Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Var går smärtgränsen?

Höstens varselvåg inom pressen har hittills drabbat ungefär 250 journalister i Sverige.

De flesta mediehus försöker göra sina nedskärningar utan uppsägningar, i stället erbjuds avgångsvederlag i olika paket. Det är mjukare och ger en bättre stämning på redaktionen.
Och det är bra. Det ger en känsla av att arbetsgivaren bryr sig om sina anställda.
Fast man får inte tappa bort vad som ändå sker. På en del håll görs väldigt kraftiga nedskärningar, vilket leder till en urholkning av både journalistiken i sig och kvaliteten på produkten.
Börjar vi närma oss gränsen för vad tidningarna tål?

Höstens nedskärningar är en följd av annonstappet, alltså den strukturomvandling som sker när annonserna går från tidningarna till nätgiganter som Google och Facebook.
Om man tidigare pratat upplagor och att läsarna sviker, så handlar det alltså nu mer om annonsintäkter. Men resultatet är detsamma, nedskärningar. Däremot är skiftet till att prata om annonsintäkter logiskt, eftersom upplagorna ser ut att stabiliseras. Till och med i tidningskrisens USA, är upplagorna stabila. Enligt Poynter/ABC ökar till och med söndagsupplagorna något, om man räknar samman pappers- och digitala prenumerationer. 

Vad som händer med affärsmodellerna när varken digitala eller pappersupplagor verkar kunna locka tillräckligt med annonser är oklart. Men det är nog ingen slump att det just nu höjs ovanligt många röster för papperstidningen. Den representerar något stabilt på en instabil marknad. Samtidigt fortsätter andra att i stället jaga på för att man snabbare ska släppa pappret och hitta det nya.
Det hade varit bättre och mer framsynt, om tidningsföretagens tidigare stora vinster hade använts för att experimentera med nya affärsmodeller när möjligheten fanns. Att experimentera nu i en vikande annonsmarknad är avsevärt svårare. Men, vinsterna är fortfarande fina, och ägarna kunde fortfarande vara mindre intresserade av utdelning och i stället satsa framåt.

Oroande nog kommer jag att tänka på Florida Todays linje. Där har nedskärningarna på redaktionen dragits till sin spets. Ledordet är ”minimibemanning”, vilket för med sig både sämre journalistik och en sämre tidning, men det bryr ägaren sig inte om. De lojala läsarna förväntas stanna kvar ändå eftersom det inte finns några alternativ till lokaltidningen.
Medieägare i Sverige pratar ofta om att det finns en smärtgräns för hur mycket man kan skära i redaktionerna. Är det exakt var den gränsen går som medieägarna nu vill undersöka? Varslen och uppsägningarna av journalister kommer att leda till sämre journalistik, men hur mycket sämre är frågan. Är det minimibemanning som är målet? Är det Florida Today som är förebilden?

 

LEDARSTICK

BRITTISK MEDIEKRIS

Brian Levesons utredning om det pressetiska systemet i Storbritannien har skjutits upp och förväntas komma först i slutet på november. Utredningen kommer att få en enorm inverkan på medierna i Storbritannien.
Hur skandalen kring BBCs pedofil­anklagade programledare påverkar vet vi inte heller. Klart är att medierna i Storbritannien har mycket att arbeta med för att engelsmännen åter ska kunna lita på det de läser, ser och hör.

MER TEXTREKLAM?

Utgivarna vill inte släppa ifrån sig ansvaret för textreklam till en medieetisk nämnd. Flera utgivare, bland annat Mats Åmvall, chefredaktör för Sundsvalls Tidning och Aftonbladets Jan Helin har i debatter sagt att textreklamen minskar i svensk press och att det därför inte är något större problem. De mejl vi får till redaktionen tyder inte på att textreklamen minskar. Men hur är det egentligen? Har du exempel på textreklam hör gärna av dig till oss! E-posta till: redaktionen@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos