Kvittojournalistiken låter makthavare komma undan

15 augusti, 2012

Om Tillväxtverket gör ett bra eller dåligt jobb vet jag ännu inte. Men jag har fått se ett kvitto från Grand Hotel (DN 30/7). Jag har till och med fått se en meny! Ankbröst och pilgrimsmusslor, minsann! DNs granskning av Tillväxtverket är kvittojournalistik helt enligt ministern tog en STÖL för dina skattepengar-mallen.

Vad som inte står i artikeln är att Tillväxtverket delar ut 3,4 miljarder kronor för att stödja svenska företag (2011). Den siffran har jag hittat själv (på kortare tid än det tog att läsa artikeln). Att tillväxtverkarna festat upp 7 miljoner förtjänar naturligtvis kritik, men samtidigt är 7 miljoner bara 0,2 procent av 3,4 miljarder. Finns det verkligen ingen saftigare story bland de återstående 99,8 procenten? Jag är inte helt förtjust i att jag förväntas fikarumsgnälla om chokladprovning och rib­båtar samtidigt som jag ska förbli okunnig om de 3,4 miljarderna.


Den 20 juni granskades AP-fonderna på samma sätt i DN. AP-fonderna förvaltar ”800 miljarder kronor av våra pensioner”, sades det, men hur väl de hanterar pensionspengarna gav artiklarna en högst oklar bild av. Fotot som DN valde att sätta på förstasidan har däremot etsat sig in i mitt minne (och det var förstås avsett att etsa sig in). En lagerhylla full med ALKOHOL som köpts för MINA SKATTEPENGAR. Jag räknade flaskorna: det måste ha varit vin och öl för ett par tusen!
Jag tror förstås inte att tidningarna döljer allvarligare missförhållanden av ren illvilja. Att de föredrar kvittojournalistik beror säkert bara på omsorg om min och andra läsares begränsade fattningsförmåga. 800 miljarder av våra pensionspengar – det är för stort, för svårt, och uppriktigt sagt också rätt tråkigt att behöva läsa om, men DOM ÄTER OCH DRICKER medan du på sin höjd kan sno en kulspetspenna från jobbet, det är rätt nivå, sådant begriper alla.


Varje land har sina känsliga ämnen. Hos oss är det inte sex som ger upphov till skandalru­brikerna, utan offentligt avlönade personers smak för alkohol och ”lyx”, det vill säga ett ankbröst på ”Grand Hôtel” (inte Hotel, för plötsligt blev det noga med det där cirkumflexet, medan de 3,4 miljarderna föll genom textens maskor som en betydelselös detalj).
Kvittojournalistik gör läsaren upprörd och samtidigt okunnig om de större sammanhangen. Det hänger ihop: ju okunnigare jag är, desto mer förbittrad och maktlös blir min upprördhet. Om tidningen allt oftare ser ut så här – utfyllnad, utfyllnad, utfyllnad, DINA SKATTEPENGAR, utfyllnad, utfyllnad – vilken effekt tror ni att det får?
Om jag matas med sådant och sedan uttrycker min okunniga upprördhet i tidningens kommentarsfält förvandlas jag från läsare till ett sanitärt problem, som får tidningen att vilja stänga kommentarerna. Och om jag röstar på en populistisk politiker som fångar upp min okunniga upprördhet och lovar göra slut på etablissemangets lyxliv (fast han inget hellre vill än att själv tillhöra en korrumperad elit), då betraktar tidningen mig som ett oförklarligt samhällsfenomen (var kommer allt detta underklassiga hat ifrån, frågar den sig storögt) eller rent av som ett hot.


Felet med kvittojournalistiken är inte att den är orättvis, utan att den låter makthavarna komma alldeles för billigt undan. Om politikerna var lite mer cyniska skulle de dra en lättad suck varje gång en kvittoskandal briserar: ”Tack gode gud att de inte skrev om det där!”
När Maciej Zaremba skrev om Skogsstyrelsen var det myndighetens maktutövning som var huvudsaken, inte dess restaurangnotor, fast dess tjänstemän säkert åt och drack lite på skattebetalarnas bekostnad mellan avverkningsbesluten. Hade han nöjt sig med grävjobbet ”Skogsstyrelsen har fullt med öl i kylskåpet” är det nog inte bara jag som fortfarande hade varit okunnig om hur vår skog förvaltas.
Eller är det verkligen så illa att våra politiker och tjänstemän har övergått till att betrakta produktion av restaurangkvitton och reseräkningar som sin huvudsakliga uppgift? I så fall kunde det vara dags att granska Carl Bildt.

Håkan Lindgren

frilansskribent

Kommentarer

Det finns 9 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Jon tors, 2012-08-16 19:54

Heja!

Inlagt av Ulf Hambraeus tors, 2012-08-16 21:53

Tack! Bra och riktigt! Håller med!

Inlagt av Lars Aronsson tors, 2012-08-16 23:12

En bidragande orsak till det journalistiska förfallet är att tidningsredaktionerna jagar klick-siffror på webben. Det gäller att ha en braskande rubrik, som lockar många att klicka sig fram till artikeln, och sedan en halvt ointressant text (helst en icke-nyhet), så att folk blir distraherade och klickar på annonserna. Om läsarna sitter fängslade vid texten (som vid Maciej Zarembas reportage), blir det dåligt med klick på webbannonserna. Den snabba impulsen att klicka är mycket mer mätbar, lättare för redaktionen att redovisa för bolagets styrelse, än det långsiktigt övervägda beslutet att teckna prenumeration på en dagstidning (som Zarembas reportage lockar till). Jag är en stor entusiast för webben, men just när det gäller pengaströmmar och journalistik måste jag erkänna att vi tekniker har misslyckats. Här behövs ett annat tänk.

Inlagt av Daniel fre, 2012-08-17 03:33

Jag vet inte riktigt om jag förstår vad det är du vill säga, Håkan. Menar du att medborgarna ska låta bli att bli upprörda över att myndigheterna slösar bort skattemedel på bland annat lyxfester och studier av delfiners kommunikation, eller menar du att eftersom 7 miljoner (för att inte säga 16,5 miljoner, vilket är den totala summan som nämnts vad gäller Tillväxtverket) är en sådan liten del av 3,4 miljarder så ska vi inte bry oss om det, och istället koncentrera oss på om de gör ett bra jobb eller inte?

Om en myndighet slösar bort skattemedel på saker som inte ingår i dess uppdrag, tolkar i alla fall jag det som att de inte gör ett bra jobb. Sedan sticker det förstås extra mycket i folks ögon när pengar, som de själva bidragit till genom att slita dag ut och dag in på sina jobb, och summor som de allra flesta aldrig någonsin kommer ens tjäna under sin livstid spenderas på sådan lyx som återigen de allra flesta aldrig någonsin skulle komma i närheten av. Jag vet inte hur din vardag ser ut, men 7 (16,5) miljoner är väldigt mycket pengar för drygt 90% av Sveriges befolkning.

För min egen del tycker jag att det är bra att sådana här missförhållanden kommer ut i ljuset. 465.000 går arbetslösa och en myndighet slösar bort 7 (16,5) miljoner. Det säger rätt mycket om både den politik som förs (med eller utan kontroller låter jag vara osagt) och den moral och etik som gäller bland de folkvalda och utsedda.

Sedan tycker förstås även jag att det jobb de gör ska granskas, utöver detta. Men en sådan granskning ska självklart inte påverka granskningar om det föreligger missförhållanden. Då går det ju lika bra att säga att t.ex. någon tysk ledare för i runda tal 70 år sedan gjorde ett bra jobb med att få väldigt många i arbete, som utlovat.

Inlagt av Johannes fre, 2012-08-17 07:55

Det är inte storleken på pengapåsen som de spenderar som intresserar mig. De har rätt att ha julfest, medarbetarfest etc. nån gång om året och slår man ut kostnaden per anställd så blir siffran inte alls allvarlig. Det som är störande är att de har regler för HUR de ska spendera pengarna och VAR de ska lägga kostnaden. Att sätta upp lagar, regler och moralkakor som medborgare ska följa men sen som politiker/GD skita i dessa känns som att både ha en polare i röven och en rövare i poolen.

Inlagt av Tor fre, 2012-08-17 10:48

Fastna inte i procenttänkande. 7 miljoner är mycket pengar, oavsett varifrån de kommer. Därmed inte sagt att resten av tillväxtverkets verksamhet inte ska granskas.

Inlagt av Ann Duff lör, 2012-08-18 13:37

Mycket bra !!! Fortsätt så.

Inlagt av david lör, 2012-08-18 14:27

Jag tycker att Lindgren själv förenklar när han räknar procent på omsättning inkluderat de pengar som myndigheten delar ut. Istället bör man förstås räkna kostnad per anställd. Flera av de myndigheter som ”festar” (representerar, konfererar, personalvårdar etc) mest per anställd har förmodligen ganska låga festkostnader sett som procent av omsättningen. Jag misstänker att myndigheter som sysslar just med att dela ut eller förvalta pengar är extra festsugna…

Inlagt av Erik XV lör, 2012-08-25 17:39

Bra skrivet. Förutom jakten på "klick" på nätet så är det nog så att svenska journalisters kompetens generellt inte sträcker sig längre än till "kvittojournalistik", drev och sensationsjournalistik. Givetvis finns det undantag men de är få.

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Journalisten-podden

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies