”Granska oss EU-parlamentariker stenhårt och kompromisslöst”
"I en perfekt värld hade jag som EU-parlamentariker blivit granskad med samma precision som jag blev under mina år som minister i Sveriges regering", skriver EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke.
Alla vet att granskade journalistik utgör grunden i en fungerande demokrati. Den som följt svensk politik under de senaste åren kan
med enkelhet räkna upp skandaler som Transportstyrelseskandalen och nu senast om den falske officeren och fler därtill, som har det gemensamt att om det inte var för idogt journalistiskt grävande efter sanningen, så hade inte dessa övertramp, felaktigheter eller rena lagbrott, medvetandegjorts i den omfattning som nu är ett faktum.
I min tidigare roll som kultur- och demokratiminister var bevakningen från medierna ständigt närvarande. Sverige ligger fortfarande jämförelsevis högt upp i de index som sammanställs över mediefriheten och för att bidra till detta prioriterade jag under fyra år arbetet för att stärka förutsättningarna ytterligare. Bland annat genom att ta fram en handlingsplan för hur vi skyddar journalister från hot och trakasserier och stärka närvaron av kvalitetsjournalistik i hela landet. Nu fortsätter jag mitt arbete i EU.
I flera av EUs medlemsländer är situationen för journalister en helt annan än för de svenska. Otrygg, utsatt och farlig är tyvärr adekvata adjektiv. I många länder är hot och risken för att bli utsatt för våld en del av det vardagliga arbetet. Mordet på den maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia har satt ljuset på frågan om pressfrihet och journalisters säkerhet och utgör för många en tydlig vändpunkt att ta fasta på. Ingen kan längre påstå att journalisters säkerhet inte är ett stort problem i EU.
Daphne Caruana Galizia var på grund av sitt granskande arbete en välkänd kritiker av den maltesiska regeringen. Hon var bland annat den drivande kraften i avslöjandet om flertalet toppolitikers kopplingar till skatteparadis i den internationella och även i Sverige uppmärksammade så kallade Paradisläckan. I utredningen av mordet har alltifrån senfärdigt agerande till maktfullkomlighet och bristande transparens blottats. Därtill kunde mordet och den grovt bristfälliga utredningen kopplas till regeringsföreträdare, vilket väckte det maltesiska folkets vrede över vad många upplevde som maffialiknande styre, och resulterade i att presidenten avgick före nyår.
Malta är tyvärr inte det enda EU-landet där situationen för den oberoende journalistiken kraftigt har försämrats. I Polen har den fria journalistiken undergrävts i jämn takt allt sedan det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa tog makten 2015. Nar författaren Olga Tokarczuk tog emot Nobelpriset i litteratur valde den polska public service-kanalen TV2 att inte sända prisceremonin. Oppositionella hävdar att detta beror på hennes kritik av den polska regeringens glorifierade historiebeskrivning.
Fler EU-länder kan radas upp, Tjeckien är ett tredje, Slovakien ett fjärde. Det här sker nu men det sker inte av sig självt. Vi som är övertygade om att våra demokratier behöver försvaras och stärkas måste därför agera, nu.
Som ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter har jag redan, efter bara sex månader i parlamentet, debatterat frågan om yttrandefrihet, online och offline, vid åtskilliga tillfällen. Under höstens möten har utskottet fått ta del av åtskilliga lägesrapporter från journalister som inte längre vågar utföra sitt granskande arbete på grund av rädsla för konsekvenserna. De kommer från flera olika länder men deras vittnesmål är i grunden detsamma, de hotas av krafter som inte accepterar deras frihet att granska, synliggöra, fördjupa och förklara.
Sverige är inte vaccinerat mot en liknande utveckling som vi ser i flera andra EU-länder. Sverigedemokraterna gick nyligen ut med att de vill inskränka public service (DN Debatt, 20/11-19) och Moderaterna var inte långsamma med att gå i liknande riktning (SVT Nyheter, 19/10). Får det nya konservativa blocket makten i Sverige är det med tydlighet ett potentiellt hot mot den oberoende journalistiken. Därom råder ingen tvekan. Politiker som säger sig värna demokratin har ett ansvar för att säkerställa förutsättningarna för mediernas granskande roll utan att vi lägger oss i journalistikens innehåll. I november publicerades en debattartikel i Göteborgs-Posten där jag, tillsammans med andra EU-parlamentariker, argumenterade för att EU-politiken och vi politiker bör granskas i samma utsträckning som våra nationella makthavare.
I en perfekt värld hade jag som EU-parlamentariker blivit granskad med samma precision och skärpa som jag blev under mina fyra år som minister i Sveriges regering. De beslut som fattas i EU pekar i stor omfattning ut riktningen för Sveriges politik på nationell nivå, men även regionalt och lokalt. Uppskattningsvis 60 procent av de beslut som fattas i Sveriges kommuner har på något sätt påverkats av ett EU-beslut och samtidigt är jag, min roll och EUs institutioner, undermåligt granskade. Denna brist har flertalet negativa konsekvenser och är i slutändan ett hot mot vår demokrati.
I egenskap av EU-parlamentariker vill jag därför uppmana journalister att fortsätta vara stenhårda och kompromisslösa i sitt arbete. Vi folkvalda representanter måste i mycket större utsträckning ställas till svars för varje enskilt politiskt beslut vi fattar, oavsett om vi verkar i Sveriges riksdag eller i EU-parlamentet.
Alice Bah Kuhnke
Europaparlamentariker för Miljöpartiet de gröna