Exklusiv intervju användes i teaterpjäs

I dramatikern Malin Lagerlöfs pjäs Fursten om Jan Stenbeck finns flera ordagranna citat och scener hämtade från författaren och journalisten Per Anderssons bok om Stenbeck. Textstöld, menar Andersson.

Dramatikerförbundet, som svarat för Lagerlöf och Uppsala statsteater, tycker inte det. Förbundsdirektören Susin Lindblom skriver i ett debattsvar: ”Om en författare skapar ett verk som baserar sig på verkliga händelser så utgör det inte upphovsrättsintrång i en annan författares verk baserat på samma fakta”.
– Det är djupt oroande att man suddar ut upphovsrätten av verklighetsskildringar. Det finns text i min bok som hon har skrivit av och påstår att det är hennes, säger Per Andersson.

Så menar Susin Lindblom att dokumentära skildringar generellt står utanför upphovsrättsligt skydd?
– Nej, absolut inte. Det beror på hur gestaltningen ser ut i verken. Det centrala är begreppet ”inre form”, det handlar om språk och gestaltning, det är det som praxis diskuterar, säger hon.
Men Malin Lagerlöf har ju uppenbart citerat Per Andersson rakt av och hämtat en nyckelscen från honom?
– Det här är svåra frågor. Man bör läsa båda verken och titta på det ur det begreppet inre form. Det är väldigt tydligt att det är två helt olika litterära verk.
När det gäller likheten i en scen som utspelar sig på Moderna Tiders redaktion har Dramatikerförbundet svarat Andersson att det beror antingen på en slump eller på att han och Lagerlöf skildrar samma verklighet – som inte är upphovsrättsskyddad.
– Då hade man ju hoppats att hon kunde skildra den på ett lite annorlunda sätt. För skildringar av verkligheten är ju just det, de är inte verklighet rakt av. Det är jag som har samlat ihop den här berättelsen och tolkat den. Det verkar som att Dramatikerförbundet tycker att man går ut och pressar sitt anteckningsblock mot verkligheten, men så går det ju inte till, säger Per Andersson.

Annons

Själv har Malin Lagerlöf svarat att hon använt ”en mängd källor och en stor dos fantasi”.
Per Andersson är besviken över att Författarförbundet, som han fått juridisk hjälp från i korrespondensen med motparten, inte väljer att ta ställning och driva fallet som en principiellt viktig fråga.
– Det är rätt mesigt av Författarförbundet att inte se att det är en strid man borde ta, att få klarlagt om det som Dramatikerförbundet skrivit är giltigt och korrekt. Många av de viktigaste böckerna på senare år har varit samhällsskildrande. Ska vi acceptera detta, att så fort någon hävdar att det är verklighetsskildring ska vi inte ha någon upphovsrätt? För mig är det text det handlar om, inte verklighet.

Författaren och journalisten Björn af Kleen är en av dem som ryckt ut till Per Anderssons försvar. Han menar att Malin Lagerlöf inte bara har klippt repliker ut Anderssons bok utan också ”låtit pjäsen färgas av Anderssons tolkningar och sammanhang”. af Kleen har själv skrivit en bok som inspirerat en uppsättning på Stockholms stadsteater. Men i hans fall blev han kontaktad i förväg och fick såväl ersättning och möjligheten att skriva i programbladet.

TV4s politiske reporter Ulf Kristofferson blev 2008 huvudperson i ett parallellfall till Per Anderssons fall. När Orionteatern skulle sätta upp en pjäs om Fredrik Reinfeldt bad de Kristofferson att få använda stoff i hans bok om Reinfeldt från 2006. Kristofferson sade nej men upptäckte senare att teatern ändå använt text ur boken i form av ett textavsnitt som handlade om Reinfeldts mamma, som Kristofferson hade fått en exklusiv intervju med. De hade vävt in textavsnitten i manus utan att det tydligt framgick vad som var hämtat från boken.
– Min viktigaste invändning var att jag hade talat om för Birgitta Reinfeldt hur och var jag skulle återge henne. I normal journalistisk etik ingår att ringa upp intervjupersonen om man kommer på att man vill använda textavsnitt som citat i något annat sammanhang. I det här fallet ingick det inte i vår överenskommelse att hon skulle dyka upp i en teaterpjäs, säger Ulf Kristofferson.

Han ser krocken mellan teaterns och journalistikens etik och arbetssätt som grundkonflikten.
– Dramatikerna måste förstå och ta hänsyn till hur man arbetar som journalist om de vill använda journalistiskt material. Man kan inte bara klampa in och ta materialet, säger Ulf Kristofferson.
En skillnad mellan de olika fallen är att Jan Stenbeck var en i högsta grad offentlig person, medan Birgitta Reinfeldt inte själv valt offentlighetens ljus, påpekar Ulf Kristofferson.
– Det ställer extra krav på varsamhet.

Svensk Scenkonst som förträdde Orionteatern hävdade att det var ett legitimt citat i lagens mening. Alternativt hävdade man att citaten antingen inte hade verkshöjd eller att det var Fredrik/Birgitta Reinfelds upphovsrätt som i så fall kränkts, inte Ulf Kristoffersons. Tvisten slutade med förlikning. Ulf Kristofferson fick ekonomisk ersättning och teatern gick med på att skådespelaren Johan Rabeus skulle läsa högt ur Kristoffersons bok när Birgitta Reinfeldts ord lästes upp, för att tydligt markera att den citerades.
– Eftersom det blev förlikning fick vi det aldrig besvarat om det var ett intrång eller inte, konstaterar Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf, som företrädde Kristofferson.