Över 200 journalister har dödats eller försvunnit
En mörk kväll för ett och ett halvt år sedan blev journalisten Michail Beketov överfallen utanför sitt hem i en förort till Moskva. Någon slog honom med ett basebollträ i huvudet, krossade båda hans armar och hans fingrar och lämnade honom att dö i den kyliga natten.
När Beketov hittades efter 32 timmar var han svårt nedkyld och låg i koma. Läkarna tvingades amputera ett av hans ben och opera bort en tredjedel av hans hjärna. Ett och ett halvt år senare har Beketov fortfarande inte återfått talförmågan.
– Rehabiliteringen går långsamt men framåt. Michail är envis, berättar hans advokat Andrej Stolbunov som nyligen besökte Stockholm.
Stolbunov kopplar misshandeln till Beketovs arbete som journalist. Beketov var chefredaktör för tidningen Khimkinskaya Pravda. Han skrev artiklar som var djupt kritiska mot ett motorvägsbygge genom Khimskiskogen och avslöjade korrupta band mellan borgmästaren och det lokala näringslivet.
Först dödades hans hund och liket slängdes framför hans hus. Sedan brände någon upp hans bil. När en TV-journalist frågade Beketov om fallet svarade han: "Jag tror att borgmästaren kan vara beställaren av de här dåden."
Uttalandet gjorde att Beketov åtalades för förtal, en av de gummiparagrafer som jämte åtalspunkten "extremism" ofta används för att tysta journalister i ett Ryssland som på pappret har en fri press.
– Lagen säger att man inte får förtala en social grupp, säger journalisten Irina Vorobjova på radiostationen Echo Moskva, som var med Stolbunov under besöket i Sverige. Om man skriver om korruption inom polisen kan polisen hävda att man är en social grupp och journalisten kan åtalas både för extremism och förtal.
Irina Vorobjova beskriver hur detta leder till självcensur bland ryska journalister. De vet var gränserna går och för att kunna skriva en liten del av sanningen måste de välja bort att berätta allt.
– Särskilt allvarligt är läget i regionerna och på lokal nivå, fortsätter Irina Vorobjova. Politikerna och näringslivet är ofta beroende av varandra, och tidningarna är i sin tur beroende av pengar från affärsmännen.
Irina Vorobjova visar upp en lista som hon och en grupp andra journalister sammanställt. Den innehåller namnen på över 200 ryska journalister som dödats eller försvunnit under de senaste tio åren.
– I Moskva är offentligheten större och det är lite enklare att verka som journalist.
Men även där betraktas alla som gräver efter sanningen som en del av den politiska oppositionen.
– Det är ett sätt att utdefiniera oss, men vi vill vara oberoende journalister, inte del av någon politisk grupp.
Misshandeln av Beketov ägde rum en vecka före domen, men trots att han sedan dess är ett vårdpaket har åtalet mot honom drivits vidare. Han fälldes i första instans, friades i andra. Nu har åklagarna drivit frågan ytterligare ett steg och den 15 februari inleds nästa domstolsförhandling.
– Det är paradoxalt att en person som förlorat talförmågan står åtalad för förtal, säger Stolbunov.
– Omvärldens bevakning av fallet har varit bra för Beketov, fortsätter han. Uppmärksamheten har gett honom ett visst skydd.
Irina Vorobjova håller med och tillägger att journalister i andra länder har en särskild roll att spela i försvaret av yttrandefriheten i Ryssland.
– Svenska journalister måste ställa de svåra frågorna till ryska politiker när de kommer på besök till ert land. I Ryssland får de kritiska journalisterna aldrig tillträde till presskonferenserna.
