Miraklet i Visby
De ligger och lurpassar på varandra på var sin sida av gatan i utkanten av Visby. Rivalerna Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar har blivit ett – men ändå inte. De slåss och samarbetar. Hur bär de sig åt? undrar man på andra tidningar i landet som är på väg att konkurrera ihjäl sig.
De ligger och lurpassar på varandra på var sin sida av gatan i utkanten av Visby. Rivalerna Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar har blivit ett – men ändå inte. De slåss och samarbetar.
Hur bär de sig åt? undrar man på andra tidningar i landet som är på väg att konkurrera ihjäl sig.
Den 19 februari svingade Gotlands Allehanda storsläggan mot kommunstyrelsens ordförande och toppade ettan med rubriken:
Klintbom © vill styra Allehanda! Angreppet som sätter hans politiska heder på spel
Politikern Hans Klintbom hade vid ett fullmäktigesammanträde kritiserat GA för ännu opublicerade artiklar som han misstänkte skulle komma att bli ofördelaktiga för kommunen.
Klintbom ansåg att det vore tråkigt om negativa uttalanden spreds till fastlandet, vilket kunde försvåra försök att locka besökare och duktig arbetskraft till Gotland.
På ledarplats pucklade politiske redaktören Rolf K Nilsson (m) på kommunalrådet och förklarade att tidningen inte producerar turistbroschyrer eller rekryteringsfoldrar för näringslivet.
Politiker ska inte komma med såna pekpinnar.
– Det här var inte första gången Hans Klintbom sa så från talarstolen, säger Rolf K Nilsson.
– Det var magstarkt. Självklart reagerade jag och Rolf K Nilsson på ledarplats, säger Håkan Ericsson, politisk redaktör (s) på Gotlands Tidningar.
Men Ericssons GT-kollega, Hans E Andersson ©, valde att inte kommentera saken i sin ledarspalt, vilket Rolf K Nilsson inte var sen att påtala.
– Jag har inte kritiserat Klintbom på min ledarsida och tänker inte göra det, säger Hans E Andersson, lite tjurigt.
– Rolf K Nilsson överreagerar. Jag säger inte åt honom vad han ska tycka.
Andersson medger att det har gått lite prestige i saken.
Kanske visar exemplet att Gotland behöver mer än en pressröst.
bryt
Ledarskribenterna på Visbys båda tidningar debatterar i dag livligt, huvudsakligen om lokala förhållanden.
Men lokal debatt förs inte bara på ledarsidorna – även om de på Gotland är mer lästa än på många andra håll. Läsarna diskuterar gärna ämnen som ligger dem varmt om hjärtat, som vilket som är det riktiga sättet att kasta varpa och hur varpan får vara beskaffad.
Gotland har sin särart, en kommun som är en ö och därmed ett naturligt avgränsat område. Här bor 57 000 invånare med en egen kultur. De gotländska tidningarna ser sig som bärare av öns kultur och så verkar också öborna se dem.
De båda bladen har tillsammans en hushållstäckning på 90 procent. Folk är fästa vid sina tidningar och trogna dem i generationer.
Här berättas om 90-åringen som lärde sig läsa i GA. Och även om konkurrenterna nu samarbetar om familjeannonserna finns det gotlänningar som aldrig kan tänka sig att dö i fel tidning.
– Jag har aldrig varit med om att ha så tät kontakt med läsarna förut, säger redaktionschefen och ansvarige utgivaren på GT, Thomas Rubin.
Han jobbade på Arbetet i Göteborg och kom 1997 till GT i ett personalutbyte som tidningarna hade. Sedan blev han erbjuden jobb här och blev kvar.
– Något år efter att jag kom hit började snacket om att slå samman GT och GA. Nej, jag orkar inte, tänkte jag.
bryt
Trots en stark rivalitet finns en samarbetstradition mellan de gotländska tidningarna. På 60-talet gick Gotlands Folkblad (s) och Gotlänningen © ihop, men fortsatte ge ut två editioner. 1983 tog de steget fullt ut, slog sig samman och blev Gotlands Tidningar, men med två ledarsidor (s och c).
