Gå direkt till textinnehållet

Kan ett Spotify för tidningar vara något?

Journalisten har haft en intressant artikelserie om medierna och pengarna. Det verkar som om många mediekoncerner tänker väldigt likartat: man håller på att lämna idén om att allt är gratis på nätet bakom sig, men återgår till en modell som handlar om att läsaren på olika sätt prenumererar på tidningar på nätet.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det handlar om att läsa några artiklar gratis innan betalmuren slår till eller om att man får läsa allmänna nyheter gratis men betalar för exklusivt material i någon form av plustjänst.

Är detta verkligen en gångbar affärsmodell i längden? Givetvis är det nödvändigt att försöka hitta modeller för att få andra än till exempel Google, Apple och Facebook att tjäna pengar. Men en bra utgångspunkt för betalmodeller borde väl vara: hur surfar jag själv och andra på nätet egentligen? Till exempel: Jag går in på New York Times nätsida, hoppar vidare till ett YouTube-klipp, går vidare in på Facebook som länkar till en blogg som länkar till en artikel i lokaltidningen, varefter jag går vidare in på något riksmedium för att följa en inrikesdebatt. Detta "trolösa" hoppande är ju själva internets grundförutsättning.

Men problemet med en betalmur efter, säg, tio fria artiklar varefter man blir portad i en månad är väl att många mediekonsumenter raskt lär hoppa vidare till de myriader andra medier som finns. Man kan hoppa från tuva till tuva och utbudet är ju enormt.
Och när det gäller plustjänster kan man fråga sig om det kan bli en lönsam affär och ge tillräckligt stora intäkter annat än möjligtvis för några få stora. Det lär inte vara intressant att betala för mer än en sådan tjänst, då det verkar vara väldigt likartade tjänster alla erbjuder.

Vore det då inte bättre med en modell som är anpassad efter hur nätet faktiskt fungerar. Spotify till exempel är en kanal med all musik (nåja), där visserligen flera artister på senare tid klagat över en mager ersättning. En annan utgångspunkt är den äldre tekniska lösningen i kabel-TV där du betalar för ett programpaket du – delvis – kan sätta ihop själv. Vore det inte möjligt för mediekoncernerna att skapa någon sorts branschstandard på nätet – någon form av mjukvara – där läsare kan prenumerera på paket med tidningar? Säg att jag betalar 100 eller 150 kronor i månaden för att läsa en lokal tidning, två rikstidningar, en facktidning i ett ämne och en fördjupande veckotidning.

Fördelningen mellan mediehus och koncerner bygger sedan på hur mycket prenumeranterna läser av varje nättidning eller kanal som ingår i utbudet, eller på någon form av fast fördelning.

Jag vet inte om dessa tankar är naiva, men jag tycker att debatten om medierna och nätet verkar präglas av en väldigt stor försiktighet som i slutändan bara lär gynna de stora drakarna i Silicon Valley – de hittar ständigt på nya saker som betyder mindre intäkter för mediebolagen. Apples Newsstand riktar sig ju till exempel mot mediekonsumenter – men om jag förstått det rätt så är det Apple som får "prenumeranterna" och tar en betydande del av intäkterna för tjänsten.

Kanske sitter utvecklingsgrupper i några av våra mediekoncerner och filar på lösningar vi snart kommer att se? Det skulle vara intressant att få veta lite mer om detta i sådana fall – det påverkar ju framtiden för branschen.
Valdemar Lönnroth
ekonomireporter, TTELA
 

Fler avsnitt