Cecilia Uddén: ”Jag tror att jag har ett lite grann arkaiskt språk”

Cecilia Uddén läser ett utdrag ur en krönika som sändes tre dagar efter 7 oktober-attacken.

Motiveringen lyder:

Cecilia Uddén är en av Sveriges mest berömda journalister. Det finns fog för det. Hon är sin egen genre: kunnig, kritisk och humoristisk. Mellanösterns krig och konflikter, dess vardag och kalas skildrar hon med hjälp av de stora judiska och arabiska författarna och skräddaren I Gaza. Hon målar i ord och väcker både intellekt och känslor. Ständigt hårt kritiserad, för det ligger i sakens natur. Men Cecilia Uddén behåller sin integritet. Det är stil.

Cecilia Uddén bevakar Mellanöstern från Kairo för Sveriges Radios räkning och har haft flera uppdrag på SR sedan hon anställdes 1998, bland annat utrikeskorrespondent i Washington DC och i Mellanöstern och programledare för Konflikt.

Nu är hon en av tre nominerade till Journalistens pris Årets stilist. När vi når henne per telefon befinner hon sig på en uteservering i Jerusalem för att äta en sallad. Hon hann inte med någon lunch, det har varit hektiska dagar.

– Det är naturligtvis en oerhörd ära, säger Cecilia Uddén om nomineringen.

Är språket viktigt för dig?

– Ja, det är det, men jag måste också säga att i snabba nyhetslägen hinner man för det mesta inte tänka så mycket på stilistik, utan det blir som det blir. Jag tänker mer på vad det är jag vill undvika än vad jag vill tillföra: slitna metaforer, plattityder, det alltför övertydliga; ledsna ögon och gråtande barn och sådant där. Jag tänker inte alltid på att krydda språket.

Floskler?

– Floskler är ett gissel som vi alla gör oss skyldiga till, och slitna uttryck som ingen egentligen förstår vad de betyder men man använder ändå. Det försöker jag verkligen undvika.

– Sen är det fantastiskt när man hittar en träffsäker metafor eller en bild som beskriver mer än det man egentligen säger i ett reportage. Det är underbart när man får tid att hitta dem men ofta hinner man inte det.

Får du kommentarer om ditt språk från lyssnare?

– Ja, det händer. Ibland är det någon som har tyckt att jag har överdrivit någonting men för det mesta är det uppskattande kommentarer. Jag vet ofta inte vad det är de syftar på faktiskt om jag ska vara ärlig.

Inte?

– Nej, jag tror ibland att jag har lite grann av ett arkaiskt språk, bland annat för att jag inte växte upp i Sverige. När jag kom till Sverige och började gymnasiet fick jag tvåa i svenska. Jag har också levt utanför Sverige de senaste 30 åren, med undantag för tre år. Även om jag är språkintresserad och har daglig kontakt med Sverige, lyssnar på svensk radio och tillbringar somrarna i Sverige och snappar upp nya uttryck, så befinner jag mig oftast inte i Sverige. Det kan göra att språket blir lite ålderdomligt.

På vilket sätt?

– Det finns många saker som man inte fattar om man inte lever i ett språk. Jag ser det på mina barn också. De har inte heller levt med svenska och kan göra fantastiska fel ibland.

Men du har klarat det bra?

– Jo, men jag minns en gång när jag precis hade börjat på radion och jobbade på kulturredaktionen och skulle göra en konstrecension och läste in mitt manus och beskrev någonting som ”ganska tung-grott”. En producent bad mig att läsa om, ”för det lät som att du sa tung-grott”. Det var precis vad jag sa. Jag trodde att uttrycket handlade om att det var tungt för något att gro ur marken. Inte att det var tungt att ro. Jag visste inte det. Jag låtsades som att jag hade läst fel.

Cecilia Uddén skrattar.

– Jag hade en svensk väninna som var gift med en fransman och bodde i Kairo med tre söner som kunde svenska men aldrig hade bott i Sverige. Jag minns en gång när hon var irriterad på barnen och sade till dem att, nej nu får ni faktiskt ta er i skinnet. De förstod inte uttrycket utan började nypa och dra sig i skinnet.

Har du några stilistiska knep du använder dig av?

– Jag brukar säga att radio är vårt bästa bildmedium för att vi kan framkalla bilder hos lyssnaren med ganska enkla medel. Det finns forskning som visar att om man först skapar en bild i huvudet kan man sedan lättare ta till sig abstrakt information. Först berättar jag att jag ser en pojke som studsar en röd boll, och sen går jag in på det som är svårt och abstrakt. Det är ett väldigt bra knep för alla radiojournalister.