Gå direkt till textinnehållet

Motattackerna gynnar grävet

Det har blivit vanligare att granskade går till motattack mot journalisterna efter publicering, vittnade fler journalister om på Gräv 2013. Men lärdomen är i många fall att motattackerna leder till större genomslag om mer rapportering. Medierådgivaren- och tränaren Paul Ronge berättade om sin medieträning av makthavare och tog flera exempel på misslyckade mediestrategier från granskade.

På lördagen vittnade flera grävande journalister om att de på senare tid utsatts för fler motattacker, och "passiva attacker", där de granskade vägrar ställa upp på intervju eller väljer att låta sig intervjuas av andra medier med mindre pålästa reportrar.

Daniel Öhman på SR berättade att när de publicerade avslöjandet om vapenfabriken i Saudiarabien var mediestrategin från regeringskansliet att inte låta före detta försvarsministern Sten Tolgfors bli intervjuad av Ekoredaktionen. I stället erbjöds andra redaktioner interbjuer, även inom SR.
 
– Roberta Alenius (statsministerns presschef reds anm) satt och ringde till praktiskt taget hela vår redaktionsledning och sa att vi var usla, berättade Daniel Öhman på Grävseminariet "Hur hanterar man motattacker".
 
Det var flera som vittnade om den nya strategin från makthavare. Joachim Dyfvermark på SVTs Uppdrag granskning berättade om hur de jagade Telia Soneras VD Lars Nyberg i månader utan att få en intervju. Hanna Nyberg på SVT Västnytt berättade ett en VD hon försökte få en intervju med valde att ställa upp i direktsändning i Rapport i stället för att låta sig intervjuas av den reporter som var insatt. Eskil Larsson på SR Kaliber berättade om motattacker i form av artiklar som ser ut som journalistiska produkter men som egentligen är pressmeddelanden. 
 
Lena Melin, Aftonbladet, berättade att bland politiker har det varit vanligt länge att inte svara på frågor.
 
– Det är ett återkommande grepp. Då vet man att det här är en jättebra grej. Ännu bättre är det när någon som man inte alls har sökt eller vet vem det är plötsligt ringer upp och säger att man är inne på helt fel spår. Då vet man att man är på rätt spår, sade Lena Melin.
 
De flesta av paneldeltagarna konstaterade att motattackerna ofta ger motsat avsedd effekt. Bevakningen intensifieras och det skapas möjlighet till mer rapportering.
 
– Motattackerna är bra för oss. Lars Nyberg har inget jobb längre. Tolgfors avgick. Så länge vi har rätt i faktauppgifterna kan vi utnyttja motattackerna till vår fördel, sade Daniel Öhman.
 
Men när den granskade kringgår granskarna och vänder sig till andra medier uppstår ibland problem. När FOIs generaldirektör Jan-Olof Lind ställde upp på intervju i Rapport, dementerade han saker som SR Ekot aldrig hade påstått, men Rapportredaktionen genomskådade inte det.
 
– Usel journalistik av Rapport, ansåg Daniel Öhman.
 
– Varför inte ringa någon av oss som var insatta, inför intervjun? Även om vi är konkurrenter måste vi som reportrar vara lojala mot sanningen. När vi vill veta något ringer vi experter, i det här fallet var det vi som var experterna, sade Daniel Öhman.
 
Gellert Tamas varnade för "ord mot ord-journalistik". Han blev utsatt för en motattack från en åklagare på DN Debatt efter sin bok De apatiska. Åklagaren uppgav att hennes citat hade förvanskats. Gellert Tamas svarade på DN Debatt, och kunde på seminariet också spela upp den bandade intervjun med åklagare och visade därmed att det inte handlade om någon förvanskning. 
 
Trots att det fanns sätt att bevisa vem som hade rätt valde SR Medierna, en krönikör på Sydsvenskan och en ledare på Dagens Nyheterna att misstänkliggöra Gellert Tamas, genom att påstå att "ord stod mot ord".
 
– Effekten är att jag blir ifrågasatt. Det är enklare och billigare att bara påstå att ord står mot ord, än att undersöka vem som har rätt, sade Gellert Tamas.
 
Medierådgivaren och medietränaren Paul Ronge ansåg att de beskrivna händelserna inte handlade om attacker alls, utom i Gellert Tamas fall, där man faktiskt gett sig på reportern.
 
– När man väljer att ställa upp i direktsändning i Rapport eller i en morgonsoffa i stället för i Uppdrag granskning gör man det för att det är ett annat sammanhang och ett annat format. Det är inte så att man ska försöka undvika attt svara på frågor, men man vill svara på dem i ett annat sammanhang än i det hårt granskande programmet, sade Paul Ronge.
 
Paul Ronge höll senare på eftermiddagen ett mycket välbesökt seminarium där han presenterade den medieträning som han ger till makthavare som befinner sig i krisläge.
 
– Det finns väldigt mycket mer medierådgivning nu än när jag började för 15 år sedan, och mycket av den är dålig, sade Paul Ronge och exemplifierade med bland annat Telia Soneras hantering av mutanklagelserna samt försvarsdepartementets hantering av Saudiaffären.
 
– Jag ger råden att man aldrig ska ljuga, att man alltid ska svara på frågorna, men man kan också försöka flytta fokuset till något annat än den där brännande frågan, sade Paul Ronge.
 
Kungahusets mediehantering beskrev han som usel under lång tid.
 
– Det finns inga räta gavlar i kungahuset. Jag har ganska dålig information om hur mediehanteringen går till där, men ganska bra information också. Problemet är att kungen tror att han kan det här. "Det är klart att jag ska hålla i presskonferensen efter älgjakten, det gör jag varje år", berättade Paul Ronge.
 
Fler avsnitt
Fler videos