”Jag frågar mig själv om jag har gjort allt jag kunnat”
Ända sedan antiken har stater stiftat lagar i det allmänna intressets namn. Och medierna har hållit liv i frågorna när dessa lagar inte kunnat värna detta allmänintresse. ”Antiterrorlagar” har införts i olika länder i namn av suveränitet, självförsvar, allmänintresse etc. Och nu blir journalister i olika länder offer för dessa antiterrorlagar, fast de bara velat tjäna allmänintresset.
Vad kommer att hända när SOPA och PIPA antas i USA och dess allierade kommer att följa efter?
Bild 1. Reportrar utan gränser har publicerat sitt index över pressfriheten i världen. I detta index har Sverige sjunkit, från nummer 5 till nummer 12. Inte bara Sverige har gått tillbaka, USA har sjunkit från nummer 20 till nummer 47, Storbritannien från 19 till 28, Indien från 122 till 131, Bangladesh från 126 till 129 och Pakistan ligger kvar på 151. Märkligt nog har Etiopien klättrat från 139 till 127. Alla dessa länder har det gemensamt att de ingår i en allians som för krig mot terrorism och har antagit ”antiterrorlagar”.
Bild 2. Expressens redaktör Thomas Mattsson och en reporter har åtalats i Malmö för anstiftan till vapenbrott. Avsikten var att belysa tillgången på illegala vapen, vilket ligger i allmänhetens intresse. Åklagaren Jörgen Larsson skriver i en särskild anmärkning i stämningsansökan att han, enligt 9 kapitlet,7 paragrafen vapenlagen, funnit att åtal är motiverat ”från allmän synpunkt”. Samtidigt sitter tre svenska journalister i fängelse på Afrikas horn. Dawit Isaak har suttit fängslad tio år i Eritrea och Johan Persson och Martin Schibbye är dömda till elva års fängelse i Etiopien ”för att stödja terrorism”. Johan och Martin dömdes enligt en antiterrorlag, fast de följde sitt sociala ansvar att undersöka kränkningar av mänskliga rättigheter, som medieetiken bjuder.
Bild 3. Den 28 januari. Lördag kväll. I bildbyrån Kontinents källarkontor på Kocksgatan 17 i Stockholm träffar Reportrar utan gränser samt vänner och kolleger till Johan Persson och Martin Schibbye de två journalisternas anhöriga för att se vad som kan göras för att få Johan och Martin fria.
Eftertanke och debatt är en process och ett nyckelelement i en öppen demokrati! Man eftersträvar samtycke samtidigt som majoriteten avgör. 1947, efter fyra års överväganden, lade den amerikanska Hutchinskommissionen om pressfrihet fram sina slutsatser.Där förklarades att ”pressen spelar en viktig roll för det moderna samhällets utveckling och stabilitet och därmed är det viktigt att massmedierna åläggs ett socialt ansvarstagande. Enligt denna sociala ansvarsteori har pressen en moralisk skyldighet att beakta samhällets övergripande behov när den fattar journalistiska beslut som syftar till att göra största möjliga nytta”.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och Helena Giertta, chefredaktör för Journalistförbundets tidning Journalisten, har skrivit om nödvändigheten av att värna detta allmänintresse. Många har diskuterat åtalet mot Expressens journalist, chefredaktör och nyhetschef och många har diskuterat målet mot Johan Persson och Martin Schibbye. Jag menar att de som deltar i diskussionen måste komma ihåg att de är medborgare i ett land med världens äldsta yttrandefrihetslag, Tryckfrihetsförordningen, från 1766.
Det är dags att vi frågar oss själva – alla som är medborgare, en del av demokratin – varför journalister straffas när de försöker värna allmänhetens intresse genom denna yttrandefrihet?
Vi måste sjunga samma sång, tillsammans med samma ton! Vi får inte glömma att yttrandefrihet inte är en produkt av kapitalismen utan en del av demokratin. Åtminstone frågar jag mig själv om jag har gjort allt vad jag kunnat, så att jag slipper lyssna på låten Desperado sjungen av Johnny Cash – ”Frihet, oh frihet, är att bara vissa människor pratar?”
Anwar Hossain
frilansjournalist och före detta student vid JMK, Stockholms universitet,
numera bosatt i Norge
