Expressens Michael Syrén: ”Polisgranskningen är det svåraste jag har gjort”

Ett av förra årets största journalistiska avslöjanden var Expressens berättelse om Mats Löfving, Linda Staaf och kulturen i polisledningen, som också nominerades till en guldspade i klassen stor dagstidning. Michael Syrén var reportern som grävde fram storyn och under en föreläsning på Gräv i helgen berättade han om arbetet bakom. Efter föreläsningen fick Journalisten en intervju med Michael Syrén.

– Polisgranskningen är det svåraste jag har gjort, säger Michael Syrén.

Vad var det som gjorde det svårt?
– Tystnadskulturen på polismyndigheten. När du ställer frågor får du gå genom den enormt stora kommunikationsavdelningen. Du vet inte varifrån svaren kommer. Plötsligt får du ett svar från en person, och så ett svar från en annan och ett från en tredje. Vill du då ställa följdfrågor, vilket man oftast vill, då tar det fyra, fem, sex dagar. En mejlfråga direkt till en chef du vill intervjua kan besvaras av en kommunikatör. Att få svar på telefon går nästan inte. De vill ha mejlkonversationer. Det blir ingen transparent kommunikation.

Annons

Tycker du att polisens kommunikationsavdelning försvårar arbetet som journalist?
– När man är som jag och vill ha svar på frågor så upplever jag det så. Varför kan jag inte få prata med människorna jag vill prata med?

Hur löser man problemet?
– Du får gå till presskonferenser som handlar om andra saker och söka upp dem där. Det är märkligt egentligen, för de borde förstå att vi kommer söka dem ändå. Men jag fick inte svar där heller. Först sade rikspolischefen Anders Thornberg att det var ett personalärende och att han inte kunde kommentera, sedan startades en utredning, och då kunde han inte kommentera på grund av att det pågick en utredning, sedan startades en förundersökning och då kunde han inte kommentera på grund av det. Sedan dog Mats Löfving och då kunde han inte kommentera på grund av att ”Polismyndigheten har sorg”. Jag har respekt för det, men får lite känslan att han gömmer sig.

Den 22 februari presenterade polisens utredare Runar Viksten sina slutsatser på en presskonferens och uppmanade rikspolischefen att överväga att sparka Mats Löfving för att han varit jävig när han fattat beslut om Linda Staaf som han haft en relation med.

På kvällen hittades Mats Löfving död i sin bostad.

Var befann du dig när du fick beskedet?
– Jag hade varit på presskonferensen och sedan hade jag och en kollega gått igenom Vikstens utredning. Vi hittade flera fel i den och publicerade en del av uppgifterna om felen på kvällen. Jag har dubbelboende men just nu bodde jag på ett hotell i Stockholm, så jag åkte till hotellet, jag var ganska trött och somnade på sängen med kläderna på. Så ringde telefonen och en person uppmanade mig att gå in och läsa på vår egen sajt. Då såg jag att vi hade skrivit att Mats Löfving hittats död. Jag trodde att jag drömde.

– Sen ringer min chef Christian Holmén och vi åker upp till redaktionen. Vi bara finns där och är behjälpliga. Alla var berörda, oerhört berörda.

Michael Syrén beskriver det som ”någon sorts chocktillstånd”. Och sedan börjar självrannsakan.

– Skulle jag ha gjort på något annat sätt? Jag diskuterade med kolleger på Expressen, och med tidigare arbetskamrater. Jag höll på i en vecka.

Vad kom du fram till?
– Jag kom inte på något annat sätt jag kunde ha gjort granskningen på. Jag träffade bara Mats Löfving en gång, och han ville inte svara på frågor men lovade att återkomma och då backade vi. Då hörde läsare av sig och tyckte att jag var för mesig. Det är den enda kritik jag fått. Jag bjuder gärna på det. Det här var inget drev. Vi höll oss till fakta.

– Det är viktigt att komma ihåg att granskningen inte bara handlade om Mats Löfvings och Linda Staafs relation, utan om hela polisledningen, om tystnadskulturen och machokulturen på myndigheten.

Vilket stöd har du fått från redaktionen?
– Enormt. Jag fick ett enormt stöd från redaktionen. Jag önskar att Mats Löfving hade fått samma stöd hos polisen.

Michael Syrén skakar på huvudet och suckar. Medger att det fortfarande tar emot lite att prata om det.

– Jag vet att vi har gjort granskningen på ett bra sätt. Jag vet det, hjärnan vet det. Men det är en människa som ändå hittats död i sin bostad och som ingår som en del i den här granskningen. Det sätter sig i hjärta och själ. Hjärnan säger en sak och själen en annan. Jag kan fortfarande känna lite sviter av detta när vi pratar så här och när jag hade min föreläsning. Jag hade bävat lite inför föreläsningen.

Det har kommit ganska lite kritik mot artiklarna efter Mats Löfvings död. Vad beror det på tror du?
– Kanske är det för att själva granskningen som sådan är väl underbyggd. Jag hoppas det är så. Men det är ändå smärtsamt att se resultatet av det hela. Det är tragiskt det som har inträffat. Nu när vi sitter så här och pratar om det så känner jag det fortfarande. Jag känner av det här.