Ingen har tystats
Alla som lyssnar på Sveriges Radio ska kunna lita på att våra medarbetare inte företräder något särskilt intresse. Ingen lyssnare ska någonsin tvivla på att vi, när vi granskar eller skildrar något, inte arbetar förutsättningslöst och utforskande.
Vi får aldrig uppfattas stötta ett särintresse eller driva en politisk tes. Grunden för Sveriges Radios verksamhet är vår opartiskhet. Det är så vi byggt upp ett förtroende som är bland det högsta som uppmätts för något medieföretag i Europa. I tider med tendenser till en tesdriven nyhetsrapportering i andra medier blir vår opartiskhet allt viktigare att värna.
I en debattartikel påstår Alexandra Gummeson och Filip Ramdén att det är ett problem som anställd på Sveriges Radio att vara emot rasism och att det kan påverka ens yrkesutövning. Så är det inte. Vi ska i våra sändningar stå upp för alla människors lika värde, och gå emot den som t ex säger något rasistiskt i sändning. Detta står i Radio- och TV-lagen och handlar om våra medarbetares yrkesutövning i sändning. Men att vi i våra sändningar ska markera mot rasism och angrepp på det demokratiska samhället är inte detsamma som att våra medarbetare kan bevaka samma fråga som de aktivt har propagerat för i den offentliga debatten. Att vara emot rasism på Sveriges Radio är inte ett problem och påverkar inte våra anställdas yrkesutövning. Jag är själv emot rasism och hoppas att alla medarbetare är det.
Låt mig därför få redogöra för hur vi faktiskt agerat utifrån uppropet ”Vems SR?”. Under hösten skrev och publicerade ett antal medarbetare på SR ett upprop kallat ”Vems SR?” vilket undertecknades av nuvarande och tidigare medarbetare. I uppropet tar medarbetarna ställning för en rörelse som bland annat vill förändra villkoren på arbetsmarknaden och skapa en ökad representation av svarta på arbetsplatser. I uppropet formuleras bland annat krav på att personalsammansättningen på SR drastiskt ska förändras utifrån primärt etnisk grund. I uppropet listas exempel som ”bevis” för brister i rekrytering och ett dåligt engagemang från olika redaktioner i bevakningen av Black Lives Matter.
En enkel sökning visar att vi, sedan rörelsens start, rapporterat om rörelsen flera hundra gånger i sändningar och inslag. Man kan inte med bästa vilja tolka formuleringarna, och den missvisande bilden av våra publiceringar, som något annat än ställningstaganden för just BLM som organisation.
Som anställd på SR kan man inte företräda och ta offentlig ställning för en politisk åsikt, en specifik organisation eller en specifik frågeställning och samtidigt bevaka den. Då kan opartiskheten bli ifrågasatt. Det är i grunden inget konstigt och inget unikt i det här fallet. Vare sig du ställer dig bakom en organisation eller kanske en namninsamling om till exempel vargjakt kan det påverka om du fortsatt kan rapportera och bevaka de frågorna. En bedömning som görs i varje enskilt fall, i en dialog mellan medarbetaren och närmaste chef.
Så har även skett i samband med ”Vems SR?”. Några få medarbetare som varit tydliga talespersoner för uppropet kan nu inte själva rapportera om uppropet eller angränsande frågor. Övriga undertecknare har också haft samtal om sina upplevelser. De samtal som har förts mellan medarbetare och chefer handlar om arbetsmiljön på SR, om hur vi agerar sinsemellan, men även om vår viktiga roll som ett opartiskt medieföretag. Diskussionen om arbetsmiljön är viktig, den fortsätter och ingen har fått sin yrkesutövning påverkad för att man vill diskutera den. Det skulle vara oss helt främmande.
De flesta samtal som förts har dock inte påverkat de enskilda medarbetarnas uppdrag på redaktionerna. Förhoppningsvis har det dock lett till en större förståelse hos alla våra medarbetare kring både hur viktig arbetsmiljön är och den för oss så viktiga frågan om vår opartiskhet.
Det bör också påpekas att den artikel om rekrytering som refereras inte var ett svar på uppropet, det var ett repliksvar på en artikel från en extern debattör som ifrågasatte vår rekrytering. Vi är stolta över vårt rekryteringsarbete som alltid baseras på kompetens och där vi utgår från de kompetenser som vi saknar när vi rekryterar nya medarbetare. De personer som fick de tjänster som listas i uppropet var de personer som var bäst för de aktuella tjänsterna, det är enbart kompetensen för tjänsten som spelar roll.
Slutligen – att vara emot rasism är alltså inte ett problem som anställd på Sveriges Radio men man kan inte ta ställning för en organisation och dess intressen, vad den än handlar om, och sedan bevaka densamma opartiskt.
Olov Carlsson
Bitr programdirektör med ansvar för innehållsproduktionen
