Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Täckelset har fallit från SD

Den senaste tiden är det som om Sverigedemokraterna låtit täckelset falla för alla och envar att se deras sanna inställning till pressfrihet och yttrandefrihet.  

Det började med att SD ville tvinga cheferna för public service till kulturutskottet för att stå till svars för program, som de ansåg varit partiska, och följdes upp med en intervju i Fokus där Linus Bylund, SDs man i SVTs och SRs ägarstiftelse, sade sig vilja straffa journalister som inte var opartiska.

Bylund ville se en ”personaliserad repressaliemöjlighet för Granskningsnämnden”. Så att enskilda journalister ska kunna hållas ansvariga för att ”sprida fake news, att ta ställning i det som uppfattas som nyheter”. Konsekvenserna skulle kunna vara ”alltifrån varningar och löneavdrag till att, i grova eller upprepade fall, kunna entledigas från sin tjänst”. Ett förslag som vore ett brott mot både arbetsrätten och det grundlagsskyddade systemet med ansvarig utgivare.

Reaktionerna blev förstås kraftiga. Det var så grovt att även Moderaterna och Kristdemokraterna, som tidigare hållit en låg profil när det gäller SDs uttalanden, tyckte att det gick över gränsen.

Men i helgen kom Aron Emilsson, SDs talesperson i kulturfrågor, och Angelika Bengtsson, riksdagsledamot i kulturutskottet för SD, och skulle ställa saker till rätta i ett debattinlägg i Aftonbladet (29 februari): ”Våra förslag kring public service är tyvärr inte det kontroversiella sprängstoff diverse ledarskribenter verkar tro.”

De fortsätter: ”Vi vill vidare se över möjligheterna att inrätta ett organ som kan bistå Granskningsnämnden med granskning av saklighet och fakta.”

Vilket väl lirar ganska bra med det som Linus Bylund pratar om: Att stärka Granskningsnämnden med ytterligare ett statligt organ som ska berätta vad som är sant och vad som får berättas och inte i public service. Och kanske också får befogenhet att straffa enskilda journalister. Eller vad är meningen att detta organ ska användas till? Granskningsnämnden har redan 13 anställda som jobbar just med att granska partiskhet och saklighet.

De hänvisar i debattartikeln återigen till den ”rapport” som Näringslivets me­dieinstitut kom med förra året, som påstod att SVT var vänsterinriktat utifrån 16 fällningar i GRN. En rapport som sågats hårt. SD framställer det som att SR/SVT/UR ofta fälls för att de är partiska i politiska frågor. Vilket inte stämmer. Det är dags att komma bort från det narrativet.

De betonar i sin text också att pub­lic service är viktigt. Och har absolut en poäng då de i texten konstaterar att Granskningsnämnden utses av regeringen: ”beaktansvärt då socialdemokratiska företrädare hävdar att politiken ska hålla sig borta från journalistiken.”

Det finns många goda skäl att skrota Granskningsnämnden, men försöken att bredda nämndens befogenheter är nu det starkaste skälet.

Vi ska inte ha en statlig myndighet som avgör vad som är sant och inte. Slutsatsen bör vara att snarast lägga ner GRN.

Min uppfattning är enkel: Det är bara genom många åsikter, ett fritt meningsutbyte, yttrandefrihet och fri journalistik som ett demokratiskt samhälle kan frodas. Staten och politiker ska hållas långt borta från fria medier.

 

STICK

Nominera!
Nomineringstiden för Årets stilist pågår. Du glömmer väl inte att nominera din favoritstilist inom journalistiken. Mejla Qia Rindevall på qr@journalisten.se, senast den 25 mars.

Roligaste grodan
Just nu pågår omröstningen om vilken som var 2019 års roligaste groda. Rösta på Journalisten.se. I skrivande stund leder Bohusläningen.

Jubileum och ny podd
Det är fem år sedan Journalistenpodden föddes, på Gräv15. Vinjetten och ämnena är desamma, men jubileet till ära har vi åter knutit Grävnestorn Nils Hanson till podden. Lyssna på senaste avsnittet på Journalisten.se. På Gräv20 i Borås firar vi 5-årsdagen med livepodd och inbjudna gäster.

Fler avsnitt