Gå direkt till textinnehållet

Bashy Quraishy: Muslimer kommer inte till tals i medierna

I västvärlden hävdas det ofta att muslimer är mycket känsliga för kritik. Muslimer sägs också reagera alltför emotionellt när någon vågar utmana deras religiösa dogmer, normer och traditioner.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I västvärlden hävdas det ofta att muslimer är mycket känsliga för kritik. Muslimer sägs också reagera alltför emotionellt när någon vågar utmana deras religiösa dogmer, normer och traditioner.

Bevisen för detta ska vara de gånger muslimer varit våldsamma, hotat och mördat sina motståndare, och bränt ner ambassader och andra nationers flaggor, särskilt från väst.

Självklart ligger det något i en del av de här påståendena. Ett exempel är våldsamheterna efter publiceringen av de förolämpande Muhammed-karikatyrerna i den danska högertidningen Jyllands-Posten. Ett annat är den stora konflikten kring Salmans Rushdies bok Satansverserna 1989.

Den som tittar närmare på de här två stora, besvärliga händelserna ser ett mönster – provokation och förväntat svar. Konsekvensen är att den redan existerande islamofobin har förts upp till en ny nivå. Men även något annat, som ofta förbises: bristen på utrymme i medierna för muslimska intellektuella och politiskt aktiva i västvärlden.

Det största hindret i kampen mot islamofobin och för en öppen debatt är att muslimska grupper har så få möjligheter att svara på propagandan mot islam i massmedierna i väst.

I engelskspråkiga medier finns det i dag en kraftfull lobby, som består av CNN, BBC World Service, Voice of America, Time Magazine, Newsweek och International Herald Tribune, likväl som tusentals hemsidor, och alla är emot islam. Samma sak vad gäller franska, tyska och spans­ka medier, liksom de i mitt hemland Danmark.

Dessa medier används ofta av intellektuella – även av representanter från en del muslimska minoriteter – som vill hävda sin förenklade, förvridna bild av den muslimska verkligheten.

Det är vanligt med experter på islam, som har sin egen speciella politiska eller kulturella agenda. De citerar Koranen fel och får skilda muslimska kulturer att framstå som delar av ett universellt hot. Eller så vidarebefordrar de bara felaktiga uppgifter utan att någon kräver att de ska komma med några bevis.

Den här oändliga strömmen av påståenden har en ofantlig påverkan på allmänheten, icke-muslimer såväl som muslimer. Icke-muslimer får sina fördomar bekräftade och muslimer lämnas i sticket med känslan av maktlöshet och vrede.

Den här omfattande internationella plattformen i form av medieutrymme är inte tillgänglig för dem som vill nyansera debatten. Om spelutrymmet i stället var jämnt fördelat och båda parter hade jämlika förutsättningar för nyhetsutbyte, debatt och rimlig ömsesidig förståelse skulle begreppet yttrandefrihet bli ytterst uppskattat och välkomnas av muslimer.

Men eftersom den öppna diskussionen saknas, parallellt med den ständigt ökande mängden anklagelser mot islam, är det inte konstigt att kommunikationen inte fungerar.

Den här situationen får muslimska minoriteter att välja oönskade utvägar. Människor är inte födda till att tänka aggressivt och ensidigt. De arga reaktionerna är ett direkt resultat av majoritetssamhällets arrogans och bristen på lyhördhet.

Jag är inte ute efter att försöka försvara det våld som en liten minoritet muslimer är ansvarigt för, genom att missbruka islam. Det här är i själva verket ett försök att analysera den situation, som en majoritet av muslimerna befinner sig i: att ständigt ignoreras och marginaliseras, att hela tiden bli angripna av medierna.

I diskussionens hetta glöms ofta detta bort.

Medierna har rätt att peka finger men de måste också titta på orsakerna, varför en svag minoritet beter sig på ett visst sätt.

I debatten om islam, eller vilket ämne som helst, kan inte medierna bara ge utrymme åt kritiska röster utan måste också försäkra sig om att de som är utsatta för angreppen har lika stora möjligheter att svara.

Endast då kan vi säga att yttrandefriheten har ett sant demokratiskt värde. Allt annat kan de muslimska grupperna betrakta som majoritetsförtryck.

chefredaktör för tidningen Media Watch, Köpenhamn

president för det europeiska nätverket mot rasism, Bryssel

Fler avsnitt