Nils Funcke: : JK ger Posten censurrätt
Sverige har fått en ny censor. Statligt ägda Posten Sverige AB har av en av rikets högsta jurister, Justitiekanslern (JK), getts auktoritet att efter eget tycke och smak stoppa distributionen av icke adresserade tryckta skrifter.
Sverige har fått en ny censor. Statligt ägda Posten Sverige AB har av en av rikets högsta jurister, Justitiekanslern (JK), getts auktoritet att efter eget tycke och smak stoppa distributionen av icke adresserade tryckta skrifter.
Det parti eller den intresseorganisation som i fortsättningen vill nå ut effektivt med massutskick gör bäst i att först sända korrektur till Posten för godkännande. För att sedan kunna anpassa den så den uppfyller Postens egenhändigt konstruerade och synnerligen luddiga ”produktvillkor”. Till exempel får skrift inte distribueras om den ”riskerar att väcka förargelse”.
Under valrörelsen förra året reagerade enskilda posttjänstemän på innehållet i en valbroschyr från nationaldemokraterna. Broschyren hamnade hos Posten centralt som bannlyste skriften i ett fax till sina kontor. Material från nationaldemokraterna fick inte distribueras.
Det var första gången sedan andra världskriget som distributionen av en tryckt skrift förbjöds. Transportförbudet under kriget var ett administrativt ingrepp för att upprätthålla den påbjudna åsiktsneutraliteten. Nazityskland skulle hållas på gott humör. Efter kriget gjordes rent hus med transportförbudet. Tryckfriheten skulle inte bara vara en frihet i princip utan av princip och i praktiken. Myndigheter och andra allmänna organ förbjöds att hindra spridning av en skrift på grund av dess innehåll.
Så långt är JK Göran Lambertz med.
I sitt första beslut konstaterar han att denna regel inte gäller Posten eftersom det är ett aktiebolag. Vilket är sant. Men JK bortser helt från det regelverk om tryckta skrifters spridning, som skapades med erfarenhet från kriget. Han vägrar att överhuvudtaget se paragraferna trots att han fått dem svart på vitt. Ett juridiskt och intellektuellt haveri.
Efter en vecka kommer så beslut nummer två. Då har JK hittat lagrummen och konstaterar att Posten och andra företag som har avtal om att distribuera skrifter inte har rätt att vägra distribuera skrift på grund av dess innehåll. Ett fall framåt. Men så kommer det: ”under förutsättning att det sker i adresserade försändelser… Någon ovillkorlig rätt till spridning av icke adresserade försändelser genom Posten finns däremot inte”.
JK hänvisar till postlagen. Han konstaterar att där står inget om masskorsband utan där anges endast att Posten har skyldighet att distribuera brev och andra adresserade försändelser upp till max 20 kilo. JK ger postlagen företräde framför bokstaven och andemeningen i grundlagen, tryckfrihetsförordningen.
Nu gällande ordning innebär att vid sidan av domstolarna har vi fått en instans som anser sig kunna pröva vad som är lämpligt för medborgarna att få del av och som därmed inte kan distribueras utan omslag och tydlig adressat. Ett statligt ägt bolag som framställt en egen brottskatalog (produktvillkor) som ”väcker åtal”, dömer samt verkställer straffet och vars beslut inte kan överklagas.
Frågan är vilka ”produktvillkor” vår nya censor ställer inför folkomröstningen om EMU? Och nästa val? Vem kommer att få säga vad genom den etablerade metoden med massutdelning? Den som hamnar utanför ges i realiteten inte samma förutsättningar. Risken är påtaglig att Posten kommer att använda sitt horn som hörapparat. Rikta den mot Rosenbad för att snappa upp dagens ukas, påbud, och därefter via fax lysa nya skrifter i bann.
Det finns inget i nationaldemokraternas valbroschyr som skulle kunna leda till fällande dom i ett tryckfrihetsmål. Jag tror inte JK trots sina politiska känselspröt ens funderat på att väcka åtal mot skriften. Istället sanktionerar han administrativa ingrepp som hämtade från tidigt 1700-tal, första halvan av 1800-talet eller kriget.
kanslichef Grävande journalister
