Även schlagern förtjänar att granskas
Nu är vi mitt i schlageryran igen. Pressen rapporterar fullständigt okritiskt, som om varje journalist blivit blott lektant och lekfarbror. Var är ifrågasättandet, var är granskningen?
Journalistiken är av naturnödvändighet något av det trendkänsligaste som finns, och schlager är helt okej just nu – men det måste inte betyda att fenomenet är ofelbart som påven. Det är och har alltid varit skumrask i Melodifestivalen.
Vilka styr tävlingens utformning och vad har de för förhållande till musikindustrin? Hur plockas de tävlande bidragen ut, för att det alltid ska bli de gamla vanliga schlagermakarna och skivbolagen som blir representerade? Vilken roll spelar musikförlagen? Hur mycket pengar handlar det egentligen om, och vilka roffar åt sig dem?
Jag är rädd för att nöjesjournalisterna cyniskt konstaterar att schlager är ren och skär kommersialism, och därför liksom inte värdig en närmare granskning.
Det är väldigt ansvarslöst.
Så rota i dyngan! Det utesluter inte ett frosseri i glamouren. Inte ska vi behöva vänta på Bert Karlssons nya bok för att få veta hur det går till bakom kulisserna.
