Gå direkt till textinnehållet

Dags att ladda batterierna

Allting kärvar, minsta lilla uppdrag känns som en avhandling och ingenting upplevs egentligen som särskilt meningsfullt. Ännu mindre kul. Det är helt enkelt tungt att gå till jobbet…

Allting kärvar, minsta lilla uppdrag känns som en avhandling och ingenting upplevs egentligen som särskilt meningsfullt. Ännu mindre kul. Det är helt enkelt tungt att gå till jobbet…

Känner du igen dig? Du är dessutom inte ensam. De flesta av oss har nog någon gång kört in i väggen eller i alla fall tappat lusten för det vi håller på med. I ett så krävande yrke som journalistens är det lätt att glömma bort att batterierna då och då också måste laddas upp.

En kollega visade mig en gång det knep han brukade ta till, när han kört fast och inte längre fick något flyt på sitt skrivande. Han öppnade skrivbordslådan och plockade fram ett par vältummade diktsamlingar av Gunnar Ekelöf och Harry Martinsson. Han berättade om hur han redan efter en sida eller två, började känna språkglädjen komma tillbaka. Jag blev inspirerad och skaffade själv ett par favoriter att gripa tag i när förlamningen satte in. Det blev kanske inte så ofta, men den enkla metoden fungerade bra när det behövdes.

Annons Annons

”Har man kört fast ordentligt, kan det behövas en mer

omfattande förändring för att välmåendet och kreativiteten ska återkomma”

Den lilla kicken – eller omstarten – kan man säkert fixa själv; ofta räcker det med att för en gångs skull lämna jobbet kvar på redaktionen och i stället göra något kul med familj eller vänner. Andra gånger kan det vara svårare. Har man kört fast ordentligt, kan det behövas en mer omfattande förändring för att välmåendet och kreativiteten ska återkomma. Och hjälp – inte minst från kolleger och arbetsledning.

Och det är väl bara att erkänna – det är vi ganska dåliga på i den här individualistiska branschen. Många av oss har fullt upp med oss själva och våra egna projekt, och ser inte när kollegan går på tomgång. Inom redaktionsledningarna är det förmodligen än värre. Med siktet allt mer inställt på prestation och produktion, finns mindre och mindre utrymme för att se och känna av sina medarbetare. Samtidigt som behovet av detta sannolikt ökat av samma skäl.

Jag har inga svar, men efterlyser utbildning och metoder för oss som leder redaktionellt arbete i allt tuffare tempo. Vikten av ett kreativt klimat är intimt förknippat med värnet av medarbetarnas möjligheter till batteriladdning.

Alltså: Kräv omstart då och då! Det kommer att visa sig vara en god investering.

Trevlig läsning!

Fler avsnitt
Fler videos