Martin Schibbye: ”Jag hade en skuld att betala tillbaka”

Jag tar mig förbi väggen av människor och går in till poliserna som sitter och skriver in de nyanlända i den stora liggaren. De får tömma sina fickor och lägga upp alla ägodelar på bordet.

 En av dem har pengar från Somalia på sig. Den andra ser ut att ha snus under läppen.

”Är ni svenskar?” frågar jag.

Annons

”Ja!”

Sommaren 2011 greps journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson under en reportageresa i Etiopien. I det ökända Kalityfängelset mötte de svensk-etiopiern Awet Bitta, dömd till 23 års fängelse för bedrägeri, som tog dem under sitt beskydd.

– Han välkomnade oss in i fängelsemiljön, och blev en oerhört viktig person. Någon som kunde språket, som kunde fängelset – där fångarna i hög grad styr sig själva, säger Martin Schibbye.

Att känna Awet Bitta, som var uppvuxen i Sverige men hade en position i Kality, var en trygghet. När journalisternas benådning närmade sig 14 månader senare erbjöd sig Martin Schibbye att hjälpa Awet Bitta att skriva en bok om hans liv; Bittas dagböcker som han hade fått se visade att han kunde berätta.

Åtta år senare släpptes Awet Bitta. Han ringde nästan omgående Martin Schibbye: Ska vi sätta igång?

– Jag kände en form av skuld, en tjuvheder. Jag hade en skuld som jag behövde betala tillbaka, efter vad han gjorde för oss därinne, säger Martin Schibbye.

Men han har inte kastat sig över projektet. Att tvingas återvända mentalt till Kality har varit ”misär”.

– Hade jag inte lovat honom det här så hade jag inte frivilligt gått tillbaka till den här tiden. Det känns väldigt skönt att det är klart nu.

Helvetets hotell, som ges ut av Mondial, bygger helt på Awet Bittas dagböcker (se bild till höger) före och under Kality. Det är en hårdkokt skildring av en ung man som går in i kriminalitet med öppna ögon, sitter av straff efter straff bara för att återvända till ny brottslighet, kantad av missbruk.

– Styrkan i hans berättelse är att det inte handlar om att säga förlåt. Han vill visa lockelsen i det här livet, hur bra han mådde, vilket rikt liv han hade under åren som kriminell – trots stressen, pressen och de långa fängelsestraffen.

Martin Schibbye tror att Awet Bittas berättelse kan vara av värde för att förstå något om dagens gängkriminalitet.

– Jag tror vi behöver förståelsen för den lockelsen, i den fruktansvärda situation vi har nu. Här kan vi komma in i hjärnan på en person som för 20 år sen var i den gängmiljön. Det finns nycklar i hans dagbok för att förstå.

Vilken lärdom menar du att man kan dra?

– Jag har inte riktigt landat i det, men det går kanske inte att nå alla. Det kanske finns en gräns, inga av alla sociala insatser som gjordes i Stockholm när Awet var ung lyckades nå honom.

Att skriva true crime ligger långt från Martin Schibbyes vanliga värv. Han har upprepat som ett mantra för sig själv att det inte är ett reportage, och har inte gjort några intervjuer förutom med Awet Bitta själv.

– Men dagböckerna har gett mer, de har varit nakna och ärliga.

Inför boksläppet har Martin Schibbye förklarat för Awet Bitta, som idag bor i Eskilstuna med fru och barn och kör buss, att det kan bli arga reaktioner på att en ex-kriminell får lägga ut orden på det här sättet.

– Han har sagt att han inte bryr sig om ifall tusen personer blir arga, om han kan rädda en enda person från att välja samma väg som han.

Idag lägger Awet Bitta en del av sin hjärna och energi på appar och trading, berättar Martin Schibbye. Nyligen berättade han att han blivit nätbedragen på någon av tradingsajterna:

– Nu är jag nära min dröm, Martin, jag är nästan en svensson nu!