Gå direkt till textinnehållet

Fotoutbildning: Sundsvalls pionjärer

Snart har de 30 eleverna på programmet bildjournalistik vid Mitthögskolan i Sundsvall klarat av sitt första läsår. De är pionjärer på en helt ny treårig utbildning som de själva får vara med och forma. Målet: att jobba som vlken journalist som helst med bilden som medel.

Snart har de 30 eleverna på programmet bildjournalistik vid Mitthögskolan i Sundsvall klarat av sitt första läsår. De är pionjärer på en helt ny treårig utbildning som de själva får vara med och forma. Målet: att jobba som vlken journalist som helst med bilden som medel.

Det är måndag eftermiddag och klassen samlas för en första delredovisning av projektet medelklass. Alla har med sig en bild som ska illustrera hur de har tänkt lägga upp arbetet som ska redovisas i höst.

Adjunkten och programansvarige Pelle Kronestedt ilar runt i grupprummet och coachar studenterna.

– Ett öppet, fyllt kylskåp. Vad vill du säga med det?

Studenten Pia Nilzén förklarar att hon tänkt göra en fotoserie om medelklassens nya matvanor.

Pelle Kronestedt eldar på:

– Tänk vilken bra kokbok det skulle bli: Medelklassens nya matvanor. Hur har du tänkt göra? Vilka personer tänker du välja? Och du, vems kylskåp är det? Är det ditt? Men tänk då på att inte ha brödet i kylen. Det åldras snabbare där.

Just nu håller studenterna på bildjournalistikprogrammet på med sin B-uppsats. Samtidigt ska de tänka på projektet.

– Det är jättebra att ha ett projekt att jobba med vid sidan om, även när ni kommer ut i yrkeslivet, peppar Pelle Kronestedt. Det är nyttigt att lära sig metodiken.

Det är ett knepigt ämne studenterna fått att presentera. Flera av dem har haft svårt att definiera vad medelklass är. För mig förklarar Pelle Kronestedt att han först tänkt välja överklass som tema till projektet. Men han tycker själv att det ofta är lättare att titta neråt än uppåt. Det kan vara svårare att skildra och komma nära en person från överklassen om man inte själv tillhör den gruppen. Så då blev det medelklass. Frågan är om studenterna tittar neråt. Alla i klassen utom en tyckte att de själva tillhörde medelklassen när de fick frågan.

Studenterna jobbar långsiktigt i grupper och handleder varandra i projektet. De flesta av dem kommer att använda digitalkamera, i vissa fall kompletterat med ljud. Bara en av de elever som fanns på skolan den här dagen har bestämt sig för rörlig bild. Många av dem kommer att arbeta med projektet under sommarmånaderna och är de klara till september kanske deras arbeten kommer att visas upp på den internationella festivalen om bildjournalistik som ska hållas i Sundsvall den 18-21 september.

Tillbaka i klassrummet och projektarbetet igen.

– Försök hitta er egen stil, uppmanar Pelle Kronestedt och sliter av sig sin ena Clark-sko och viftar med den i luften.

– Ni ska hitta ert eget varumärke som bildjournalist – precis som ett par Clark-skor. För projektet är det viktigt att ni bestämmer er för något och håller fast vid det. Springer ni på en ännu bättre grej i sommar så är det klart att ni får byta ämne men annars ska ni hålla er till det ni bestämt er för.

Bildjournalistikstudenterna är inhysta i kontorskomplexet Metropol, tvärs över gatan från Mitthögskolans nybyggda huskroppar.

“Värstingdatorer”

Möblerna i lokalerna ser lite provisoriskt hoprafsade ut och det finns inte så mycket som dekorerar väggarna. Men enligt studenterna fungerar det bra. Det finns gott om ”värstingdatorer” att använda för bildarbetet.

– All teknik vi behöver finns på skolan, vi har bara inte fått lära oss den än, säger Sabina Ericson och syftar på att studenterna ännu inte kommit till den del i kursplanen som tar upp mer avancerad bildhantering i Photoshop.

Någon saknar en riktig fotostudio, men kanske blir det bättre om planerna på ett helt nytt hus för journalistutbildningarna blir verklighet om något år.

Att de inte får samsas med de andra studenterna i de nya husen verkar ingen sakna.

– Vi har inte så mycket gemensamt med dem som läser till sjuksköterskor eller civilingenjörer, tycker Jens Magnusson. Vi har fullt upp med vårt arbete. Vi hinner knappt träffa varandra en gång.

I Journalisten (nr 17/02) sade Eva Mårtensson, avdelningschef på medie- och kommunikationsvetenskapsinstitutionen på Mitthögskolan, att den nya utbildningen inte skulle innebära någon drastisk ökning av antalet anställda:

– Vi söker en spindel som har kontakt med verksamma fotografer, press- eller TV-fotografer som kommer in och jobbar i projektform. Det blir ingen stor stab av fasta lärare.