1987 började GT samarbeta med GA om tryckningen. Ett decennium gick och tidningarna började gå halvknackigt. Möjligheterna att expandera på ön var begränsade.
1998 gick GA med en liten vinst och GT back med runt en miljon kronor. Framtiden tedde sig dunkel när nya medier högg efter andelar på Gotlands annonsmarknad.
Då dök en ny aktör upp: Norrköpings Tidningar.
Välbärgade NT såg möjligheten att trygga utgivningen och säkra lönsamhet genom att slå samman GT och GA till en tidning.
NT bedömde att det bara fanns underlag för en tidning på ön. Både GA och GT var redan så slimmade att inte mycket fanns att vinna på personalnedskärningar.
Journalistklubbarna förhöll sig avvaktande. Klubben på GT sa försiktigt ja, medveten om att alternativen till samgående kunde bli värre. På GA, som vid den tiden trots allt gick hyfsat, var klubben motvillig.
GTs styrelse gav klartecken till affär. Men GA satte sig till en början på tvären. Tidningen ägdes till 96 procent av Högerns förlagsstiftelse, som lutade åt att slå till. Men minoritetsägaren, Stiftelsen Gotlandspress med bara 4 procents ägarandel, satt med en hembudsklausul och rätt att ta över GA till samma pris som en utomstående spekulant erbjöd. Detta pris var Gotlandspress med hjälp av det lokala näringslivet beredd att försöka matcha, angelägen om att behålla en Allehanda ägd av öbor.
bryt
Lösningen blev att NT gick med på att låta båda redaktionerna bli kvar och tidningarna komma ut med konkurrerande titlar, men i ett gemensamt företag där man samarbetar om ekonomi, annonser, administration och teknik.
Nya Gotlandspress blev efter företagsfusionen 1999 ett dotterbolag till NT, med Stiftelsen Gotlandspress och GT som ägare av vardera 10 procent.
De båda tidningarna ingår därmed i NTs tidningsfamilj där i dag också Folkbladet, Västerviks-Tidningen och Norrbottens-Kuriren ingår.
– Vårt slagnummer på GT var förut att vi ägdes av öbor. I dag ägs ingen av tidningarna av gotlänningar. Men det har inte inneburit att Norrköping försöker styra oss. De är proffsiga och för dem är det här ett projekt som ska gå ihop, säger Thomas Rubin.
Han, som tidigare trodde mer på en ensam och stark tidning än på två svaga, har ändrat uppfattning. Han tycker att det fungerar med två intakta redaktioner i konkurrens.
– Det här ger oss möjligheten att leva vidare. Vi är fler journalister här än vi annars skulle ha varit.
Efter sammanslagningen bestämdes att båda redaktionerna skulle ha 20 journalister vardera. Redaktionerna fick därefter organisera sig som de själva ville.
bryt
Tilldelningen av journalisttjänster slog något hårdare mot GT som fick lov att gå ner med några tjänster. GAs redaktion, som var något mindre, kom undan med en mera marginell krympning.
På fönsterbrädet i Bengt Valentinssons arbetsrum står medfarna krukväxter som förefaller tveka om ett fortsatt liv. Gula, torra blad sticker ut bland de gröna.
Valentinsson, kulturredaktör och journalistklubbens ordförande på GT, är kluven till tvåtidningsmodellen.
– Nu är båda tidningarna kvar, men det är en hård verklighet för oss på bägge sidor av gatan. Redaktionerna är så slimmade att vi går på knäna.
Han anser att GTs redaktion egentligen är för liten för att journalisterna ska kunna göra den produkt de faktiskt gör.
– Vi behöver mer resurser, folk och pengar. Trots allt gör vi en bra tidning, men folk tenderar att bränna ut sig. Sen tidningarna slogs ihop och folk sades upp har den psykosociala arbetsmiljön varit en återkommande punkt på dagordningen vid klubbmötena.
