Sveriges Radio fega i ställningstagande mot rasism

10 februari, 2021

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Sveriges Radios agerande mot sina anställda den senaste tiden har allvarligt skadat deras anseende som en naturlig del av vårt demokratiska samhälle. Att tysta ner journalister som yttrar kritik mot organisationen är något som aldrig kan accepteras. 

Sveriges Radio beskriver sig själva som väsentliga för social sammanhållning i vårt samhälle, där public service bidrar till skapandet av en gemensam värdegrund. Men Sveriges Radios lednings bemötande mot uppropet Vems SR: Ett upprop för representation och mot rasism på Sveriges Radio ger oss god anledning att ifrågasätta vad för verklighetsuppfattningar de är beredda att bidra till, och vilket ansvar de tänker ta. Vilka grundläggande värderingar är Sveriges Radio villiga att kämpa för? 

I en uppsats vid Institutionen för strategisk kommunikation på Lunds universitet har vi granskat hur Sveriges Radios ledning bemötte Vems SR. Granskningen redogör för hur de högsta cheferna använt ett maktutövande språk och märkbart strävat efter att tysta ner kritiken, vilket leder till ett ifrågasättande av vad som egentligen värdesätts i public services demokratiska uppdrag. Med tanke på att nya uppgifter nu tillkommit i ett reportage i tidningen Journalisten är vår granskning relevant för en fortsatt diskussion gällande Sveriges Radios roll i samhället. 

Uppropet Vems SR skapades av medarbetare på Sveriges Radio, till följd av sommarens uppmärksammade demonstrationer för Black Lives Matter. Det innehöll vittnesmål och krav gällande rasistisk diskriminering mot de anställda på radiokanalen, vilket väckte debatt i media under hösten. Huvudsakligen diskuterades journalistik och nyhetsvärdering i ett samhälle med rasistiska strukturer, rasistisk diskriminering inom organisationen och mångfaldsrepresentation i rekryteringen. Men vad förändrade uppropet för inblandade medarbetare på Sveriges Radio, och hur förändrade det Sveriges Radios anseende hos medborgarna? 

Sveriges Radios ledning besvarade uppropet på olika sätt, bland annat genom att hänvisa till påstådda faktafel och beskriva konkreta vittnesmål som subjektiva tolkningar, men de misslyckades med att bemöta den faktiska problematiken som Vems SR avslöjade. I stället för att självkritiskt våga prata om deras bristande antirasistiska agerande, både som arbetsplats och mediehus, kontrollerade man narrativet på ett sätt som tog fokus från frågan och förminskade vittnesmålen. Till exempel nämner inte vd Cilla Benkö ämnet “rasism” en enda gång i sin debattartikel om rekrytering, trots att den publicerades på Sveriges Radios pressida som ett svar på uppropet. 

I en artikel förra veckan i Journalisten framkommer vilka konsekvenser uppropet har lett till för medarbetarna. Flera berättar att de har blivit bortplockade från uppdrag som associeras till Black Lives Matter, eller fått nya arbetsuppgifter. En medarbetare uttrycker att “Sveriges Radio förbjuder rasifierade reportrar att rapportera om rasism”. Palmira Koukkari Mbenga, initiativtagare till uppropet, beskriver följande:

"Om personer jag intervjuade började prata om BLM eller om rasism skulle jag klippa bort det i efterhand, eller styra bort från ämnet om det var livesändning. Det var svårt och kändes etiskt tveksamt." 

Ledningen på Sveriges Radio menar att detta har varit nödvändiga åtgärder, då de ser medarbetarnas namnteckningar i uppropet som politiska ställningstaganden, vilket i Sveriges Radios ögon skadar deras princip om opartiskhet. Uppropets konsekvenser har alltså gått så långt att Sveriges Radio uttryckligen beordrar sina egna journalister att förvränga intervjumaterial. Plötsligt har vi hamnat i att public service sätter munkavlar på sina egna journalister. 

Sverige uppfattas allmänt som ett progressivt och framåtsträvande land i sociala rörelser, men samtidigt vågar inte public service-bolaget ta ställning mot rasism. Sveriges Radio hade kunnat använda Vems SR som en resurs för att lyfta perspektiv som vanligen försummas, precis som de tillskriver sig själva ett demokratiskt ansvar i att göra. I stället valde Sveriges Radio att förminska sina medarbetares upplevelser och nu även begränsa deras journalistiska uppdrag. 

Vad är syftet med ett statligt finansierat mediehus om de inte kan ställning mot rasism? Hur påverkas det demokratiska uppdraget av att Sveriges Radio med feghet hänvisar till opartiskhet, istället för att stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter? Bekämpandet av rasism borde inte ses som ett kontroversiellt ställningstagande, där man blir censurerad i sin yrkesroll som påföljd. De borde snarare lyssnas till, lyftas, respekteras, hyllas, firas - särskilt av den samhällsnyttiga organisation som Sveriges Radio så fint påstår sig vara. Precis som vår uppsats vid Lunds universitet visar kan Sveriges Radios beteende efter uppropet Vems SR anses vara talande för hur verkligheten kring strukturell rasism faktiskt ser ut i Sverige idag. 

Av Alexandra Gummesson & Filip Ramdén 

Läs  Sveriges Radios svar här.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies