”Mörkläggning och maktspel: Därför måste vi agera”

Föreningen Grävande journalister är kanske mest känd för att vi delar ut ett av svensk journalistiks finaste priser, Guldspaden, till de journalister som gjort årets bästa och mest genomarbetade granskningar.

Sedan 2014 delar vi också ut ett annat pris, Årets rullgardin. Det är ett anti-pris som går till myndigheter, företag eller andra aktörer som under året utmärkt sig genom att motverka öppenhet och försöka förhindra journalister från att utföra sin viktigaste uppgift – att granska makten och vad som sker med våra offentliga skattemedel.

Under åren har vi delat ut detta mörkläggningspris till departement, statliga myndigheter, kommuner, kommunala bolag och regioner: Alla med det gemensamt att de aktivt åsidosatt en av våra viktigaste rättsprinciper – offentlighetsprincipen.

Annons

Nu i mars är det återigen dags att dela ut Årets rullgardin vid Grävseminariet i Kristianstad. Bland de nominerade finns offentliga aktörer som under 2025 valt att bromsa, krångla och aktivt förhindra insyn. Utan att i förväg avslöja vem som i år slutligen får gömma huvudet i skämskudden kan vi berätta att till och med Regeringskansliet finns bland de mest kvalificerade slutkandidaterna. Orsak är att man även på denna höga nivå i statsförvaltningen förhalat och, enligt nomineringen, vägrat lämna ut avgörande dokumentation när Dagens Nyheters avslöjade hemlighetsmakeriet bakom 150 anställningar.

Men det finns fler exempel. Region Blekinge uppgav att inga visselblåsningar hade kommit in, trots att SR Blekinge kunde visa att en utredning av ett visselblåsartips riktat mot ett regionråd, hade levererats bara dagar tidigare. Enligt reportrarna dröjde det åtta dagar innan utredningen diariefördes – och när säkerhetschefen väl registrerade den, var den offentlig i bara två minuter innan den drogs tillbaka och undanhölls i fyra månader. Reportrarna har fortfarande inte fått intervjua den ansvariga säkerhetschefen.

När Smålandsposten granskade LVU-hanteringen i Uppvidinge kommun vägrade den högst ansvariga politikern att svara på frågor i över ett halvår, enligt nomineringen. Till slut bestämde sig reportrarna för att ställa dem vid ett fullmäktigemöte. Då sade politikern att vakter kunde sättas in för att stoppa tidningen.

Så här ser det ut – och är bara toppen av ett isberg. Det vet vi som dagligen arbetar som granskande och grävande reportrar.

Offentlighetsprincipen är ett av journalistikens allra viktigaste verktyg för att berätta, granska och, inte minst, avslöja oegentligheter. Samtidigt ser vi hur principen både urholkas genom ny lagstiftning och hur politiker och tjänstemän allt oftare struntar i, eller söker vägar att runda densamma.

Brott mot offentlighetsprincipen är i praktiken ofta riskfria. Ingen straffas eller ställs till svars, medan vinsten för den som förhalar och krånglar kan bli ett stoppat avslöjande – eller ett som självdör i utdragna överklagandeprocesser. Det kan ta många månader att få den insyn som borde ha varit självklar redan dag ett.

Här måste även vi journalister rikta blicken mot oss själva. Vi måste sätta ner foten.

Journalistik handlar om nyheter. Att driva processer i förvaltningsdomstol i månader strider mot journalistikens tempo och logik. Ändå är det precis detta journalister och redaktioner måste göra.

Här har vi ett särskilt, och gemensamt, ansvar. Varje försök till överdriven sekretess ska överklagas, prövas rättsligt och synliggöras. Det är så vi försvarar demokratin.

Det innebär att anmäla, klaga och bråka. Men också att göra journalistik av motståndet, och visa läsare, tittare och lyssnare att det i grunden är deras rätt till insyn som förnekas.

Styrelsen för Föreningen Grävande journalister

Ulla Sätereie, ordförande
Tobias Andersson Åkerblom, Göteborgs-Posten
Oskar Jönsson, Sveriges Television
Åsa Larsson, Källkritikbyrån
Rolf Lunneborg, Sundsvalls Tidning
AnnaKarin Löwendahl, Hem & Hyra
Anneli Megner Arn, TV4
Lena Pettersson, Sveriges Radio
Kenneth Westerlund, Södra Dalarnes Tidning
Jessica Ziegerer, HD-Sydsvenskan