Gräv-Sverige, vakna!

Det är Johan Åsard som ska berätta om det utmärkta arbetet bakom avslöjandena om drottning Silvias hemligheter. I övrigt ekar det tomt om kungen och hans förehavanden på Gräv 2014.

Jag förstår inte varför. När FGJ:s tidning Scoop förra året rankade Sveriges viktigaste grävjobb de senaste 25 åren hamnade Den motvillige monarken på 20:e plats. I höstutgåvan 2011 ägnades (förtjänstfullt) nästan hela numret åt ”kungagräv”. I nummer 3 förra året hamnade jag själv på listan över ”grävskandaler”. Anledningen? Jo, jag hoppade av seminariet 2011 eftersom FGJ inte då fann boken ens värd att nominera till Guldspaden. I stället var det tänkt att jag skulle debattera skillnaden mellan ”gräv och skvaller” med Janne Josefsson. Och vid det tycks FGJ:s intresse för kungaskandalen stanna. Den har blivit en putslustig anekdot.

Med all respekt för Kalla Fakta och Johan Åsard – drottningen och hennes pappas nazistiska bakgrund är inte det verkligt brännbara. Och nu kommer det intressanta. På listan över grävskandaler i Scoop fanns också denna: ”KUNGAVÄNNERNA ANLITAR GANGSTER. I kölvattnet av Thomas Sjöbergs kungabok kommer avslöjandet om att det finns bilder med kungen på porrklubb. Kungens vänner anlitar ’gudfadern’ Milan Sevo för att stoppa publicering. När Nuri Kino fortsätter att gräva i skandalen hotas han av personer med kopplingar till kungen.”

Annons

I sista numret av Scoop 2013 intervjuas researchern Jenny Küttim. Så här säger hon: ”Vi skulle granska kretsen kring kungen. Under granskningen blev vi hotade och via mejl utpressade med vårt källmaterial och det stoppade produktionen. Det kändes som något i en gangsterfilm, inte något som händer när man granskar kungen. Slutsats: Den person som i svenska medier ofta tillskrivs ingen makt, kungen, visade sig sitta inne på all den reella makten. Denna historia innehåller alla delar i en riktig gangsterroman: makt, pengar, svek, och order om munkavle på yttrandefrihetens försvarare.”

Detta var det värsta hon varit med om som journalist. Hon upplevde en identitetskris och övervägde att sluta med journalistiken. Nuri Kino försvann från arenan efter att han fått ett anonymt mejl från en person som kallade sig ”Din värsta mardröm”. SVT lade dokumentären Det kungliga uppdraget på hyllan. Vad han och Küttim kom fram till i sitt nedlagda program, helt eller delvis finansierat av skattemedel, får vi antagligen bara veta om de själva någon gång väljer att lägga korten på bordet.

Mot denna bakgrund infinner sig ett antal frågor. Hur kommer det sig att mäktiga SVT inte funnit anledning att gräva vidare i detta? Hur kommer det sig att personer i statschefens direkta närhet, alternativt periferi, kommer undan med att hota två journalister till tystnad? Varför förefaller den svenska journalistkåren helt ointresserad av detta? Och om nu FGJ tycker att det är viktigt nog att låta Jenny Küttim få säga det hon gör i Scoop, även om det sker i slutet av artikeln – varför är detta inte åtminstone en programpunkt på grävseminariet?

Küttims vittnesmål borde få Sveriges samlade journalister att gräva vidare och djupare. Jag kan bara hoppas att de stora och starka redaktionerna ruvar på ett stort, kommande avslöjande. Om inte – är det för att kungen och hans kompisar fortfarande inte tas riktigt på allvar? Eller har alla blivit rädda? Det sägs att vår bok för alltid förändrade bevakningen av hovet. Det verkar dock som om beröringsskräcken fortfarande härskar. Och nu, i babyprinsess-tider, tycks allt vara glömt.

Janne Josefsson och Fredrik Laurin ville samarbeta med oss när vi arbetade med kungaboken. Vi avböjde av hänsyn till relationen med framförallt våra kvinnliga källor. Tog SVT:s och Uppdrag Gransknings intresse för kungens och hans vänners bravader slut där? Blev vårt nej anledning nog att lägga ned jobbet? Den motvillige monarken satte igång starka och mörka krafter och det var bara början. Fortsättningen, där Anders Lettströms hemliga förhandlingar med Milan Sevo och Daniel Webb för att tysta Mille Markovic och våra andra källor och köpa eventuell komprometterande dokumentation och det som senare kom att tysta Kino och Küttim, är den egentliga skandalen. Ska detta bara glömmas?

Hallå, Gräv-Sverige, vakna!

Thomas Sjöberg,
journalist och författare till bland annat Den motvillige monarken