Hon testade offentlighetsprincipen – ”Det var värre än jag trodde”
Hur svårt är det att få ut en allmän handling? Journalisten och statsvetaren Annie Sääf vet. Hon har granskat hur 250 statliga förvaltningsmyndigheter hanterar begäran om allmänna handlingar. – De är ganska dåliga på att följa grundlagskraven och det är stora skillnader.
Studien i korthet
Utlämnande av allmänna handlingar? En granskning av insynen i offentlig förvaltning – och myndigheternas hantering av offentlighet och sekretess, Linköpings universitet (2025)
Resultat:
– 1 av 5 myndigheter överskred fyra arbetsdagar.
– 30 myndigheter lämnade inte ut handlingen alls.
– 5 myndigheter saknade fungerande kontaktvägar.
– 27 myndigheter vägrade digitalt utlämnande och skickade per post.
– Förekomst av både felaktiga avslag och bristande sekretesskydd.
Så gjordes undersökningen:
– Begäran om generaldirektörens anställningsavtal (förordnande och lönebeslut). Ett strategiskt val: en offentlig handling som finns hos alla, är principiellt lätt att lämna ut och innehåller personuppgifter som kräver sekretessprövning.
– Samma formulering till samtliga myndigheter.
– Skickades anonymt från påhittad mejladress.
– Skyndsamhet definierades som max fyra arbetsdagar (enligt JO: ”inom någon eller några dagar”) och total svarsmarginal sattes på tre veckor – ”betydligt längre än vad JO:s praxis anger”.
När Annie Sääf återvände till statsvetenskapen efter flera år på några av landets största redaktioner ville hon systematiskt undersöka något hon själv upplevt i yrket: hur olika en och samma begäran om allmänna handlingar kan hanteras.
Inom ramen för sin kandidatexamen vid Linköpings universitet begärde hon ut generaldirektörers anställningsavtal från 250 statliga förvaltningsmyndigheter. Begäran skickades till alla från en påhittad mejladress utan koppling till vare sig universitet eller redaktion.
– Sedan tog jag mig vatten över huvudet!
Efter många kontrollräkningar kom hon fram till:
- En av fem myndigheter överskred fyra arbetsdagarsgränsen, trots Annie Sääfs ”generösa tolkning” av JO:s definition av skyndsamhet.
- 30 myndigheter lämnade inte ut handlingarna alls.
- Fem gick överhuvudtaget inte att nå. (”Enligt mig de med sämst transparens”.)
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tog över en månad på sig att svara. Myndigheten uppgav senare att bristerna var kända och att ett översynsarbete har inletts.
Även Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) stack ut: inom ramen för studien kom inget svar. Men när Annie Sääf senare hörde av sig i egenskap av journalist lämnades handlingen ut omedelbart.
– Det säger något om likabehandlingsprincipen. Det ska inte spela någon roll vem du är.
Ett annat exempel är Försvarsmakten som först gav avslag på Annie Sääfs begäran.
– Efter överklagande lämnades handlingen ut i sin helhet. Ge inte upp, är en praktisk slutsats.
27 myndigheter vägrade lämna ut handlingen digitalt och skickade i stället med vanlig post. För en anonym sökande innebar det att personuppgifter behövde lämnas ut för att överhuvudtaget kunna ta emot försändelsen. Andra myndigheter gjorde motsatsen och mejlade ut uppgifter som kan vara skyddsvärda. Samtidigt förekom felaktiga avslag och omotiverad maskning.
– Myndigheterna måste både vara skyndsamma och göra noggranna sekretessprövningar. Det är en svår balans. Men grundlagen är tydlig: utlämnande ska ske skyndsamt.
När utlämnanden drar ut på tiden eller hanteras inkonsekvent begränsas journalistikens möjlighet att granska makten.
– Det finns inget straff för myndigheter när de inte följer skyndsamhetskrav. JO pekar på ett behov av skärpt kontroll, men det är ytterst ett politiskt beslut.
– Jag hade mina föraningar. Det var värre än jag trodde – men också imponerande hur många som faktiskt lämnade ut handlingarna med vändande post.
