”LAS-karusellen måste stoppas”

Las har varit en stor fråga under hela mitt yrkesliv som journalist. Det ger trygghet för en grupp anställda, men blev genom arbetsgivarnas hantering en otrygghet för en annan. Så ställs grupper mot varandra och arbetsplatserna delas upp i olika läger. Men någon större splittring har det inte lett till, det var glädjande att se den solidaritet som präglade Journalistförbundets senaste kongress, där talare efter talare som inte är i närheten av Las-karusellen höll brandtal om att stoppa missbruket av Las-reglerna.

Att engagemanget måste leda till konkret handling var självklart, och i vår senaste fördjupning kan vi avslöja hur förbundets plan för att stoppa utlasningarna ser ut: varje gång en visstidsanställd medlem ska sluta ska den lokala klubben begära MBL-förhandling om det är otydligt varför journalisten ska bli utlasad. Om det slutar i oenighet ska det sedan gå till central förhandling mellan Journalistförbundet och Medieföretagen.

Det innebär att förhandling blir rutin och att den enskilda vikarien inte själv behöver ta striden. Det syftar också till att få arbetsgivare och klubbar att diskutera utlasningarna oftare och att medvetandegöra Medieföretagen om omfattningen av problemet. (Läs mer i fördjupningen) Planen verkar redan ha börjat ge effekt, på Aftonbladet har förhandlingarna lett till att en vikarie fått förlängt över Lasgränsen och nu har förtur till andra redaktionella tjänster.

Det är faktiskt ytterst tveksamt om arbetsgivarna tjänar något på utlasningarna. De har bidragit till en enorm kompetensflykt från branschen när många erfarna och skickliga journalister lämnat. När företrädare för Försvarshögskolan pekar ut Las-karusellen som en brist i beredskapen inser man hur långt det har gått.

Överstelöjtnant Johan Huovinen berättade i Journalistens fördjupning om krigsberedskapen (Journalisten 7/2025) att han ständigt måste lära upp nya journalister i försvarsfrågor. ”Jag har fått känslan av att det är ett trick som de stora tidningarna gör: man håller sig med unga journalister som man anställer och så jobbar de i typ elva månader. Så ringer de nya reportrarna och så får man börja om med att lära ut ganska grundläggande saker.”

Då inser man hur mycket resurser mediehusen måste ha lagt på att lära upp nya vikarier de senaste decennierna. På vissa redaktioner har man löst det genom att låta den som ska lasas ut själv sköta överlämningen till nästa vikarie, en cynisk hantering som visar hur systematiska utlasningarna har blivit.

Det främsta skälet att stoppa Las-karusellen är att den skadar människor. Det handlar om journalister som aldrig får en trygg anställning, om liv som aldrig riktigt får starta. En bransch som har som uppgift att granska orättvisor kan inte själv sätta i system att utsätta sina anställda för kränkande och orättvis behandling.

Replik om AI
Lars Ilshammar, historiker och tidigare biträdande riksbibliotekarie, har skrivit en replik på förra ledaren om AI-bolagen, KB och upphovsrätten. ”Det verkliga hotet mot journalistiken är inte att den används för forskning och teknikutveckling, utan att den låses in i en snäv ägandelogik där varje ord betraktas som privat egendom”, skriver han bland annat. Repliken och mitt svar finns här.

Schrödingers X
”Det är klart att om hela svenska journalistkåren valde att lämna X till exempel så skulle det finnas många fördelar med det, som jag skulle vara entusiastisk över”, sa Magdalena Andersson (S) till Expressen på Folk och Försvar i Sälen. Själv tänker hon dock stanna kvar ”så länge många politiker och medier är på X”. Som så många andra vill hon alltså både lämna och stanna samtidigt. Själv raderade jag mitt konto för flera år sedan och Tidningen Journalisten har enbart ett passivt konto. Journalister kan använda X som en källa, men kanske inte som en plattform att delta aktivt på. För den som saknar Twitter rekommenderar jag Bluesky.