Med den nya ordningen konkurrerar GA och GT endast redaktionellt, främst med den lokala journalistiken.
Ledarskribenterna på både GT och Allehanda anser att modellen med två tidningar fungerar såväl opinions- som nyhetsmässigt.
– Får man inte in sitt inlägg i den ena tidningen så kan man få in det i den andra, säger Håkan Ericsson på GT.
– Händer något stort på Gotland har vi det självklart på ettan. Om det bara fanns en tidning skulle vi kunna strunta i det. Men som det är nu måste vi också ut och bevaka en sak om konkurrenten gör det.
Rolf K Nilsson på GA tycker att det går bättre än han trodde var möjligt att hålla isär det redaktionella från verksamheten i övrigt. Han framhåller att det alltid är bättre med två tidningar än med en om man ska granska politiken.
– En ensam tidning riskerar att bli slöare och vänta med att publicera nyheter. Den kan låta en grej ligga ett par dagar.
I och med att tidningarna har samma annonser blir det än viktigare att konkurrera med det redaktionella materialet.
– Man märker att det blir skillnader, dels hur man väljer, dels hur mycket man drar på olika saker, säger Henrik Radhe, ordförande i journalistklubben på GA.
Thomas Rubin var lite fundersam över hur han skulle fungera i en ledningsgrupp där hans bittraste fiende satt med. Men det har gått bra eftersom de lyckats förhålla sig kollegialt professionella i umgänget.
– Vi tar bara upp konkurrensneutrala frågor som distribution, trycktider och teknik. Så fort vi närmar oss frågor som har med den redaktionella konkurrensen att göra stoppar vi.
bryt
Allehandas redaktionschef och ansvarige utgivare, Jan Olsson, satte sig i mars 2000 för första gången vid samma bord som GTs representanter i ett ledningsgruppsmöte.
Även han tycker att samarbetet gått relativt smärtfritt. I ledningsgruppen håller man sig till det som är gemensamt: serviceredaktionen, inskrivning och bildinlämning. Därutöver policyfrågor för Gotlandspress.
Men Jan Olsson ser en nackdel i att han inte kan ta upp specifika GA-frågor, redaktionella kampanjer eller temata som tidningen ska ha.
– I ett enskilt företag kunde man informera annons- och marknadsföring och distribution om vad vi skulle ta upp. Tidigare hade vi ständigt egna kampanjer, men nu ska de göras lika.
– Men vi slåss stenhårt för våra varumärken.
bryt
Nyhetschefen på GT, Jan Bjerkesjö, stämmer inte riktigt in i kören. Han tvivlar på att Gotland är tillräckligt stort för två tidningar. Bjerkesjö förespråkar nya grepp.
– Vi måste lära oss att utnyttja att en miljon turister besöker ön varje sommar och göra en specialtidning för dem. Nu har en annan aktör lagt beslag på den marknaden genom att ge ut ett annonsblad. Men till sommaren ska vi också satsa.
Reportern Kjell Guy sitter med en hög med papper från hälso- och sjukvårdsnämnden framför sig. Han plöjer så gott han hinner igenom materialet. Strax ska han på en presskonferens som nämnden kallat till.
Han konstaterar att tempot är mycket mera uppdrivet i dag. Redaktionen är superslimmad.
– Tiden att jaga nyheter är inte så stor som förr och den kritiska granskningen har fått ge vika för pliktbevakning.
Den tidigare pressläggningen har gjort att han ibland lämnat jobbet med en obehaglig känsla av att kanske ha missat något.
– Under perioder har jag vägrat sätta ut byline, säger han.
Som huvudskyddsombud på hela Gotlandspress ställs han inför situationer som han inte riktigt vet hur han ska hantera. Han drar sig till exempel för att klampa in på konkurrenten GTs redaktion och ha synpunkter på hur förhållandena är där.
