om problemet att den bannlyst ordet ”hen” i redaktionella texter, just för att ordet för vissa personer ”har en ideologisk laddning”!
Ett annat exempel på hur stolligheterna nästlar sig in i pressen gäller queers intrång i hbt-rörelsen, som bl.a. yttrar sig i att peta in ett q i uttrycket – ”hbtq” har börjat bli ett etablerat begrepp. Men organisationen RFSL är alltjämt ”Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter”. Ingenting om queer där, inte. De skribenter som använder uttrycket ”hbtq” backar tydligen upp en viss falang inom hbt-rörelsen. Är det aningslöst eller medvetet?

Benkt Lundgren
fackförbundsredaktör sedan 25 år
 

Fler avsnitt