Färre journalister polisanmäler hot

Det visar en undersökning som JMG gjort bland Journalistförbundets medlemmar. Undersökningen genomfördes i april och maj och frågorna rörde bland annat trakasserier, hot och kränkningar under de senaste tolv månaderna. 1 500 journalister har besvarat enkäten.

Andelen om knappt 30 procent som hotats ligger i nivå med de undersökningar som JMG genomförde 2013 och 2016. 30 procent av hoten rör fysiskt våld, tio procent sexuellt våld, som i princip enbart riktats mot kvinnliga journalister.

– Det är oroväckande att det fortfarande är så många av våra medlemmar som drabbas. De senaste åren har flera politiska åtgärder vidtagits för att komma till rätta med problemen men det verkar inte ha hjälpt, säger Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet, i en kommentar.

Andelen journalister som utsätts för kränkande eller nedsättande kommentarer har minskat från 80 procent 2013 till cirka 70 procent 2019. Minskningen beror till stor del på nedstängda kommentarsfält.

De vanligaste sätten att bli hotad på är via mail (17 procent) och på sociala medier (16 procent). Samma mönster finns vad gäller nedsättande kommentarer som sker via mejl (54 procent) och på sociala medier (48 procent). Sedan 2013 har en förskjutning skett, andelen nedsättande kommentarer i anslutning till artikelkommentarer har minskat och en ”förflyttning” har skett till sociala medier.

Journalisten berättade förra året om de tilltagande hoten mot journalister sedan 2012, och att tidigare studier visat att förövarna ofta kan kopplas till högerextremistiska eller rasistiska grupper. Enligt den nya studien är den absolut vanligaste orsaken till trakasserier texter eller inslag som på något sätt berör immigration/flykting/integration; 30 procent nämner dessa ämnen.

Hot och trakasserier kan också leda till självcensur. Drygt fyra av tio utsatta journalister har någon gång avstått från att bevaka vissa ämnen, personer eller grupper på grund av risken för hot. Även nedsättande kommentarer kan leda till självcensur; drygt två av tio utsatta journalister har undvikit bevakning av vissa ämnen/grupper på grund av risken att få kommentarer.

Över hälften av de utsatta journalisterna har blivit rädda efter att ha mottagit hot. Drygt 40 procent oroar sig över de kommentarer de fått och två tredjedelar har tagit illa vid sig och känt sig sårade.

Av de som hotades har en tredjedel vidtagit åtgärder, vanligast är att byta/skaffa hemligt telefonnummer följt av att polisanmäla.

Svarsfrekvensen i studien är låg, cirka 30 procent, men det finns en tendens till att polisanmälningar som följd av hot minskat. 2013 vidtog en tredjedel av de hotade journalisterna åtgärder och bland dem polisanmälde en tredjedel händelsen. 2019 vidtog också en tredjedel av de hotade journalisterna åtgärder men bland dem polisanmälde endast runt tolv procent händelsen. Sju procent uppger att de kontaktat säkerhetsavdelning, något som knappast skedde alls 2013.

– Vi uppmanar alltid våra medlemmar att polisanmäla hot. Polisanmälan är viktig eftersom det synliggör brottet. Problemet är att medlemmar som vi talar med inte känner att det tjänar något till att anmäla. Många har bilden av att polisen lägger ner utredningen direkt. Här har polisen ett ansvar att visa att den som hotar en journalist inte kan göra det ostraffat, säger Ulrika Hyllert.

– Det positiva är att vi ser en ökad medvetenhet på arbetsplatserna. Förr talades inte så mycket om trakasserier, utan det var i högre grad individens problem. Det ansågs vara något som ”kom med jobbet”. Men nu talar man om det på ett helt annat sätt och mer som ett arbetsmiljöproblem, vilket förstås är bra även om mycket återstår att göra, säger Monica Löfgren Nilsson, docent i journalistik, medier och kommunikation på JMG, som genomfört undersökningen.