Irriterande undersökning om journalistik

Begrunda följande fråga:

I vad mån påverkar följande faktor om en händelse tas upp i ett nyhetsmedium: "att uppgifterna kommer från en officiell, trovärdig källa" (texten är översatt från engelska). Jag undrar: Är "officiell" en myndighetskälla eller liknande (troligen "official") eller en som är öppen och tillgänglig för allmänheten (troligen "public")? Och ännu viktigare, vad har "officiell" med "trovärdig" att göra? Varför bredvid varandra som om de vore likvärdiga? Ibland är "officiell" lika med "trovärdig", ibland precis tvärtom.

Annons

Denna delfråga är en bland totalt nitton på temat "I vad mån bidrar följande faktorer till att en nyhet kommer in…". Här blandas stort och smått, som till
exempel: ekonomiska faktorer som "händelsen är billig att bevaka", policyfaktorer som "händelsen gör människor medvetna om missförhållanden i samhället", nyhetsdramaturgiska som "händelsen är dramatisk och spännande", blandat praktiska och dramaturgiska som "det finns bra bilder", interna redaktionella förhållanden som "en journalist är starkt engagerad i ämnet", påverkan från källan, som "att det finns ett bra pressmeddelande" (Vad är för övrigt ett "bra" pressmeddelande?)

Faktorerna ska viktas mot varandra på skalan 1–5.

Svaret är givetvis att de kan viktas enbart utifrån vad man tycker – inte utifrån ens uppfattning om verkligheten. Det är helt enkelt för komplext, för varierat, för svårbedömt. Forskarna har hoppat över ett avgörande led: att bygga en struktur för vad man egentligen vill ta reda på. Därtill kommer otydligheten i många enskilda frågor. I större delen av det jättelika frågebatteriet fastnar jag i tolkningsproblem, ojämförbara storheter, tendensiösa urval av svarsalternativ.

Enkäten är en del i en internationell undersökning, ledd av två professorer vid Indiana University i USA. Undersökningsledare i Sverige är professorerna vid Mittuniversitetet, Jesper Strömbäck och Lars Nord. Följebrevet är dessutom undertecknat av Journalistförbundets ordförande.

Som ofta i sådana här undersökningar får man känslan av att man inte förväntas tänka efter så mycket, utan svara spontant och ange "vad man först kommer att tänka på". Men, ledsen, Jesper och Lars, det är kanske en yrkessjukdom, men det är svårt att inte tänka efter.

Jag vet vad jag kommer att få för svar på denna kritik, nämligen att det är journalisterna upplevelse av situationen som är syftet. Då är det ointressant vad de svarande har för specifika resonemang bakom det ena eller andra svaret. Den stora mängden ger en "statistiskt sann" bild. Mitt svar på detta är: det är just därför den här alltför vanliga typen av enkäter kan ifrågasättas. De avspeglar varken de svarandes verkliga uppfattning eller uppfattning om verkligheten. Dessutom tvivlar jag på att undersökarna har någon som helst kunskap om hur de ska bedöma bortfallet, som sannolikt blir stort.

Det bittra med den här undersökningen är att den trots allt försöker ge sig på det spännande och tämligen outforskade ämnet Nyhetsvärdering i praktiken, ta sig an den komplexa blandning av disparata påverkansfaktorer (idealitet, krasshet, folkbildningsambitioner, fördomsfullhet, konkurrens, vidsynthet, ytlighet, lättja, engagemang, sanningslidelse, upplagejakt, kunskap, okunskap, slump, sparnit, osv, osv) som gör att vissa händelser publiceras stort, andra smått och många inte alls i ett visst medium en viss dag.

Undersökningen bekräftar den bild jag fått av studier om nyhetsvärdering i ämnet journalistik i Sverige: det är tunt. Folk i PR-branchen, drivna av affärsmässigt intresse, verkar ha kommit längre. Ta till exempel Peter Karaszis böcker med titlar som Använd pressen, Använd media eller 101 sätt att få gratis publicitet. Utmärkt kurslitteratur för journaliststudenter. Finns de på skolorna?

Ett grundproblem verkar vara att många forskare närmar sig ämnet som samhällsvetare, mer intresserade av mediernas och journalistikens roll i samhället än journalistik i sig. Bilden bekräftas när man granskar professorerna Jesper Strömbäcks och Lars Nords respektive CV.

Sorgligt. Ämnet är viktigt.

Peder Carlquist

journalist och TV-producent