Gå direkt till textinnehållet

Här är konflikterna medierna glömt bort

Amnestys debattpanel i Almedalen listar konflikterna som försvunnit i medierapporteringen. TV4s korrespondent Samir Abu Eid: ”Jag har hela tiden dåligt samvete för att jag inte åker dit.”

Amnesty Internationals stora seminarium om de glömda konflikterna drog storpublik i Almedalen på torsdagen. Moderatorn Ami Hedenborg, pressansvarig för Amnesty Internationals svenska sektion, inledde med att be panelen att lista de bortglömda konfliktplatserna i världen. Här är panelens lista:

  • Nagorno-Karabach
  • Östra Ukraina
  • Centralafrikanska republiken
  • Kongo
  • Sydsudan
  • Burundi
  • Jemen
  • Libyen
  • Mindanao
  • Kriget mot kvinnor

Elin Jönsson, SVTs Moskvakorrespondent, är särskilt förbryllad över att konflikten i östra Ukraina plötsligt försvunnit ur medierapporteringen.

– Vapenvilan bryts dagligen. Skolbarn tvingas resa över fronten varje dag mellan hemmet och skolan. Det finns oerhört mycket att berätta om vad som händer i Ukraina, men konflikten har glömts bort, trots att den pågår så nära oss, i Centraleuropa, sade Elin Jönsson.

Annons Annons

– En förklaring till att konflikter inte rapporteras brukar vara närhetsprincipen. Det som sker långt bort från oss, geografiskt och kulturellt, är mindre intressant. Men konflikten i östra Ukraina är nära oss, och dessutom var den intensivt bevakad under en längre tid. Jag tror att det handlar om att konflikten konkurrerar med andra konflikter om uppmärksamheten. Det finns inte så mycket utrymme för utrikesbevakning i TV, och för att få in sitt reportage måste det dels vara lättbegripligt, dels, och framför allt, måste det handla om en av de få stora konflikter som alla rapporterar om. Alla medier sneglar på vad andra medier gör och springer sedan på samma boll, sade Elin Jönsson.

Frilansfotografen Johan Persson som återvände i måndags från en reportageresa i Burundi menade att det är just närhetsprincipen som är den huvudsakliga orsaken till att konflikterna i Afrika glöms bort.

– De som flyr från Syrien knackar på dörren i Sverige. De som flyr från Kongo, Sydsudan och Burundi kommer aldrig hit. Därför blir de mindre intressanta för svenska medier, sade Johan Persson.

TV4s korrespondent Samir Abu Eid, som är stationerad i Amman i Jordanien, bevakar Mellanöstern, som är den region som bevakas bäst i internationella medier. Ändå finns där bortglömda konflikter, menar han:

– Inbördeskriget i Jemen har pågått i ett och ett halvt år och har skördat 6 000 dödsoffer, mer än hälften av dem är civila och många barn. Sjukhus och skolor har bombats. Det är dessutom ett proxykrig mellan Iran och Saudiarabien. Ändå rapporteras det mycket litet om konflikten. Jag har hela tiden dåligt samvete för att jag inte åker dit. Men redaktionens säkerhetsbedömning är att det är för farligt, sade Samir Abu Eid.

Han menar också att konflikten i Libyen, som var välbevakad för ett par år sedan när Sverige deltog i stridsflyganfall mot Gadaffis styrkor, nu försvunnit från mediekartan.

– Libyenkonflikten är komplicerad med konkurrerande regimer och miliser som slåss om makten. Det råder total laglöshet och i maktvakuumet som uppstått har al Qaida och IS fått fotfäste. Det gör samtidigt att det är ett land som det är oerhört farligt att vistas i som journalist. Det går inte heller att få ett journalistvisum eftersom det inte finns någon fungerande stat.

Annika Törnqvist från organisationen Kvinna till Kvinna lyfte en icke-geografisk konflikt: kriget mot kvinnorna, som en glömd konflikt.

– Fler kvinnor och flickor har dödats på grund av sitt kön, än antalet dödsoffer i någon annan väpnad konflikt under 1900-talet, sade Annika Törnqvist.

– När en väpnad konflikt bryter ut drabbas kvinnor hårt. Utöver det dödliga våldet ökar även de sexuella övergreppen och barnäktenskapen.

SVTs Elin Jönsson menade att en förklaring till att kvinnor glöms i medierapporteringen från konfliktområden, annat än möjligen som offer, har att göra med patriarkala strukturer på redaktionerna.

– Medierna fokuserar på det sensationella och det omedelbara och inte på de långa processerna. Oftast är det de stridande parterna som syns i medierna, och de är oftast män. Redaktionerna vill gärna också att reportern ska synas i bild iklädd skottsäker väst. Det blir en machokultur över konfliktrapporteringen.

Anna Lindenfors, generalsekreterare i Amnesty Internationals svenska sektion, lyfte konflikten på Mindanao där Morofolket kämpat för självständighet från Filippinerna sedan 1960-talet. När det senaste fredsavtalet skrevs under 2014 försvann konflikten ur medierna, men konflikten försvann inte. Hon anser att det är livsviktigt att pågående konflikter inte glöms bort.

– Vi vet av erfarenhet att uppmärksamhet i medierna påverkar de stridande parterna. Det är ett skäl till att det har blivit så farligt att arbeta som journalist i konfliktområden. Yttrandefriheten har det senaste året inskränkts i två tredjedelar av världens länder, just i syfte att tysta journalister. Man vill inte ha internationell uppmärksamhet kring konflikterna, sade Anna Lindenfors.

Samir Abu Eid instämde och berättade att han under ett besök i ett flyktingläger i Jordanien upptäckte att 600 sydsudaneser tältade utanför ett av UNHCRs läger. Några dagar senare var de borta; de hade flugits tillbaka till Sydsudan.

– Syriska flyktingar får asyl och får stanna i Jordanien. Sydsudanesiska flyktingar får inte asyl. Hade konflikten i Sydsudan fått större internationell uppmärksamhet hade det kanske sett annorlunda ut.

Fler avsnitt
Fler videos