Och det ser ut som att Mitthögskolan hittat sin ”spindel”.

Pelle Kronestedt är navet kring vilken hela den nya utbildningen kretsar. Han är entusiasmerande och mån om att det ska bli en utbildning som Mitthögskolan kan vara stolt över. Att han är en populär ledare förstår man när man pratar med studenterna.

– Även om vi får vara med och forma utbildningen är det han som fostrar oss, säger Sophie Ankreus.

Liksom många av de andra i klassen känner hon att hon som pionjär på bildjournalistikprogrammet måste engagera sig i arbetet att bygga en bra utbildning.

– Vi har ju alla ett ansvar för att det blir bra. Inte minst känner man så inför praktikperioderna. Vi vill ju visa att vi får en bra utbildning.

Sophie Ankreus har tidigare gått medieprogrammet på gymnasiet i Jönköping. Hon hoppas få jobba som bildredaktör efter utbildningen.

– Jag har skrivit en del förut men jag tycker också att bilden är viktig. Ska man jobba som bildredaktör underlättar det om man har en journalistisk bakgrund.

Jens Magnusson tycker att utbildningen hittills har fungerat bättre än han förväntat sig.

– Om fem år har den satt sig och alla har lärt sig av misstagen från de första åren.

Två tredjedelar tjejer

Linda Dahlin från Ljustorp utanför Sundsvall, berättar att hon egentligen hade velat jobba ett tag efter gymnasiets medieprogram. Men när hon kom in som åttonde reserv vågade hon inte tacka nej. Till den första kullen var det 490 sökande, varav 161 sökt som förstahandsval.

Två tredjedelar av studenterna är tjejer. Snittåldern i klassen är 21 år, så många kommer direkt från gymnasiet. Bara några få har någon erfarenhet från medier sedan tidigare.

– Eftersom det är ett mansdominerat yrke är det roligt att så många är tjejer, tycker Pelle Kronestedt.

Bildjournalistikprogrammets studenter får inte lära sig speciellt mycket teknik. De förväntas kunna en del eftersom det krävs att de gått någon tidigare utbildning där foto eller rörlig bild ingått när de söker till bildjournalistikprogrammet. Alla jobbar med digitalkameror som de får låna på skolan.

– Tekniken är inte så intressant i dag, tycker Pelle Kronestedt. De flesta kommer att mötas av digital utrustning när de kommer ut på arbetsplatserna. Och det spelar inte så stor roll om de tar en tekniskt perfekt bild om själva bildtänkandet saknas. Det är bildtänkandet och arbetssätten som vi i första hand vill lära ut här.

Pelle Kronestedt har en övertygelse om att en av pressfotografernas bästa chans att hålla sig kvar på tidningarna är att de blir allt-i-ett-journalister, ett uttryck som han hellre använder än multijournalister. Den andra vägen är att de blir specialister, som när fotograferna på Dagens Nyheter inriktat sig på ett speciellt område, till exemepl politik eller sport.

– Många fotografer används ofta som någon slags serviceinrättning på tidningarna. Fotografer ska naturligtvis jobba på samma villkor som vilka journalister som helst och delta i det redaktionella arbetet. Ingen tjänar på dåligt utbildade bildredaktörer som fått jobbet för att de är slitna pressfotografer. Ska vi få fart på bildtänkandet måste fotograferna ta sitt ansvar och lära sig argumentera för bra bildjournalistik högre upp i redaktionsledningarna. Fotograferna måste lära sig att hantera det talade och skrivna ordet. Hur många pressfotografer skriver till exempel egna bildtexter i dag?

Gästföreläsare

Pelle Kronestedt är övertygad om att Mitthögskolans 120-poängsutbildning ligger rätt i tiden och att programmets studenter är vad marknaden behöver.

Halva utbildningstiden på programmet är teoretisk, halva är praktisk. Eleverna går bland annat igenom bildjournalistikens historia med gästföreläsare som Lars Fahlén, Anders Engman och Per Lindström.

De teoretiska momenten omfattar bland annat bildanalys, journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap. I utbildningen ingår också att skriva både B- och C-uppsats samt att göra ett stort examensprojekt.

Den praktiska delen omfattar journalistiska metoder, en del redigeringskunskaper i Quark Xpress, Photoshophantering, stillbild och rörlig bild. Tre praktikperioder ingår, på sammanlagt 17 veckor.

Meningen är att studenterna ska kunna arbeta inom tidningar, webbredaktioner och TV-stationer som bildjournalister, fotografer, redigerare och bildredaktörer eller som bildhanterare på bildbyrå.

Frågar man runt bland studenterna verkar de flesta vara inriktade på jobb på tidningar. Webbredaktioner verkar inte så lockande, trots att det där finns möjlighet att kombinera arbete både med stillbild och rörliga bilder.

I en del av momenten samläser studenterna tillsammans med journalistikprogrammet.

– Det är viktigt att de får läsa på lika villkor som journalistikstudenterna, tycker Pelle Kronestedt.

Men än så länge har det inte ingått så många moment tillsammans med de andra journaliststudenterna.

– Däremot har de tagit initiativ och bett oss fotografera när de hållit på med något tidningsprojekt, berättar Jens Magnusson.

Suget efter kunskap i klassen är stor. Flera av studenterna säger att de får för lite av allting.

– Jag skulle vilja lära mer av både journalistik och bild. Men jag tror ändå att den här utbildningen kan utvecklas till att bli väldigt bra, säger Mårten Svanberg.

Liksom 95 procent av eleverna gjorde Mårten sin tvåveckorspraktik på en tidning. Han tycker att praktikperioden på kvällstidningen var bra men är lite missnöjd med hur lite bilder han fick in i tidningen – trots att han hängde där nästan dygnet runt. Pelle Kronestedt håller inte med – han tycker att Mårten fick bra respons på tidningen.

– Många av studenterna har förändrats efter praktikperioden, trots att den var så kort. Många av deras frågor har fått svar. Det är nyttigt att få komma ut i verkligheten ibland.

Själv försöker Pelle Kronestedt, som tidigare var frilans, göra två större reportage per år för att inte tappa kontakten med jobbet.

– Jag vurmar för reportaget. Det är synd att det numera får så liten plats i medierna.

Inspirerade av Danmark

I planeringen av det nya programmet har han och hans kolleger inspirerats av den liknande utbildning som funnits i Århus i Danmark i tio år.

– Det är jättekul att få vara med och forma en helt ny utbildning. Men hittills har vi hållit en låg profil i marknadsföringen. Det finns ännu inget facit för hur utbildningen kommer att se ut.

I det stora klassrummet sitter studenterna och väntar på sin tur att gå in till Pelle Kronestedt och hans kollega Lasse Gustavsson, som är handledare i rörlig bild tillsammans med Ingemar Fagerström, i grupprummen för att diskutera sina projekt.

Några pratar om den nollning av nya studenter som planeras på skolan och där Jens Magnusson har ett stort ansvar för vad som kommer att drabba studenterna som börjar bildjournalistikprogrammet nästa läsår.

Kristofer Hedlund från Östersund berättar om sitt projekt. Han ska följa några gymnasieföreningar i Östersund och Sundsvall och ta reda på vad de sysslar med i de slutna sällskapen. Egentligen vill han syssla med mode- och reklamfotografering efter skolan och ibland har han funderat på om han valt rätt utbildning.

– Det är trist med uppsatser. Jag hade hoppats att programmet skulle vara mer yrkesförberedande, säger han. Det är lite för lite om fototeknik. Men det är bra att vi diskuterar så mycket bildtänkande.

För att kompensera det Kristofer hittills saknat under utbildningen valde han att göra sin korta praktik hos en fotograf i Stockholm där han fick lära sig mer om ljussättning.

Kristofer tycker också att skolan har för få stora digitalkameror med objektiv. Det finns sex stycken för eleverna att dela på, de övriga kamerorna är små kompaktkameror.

Men Jens Magnusson har förståelse för att skolan inte kan köpa in hur mycket utrustning som helst.

– Nu har vi fått en negativscanner som gör att vi kan använda våra egna kameror och sedan scanna in negativen.

Kristofer Hedlund är en av de studenter som fått in en fot på Dagbladet i Sundsvall där han jobbar extra ibland. tidigare har han hoppat in på Länstidningen i Östersund.

– Det är okej så länge det inte går ut över utbildningen, tycker Pelle Kronestedt. Ibland har det tyvärr gjort det och arbetsuppgifter har kommit in för sent. Studenterna ska satsa åtta timmar om dagen på sin utbildning. Vill de sedan extrajobba utöver det så har jag inga synpunkter.

Jens Magnusson har jobbat extra på sportredaktionerna på Arvika Nyheter och Nya Wermlands-Tidningen innan han började bildjournalistikprogrammet.

Han skulle, liksom Sabina Ericson, kunna tänka sig jobb på en lokaltidning när han är klar med utbildningen.

– Det skulle vara en utmaning att få arbeta för en bättre bildjournalistik på en mindre tidning, tycker båda.

– Men just nu känns det tufft att höra hur illa det ser ut på arbetsmarknaden. En del av min framtidstro har blåst bort sedan jag började här, säger Jens Magnusson.

qr@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos