Vardagsmötet: Christoph Andersson
Christoph Andersson är känd för sitt trägna arbete med att bevaka högerextremismen. I dagarna fick han ett radiostipendium från Sveriges författarförbund för sina P1-dokumentärer Från gatan in i parlamentet och Patriot i frack. (Uppdaterad)(Foto: Privat)
Varför tror du att du fick radiostipendiet för just de här programmen?
– Det vet jag inte i detalj. Jag har bara fått det, men nästan all min journalistik handlar om högerextremism och det är inte så många som sysslar med den frågan. Så det måste ju ha varit en anledning. Det här stipendiet är en upphovsrättsersättning, bland annat för de program som återpubliceras på Sveriges Radios hemsida.
Du har vunnit flera priser tidigare, hur högt rankar du det här?
– Det är mer ett stipendium än ett pris. Jag återinvesterar sådana här pengar i research. Jag tänker investera i något dylikt nu också. Alla stipendiepengar som kommer in och som går att använda för att skildra det här ämnet är välkomna. Att hålla på med högerextrema frågor är förenat med vissa risker. Då känns det väldigt uppmuntrande att få det här stipendiet.
Du har behandlat högerextremism mycket i din journalistik, hur tycker du ämnet i övrigt bevakas av svensk press?
– Jag har tidigare gjort en del dokumentärer om hur vimsiga vissa politiker blir när högerextrema partier får en vågmästarroll. De vet inte riktigt hur ultrahögern ska hanteras. Vad som förvånar mig ibland är att inte svenska journalister sneglar mot andra länder och kollar hur journalister löst frågorna där. Den här diskussionen har förts ute i Europa under lång tid och kollegorna har lärt sig en hel del. På Södertörns högskola, där jag undervisar i journalistik, har vi en kvällskurs för verksamma journalister om hur de ska hantera just sådana här frågor.
Du har bevakat nationalismen i Tyskland en del, vad ser du för skillnad på hur man behandlar ämnet där jämfört med här i Sverige?
– Att det finns en hel annan historisk medvetenhet. Tyskland har ju fått betala ett högt pris för att ha låtit nazisterna ta makten 1933. Där finns en bättre beredskap för att hantera högerextremism, även om rapporteringen flippat ut ibland. Obekväm historisk fakta i Sverige sopas gärna under mattan.
– Mina tips är att vara källkritisk, påläst och fundera över hur man ska förpacka sina artiklar. Men god journalistik behöver ta tid och allt ska ju gå så snabbt nu för tiden. Det är ett generellt problem att journalistiken urlakas. Många tror att det bara är att köra på som vanligt, men att rapportera om ultrahögern är annorlunda än att rapportera om etablerade partier.