Även han anser att de snäva ramarna leder till problem med den psykosociala arbetsmiljön.
– Jag säger åt folk att inte ställa upp på att springa fortare för då leder det till sjukskrivningar. Vi ska inte göra mer än vi gör nu. Det finns en fara för det, särskilt bland de yngre.
bryt
Taltidningsredaktören Eva Nyström kom till GT som vikarie 1991 och blev fast anställd några år senare.
– Det har blivit folktommare och jag märker på de andra att de har fått mer att göra, säger hon. Pressläggningen är en timme tidigare. Det är mindre tid till ett vänligt ord.
Taltidningsredaktörerna bildar en liten enhet i redaktionen. De läser även korrektur och skriver nyhetssammanfattningar till hemsidan och papperstidningen.
– Det är tråkigt att ramarna har blivit så snäva. Allt är mera styrt. Men man är ju glad över att man har jobb. Det är ont om arbetsplatser på Gotland och jobb försvinner, nu senast på Flextronics.
Hennes kollega, reportern Birgitta Andersson, är glad över att få fortsätta jobba på GT, även om det kostar på.
– Arbetsbelastningen har blivit tuffare och arbetsuppgifterna per dag blir fler. Chansen att få vikarier är inte så stor. När några är sjuka märks det tydligt.
Hon tycker att situationen är märklig: ägarna har beslutat att tidningarna ska vara lika stora. Nu stiger GTs upplaga, men GT-journalisterna vinner inget extra på det; de saknar morot.
Tidningarna har tilldelats lika stor budget och bemanning. Och så är det tänkt att förbli.
– Vi får nästan be om ursäkt för att det går bra. Det är obekvämt för ägarna som vill att vi ska vara lika stora.
– Vi kan inte glädjas som förr eftersom det nu är det totala resultatet som räknas, säger GTs reporter Per Nordenfeldt. Om vi ökar med 200 och de minskar med 400 är det dåligt även för oss.
– GT subventionerar GA, säger Håkan Ericsson. Men kanske är det priset som vi måste betala för att kunna ha två tidningar kvar på Gotland.
Men på GA anser man i stället att den tidning som går sämre borde få tillskott.
VD Lars Herlin kommenterar diplomatiskt den obalans som just nu råder.
– Det finns en rivalitet mellan tidningarna inom företaget. Det är ett lurpassande och det blir snack om en redaktion tror att den andra får fördelar. Men rättvisa ska gälla.
bryt
Lars Herlin har inspirerats av en amerikansk lösning för att behålla mångfald. I USA finns en speciallagstiftning som tillåter begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden.
Där skiljer man mellan nyhetsmarknad och företagsmarknad. Man vill ha kvar flera tidningar men eftersom man inser att företagsmarknaden är så hård tillåter man kommersiell och teknisk samverkan.
I USA är det oftast fråga om samverkan mellan morgon- och kvällstidningar.
Gotlandsmodellen bygger på samma idé som den amerikanska, men förutsätter också presstöd.
Under ett par vintermånader höll man andan på de båda tidningarna när beslutet om presstödet dröjde. De anställda svävade i ovisshet när det framskymtade att ett nej från presstödsnämnden kunde betyda att ägarna la ner en av tidningarna.
– Vi visste att det skulle bli ett kritiskt moment när ett nytt beslut om presstödet skulle tas, säger Lars Herlin. Statliga anslag skapar osäkerhet.
Moderater brukar annars inte vara anhängare av presstöd, men Lars Herlin säger sig inte skämmas över stödet. Det gör inte heller den moderate ledarskribenten på GA, Rolf K Nilsson.
– Det gäller att gilla läget, men i princip är det fel med presstöd, säger Nilsson. I dag är stödet ett nödvändigt ont innan någon kommer på något bättre. Alternativet vore att avskaffa reklamskatten.
Han önskar att besluten om pressstöd kunde gälla under en längre period, en åsikt som han delar med Henrik Radhe i GAs journalistklubb.
– Nu håller det i ett år till, säger Radhe. Det blir kortsiktigt. Man borde se över reglerna så att prövningen skedde med fem års intervaller. Annars får vi aldrig arbetsro. Då kunde man också få en politisk förankring eftersom valen sker vart fjärde år.
bryt
Bengt Valentinsson pekar på att nya problem uppstått för facken när förmåner i lokalt skrivna avtal, som ledighet dag före röd dag, sas upp vid sammanslagningen.
Erfarenheten på GA är densamma.
– Helt plötsligt skulle vi ta ut övertiden i pengar, säger Henrik Radhe. Så har vi aldrig haft det. Det blir tidningen med det sämsta avtalet som sätter normen.
Båda hoppas att det koncernfackliga samarbete som inleddes med ett första möte i januari ska ge resultat framöver.
Det kan behövas för i slutet av februari lanserade ägarna ett samordningsprojekt för att sänka kostnaderna inom NT-koncernen. Fokus ska riktas på lönsamhet.
– De enda som diskuterat projektet är cheferna, säger Bengt Valentinsson. Ingen har kontaktat oss i facket. Vi vet inte om det kommer nya personalnedskärningar. Vi har inte heller hunnit diskutera det i det koncernfackliga samarbetet.
VD Lars Herlin anser att samordningen är nödvändig för att man ska kunna effektivisera och minska kostnaderna.
– Alla redaktioner behöver inte alltid göra samma sak. Gemensam upphandling av tjänster ger till exempel bättre avtal.
Samordningen kan gälla allt ifrån serier, korsord och feature till gemensamma förhandlingar om byråinköp.
Västerviks-Tidningen gör redan in- och utrikessidorna med vissa variationer för GA och GT.
Enligt Herlin finns inget uttalat mål att koncernsamordningen ska leda till en minskning av tjänsterna.
– Vi förväntar oss inte att jobb ska försvinna. Tvärtom, i Västervik har man ökat på med en halv tjänst.
bryt
Han hävdar att det mera handlar om att värna den redaktionella produkten och skära ner på kringkostnaderna i en mogen bransch.
– Vi får inte tappa initiativet och förnyelsen i papperstidningen. Det kommer nya aktörer, uppstickare som vi måste konkurrera med om annonserna. Till exempel webbtidningar och lokal-TV.
Men går man för långt i samordningen lurar andra faror.
– För att vi ska få presstöd måste en viss andel i tidningen bestå av egenproducerat material, säger Henrik Radhe. Om text och bild sprids inom tidningarna i koncernen kan man komma nära gränsen.
hl@sjf.se
Forskare: Gotlandsmodellen är ett föredöme
Inom kort publicerar Demokratiinstitutet vid Mitthögskolan en studie av tidningsfusionen på Gotland.
Börje Alström och Lars Nord har undersökt hur fusionen fungerat när det gäller mångfalden samt läsarnas och de inblandades reaktioner.
De båda forskarna är mycket positiva till fusionens resultat.
De konstaterar att den gotländska lösningen med två konkurrerande redaktioner inom samma tidningsföretag är unik. Med lösningen har den gotländska pressen kunnat förbättra sin ekonomi och gotlänningarna får även fortsättningsvis två tidningar; den yttre mångfalden har kunnat bibehållas. Alström och Nord ser Gotlandsmodellen som ett föredöme när det gäller lokal medieutveckling. De anser att den borde tjäna som inspirationskälla också i andra delar av landet.
Men de har vissa reservationer:
* Konkurrens med givna förutsättningar och spelregler är inte helt fri och löser därför inte problem helt enligt marknadsekonomins logik.
* Om det blir stora skillnader i upplage- eller annonsutveckling kommer Gotlandsmodellen att ställas inför stora påfrestningar.
* Det skulle bli stora problem om presstödet förändrades för de båda tidningarna.
hl@sjf.se
