Replik: ”Sociala medier kan räknas som kritisk infrastruktur”

Replik till ”Public service-bolagen behöver Tiktok och Instagram för att nå hela befolkningen”:

Johan Westerholm tar upp mycket relevanta motargument till debattartikeln jag skrev om public service-bolagens återtagande av sitt sociala medieinnehåll (Journalisten 11/6). Visst håller jag med om en del men samtidigt måste jag rätta vissa av hans påståenden och missuppfattningar.

I min tidigare debatt nämnde jag att övergången till decentraliserade sociala medier, som ingår i “fediverse” eller fediversumet – nätverket av olika webbtjänster som kommunicerar över gemensamma protokoll (språk) – tyvärr kräver lite teknisk kunnighet, vilket Westerholm stundtals visar brist på. Ingen fara, i den federerade gemenskapen hjälps vi åt.

Vi börjar med ActivityPub – protokollet som låter användare över fediverse kommunicera med varandra. Det stämmer att plattformar som Mastodon körs på detta grundläggande språk, liksom Metas Threads. Men det betyder inte att Meta äger det decentraliserade språk som även de, trots allt, får lov att bruka.

ActivityPub underhålls av World Wide Web Consortium (W3C), en intressegrupp med över 500 medlemmar: bland annat forskningsinstitut, regeringar och EU. De strävar efter ett öppet samarbete för öppna webbstandarder, eller det Westerholm skulle kalla för “homeopati”.

Det decentraliserade nätverk som jag tydligen “hyllar” är inte avhängigt amerikansk infrastruktur. Som jag tidigare förklarat så är själva poängen med decentraliserade plattformar, byggda på öppen kod, att de inte ägs av någon enskild person, företag eller myndighet.

Vidare till beredskapsdilemmat. Sociala medier kan i vissa fall räknas som digital kritisk infrastruktur. Det används av myndigheter, intressegrupper och nyhetsmedier för kriskommunikation, medborgardialog eller för att motverka desinformation och ryktesspridning.

Om amerikanska (eller kinesiska) plattformar stryps förlorar public service inte bara en sekundär marknadsföringskanal, de förlorar en viktig kommunikationslina som når vissa målgrupper på ett sätt som marksändningen och deras egna appar, inte gör.

Hade Westerholm reflekterat noggrannare över vad jag försöker säga så hade han insett att jag inte förespråkar ett resolut system över allt annat. Defederering, eller blockering, är visserligen ett problem men det är även en algoritmjustering som stryper organisk räckvidd, baserat på politiska eller ideologiska konflikter. Jag tvivlar på att de kommersiella plattformarna har en överklagandenämnd för sådant.

Att upprätta en egen “instans” eller forum på fediverse, kommer med ett pris. Det kräver bland annat juridiska och publicistiska avvägningar, för att inte tala om underhåll och säkerhet mot cyberattacker. Återigen, inget system är perfekt.

Själva poängen med decentralisering är att sprida ut risken och öka robustheten – eliminera beroendet av teknikmonopol och skydda användarnas dataintegritet. Detta görs genom just självhosting och moln(o)beroenden; ett sätt att uppnå datainfrastrukturell självautonomi.

Under många år har traditionella medier hjälpt big tech-monstren att växa, gött dem med skattefinansierat innehåll, som deras ägare sedan kapitaliserat på. Ingen har för övrigt efterfrågat detta heller. Skillnaden här är att det lett till en lock in-effekt som utelämnat andra valmöjligheter.

Jag ser inte tyska eller nederländska public service-bolagens försök som misslyckade experiment, det bör snarare ses som insiktsfulla studier för en framtida etablering på fediverse. Det må vara marginellt nu, men är en långsiktig investering för ett mer demokratiskt Internet.