Gå direkt till textinnehållet
Annika Hamrud
frilansjournalist

Gissningar om public services uppdrag

Public service är fristående från regering och riksdag. I debatten låter det  ibland som att Sveriges Radio känner sig bundna till riksdagen. Men det är faktiskt bara i riksdagen som alla ledamöter har rätt att gå upp i talarstolen och få en tilldelad talartid. Inte i radio och TV.

Anledningen till varför jag skriver detta är förstås de starka reaktionerna mot att komikern Soran Ismail känner sig tvingad till en timeout som programledar-sidekick i Morgonpasset i P3 eftersom han är starkt kritisk till Sverigedemokraterna. På samma sätt som talmannen i riksdagen ska programledaren vara oberoende.

Det är inte första gången som avstängningar upprör. Under förra valkampanjen stängdes Mikael Tornving av från SVT och Ametist Azordegan från SR efter att ha deltagit i en reklamfilm mot Sverigedemokraterna.

Och Soran Ismails popularitet till trots – kanske var reaktionerna ännu starkare när meteorologen Åsa Bodén 1982 stängdes av efter att ha funnits med i en broschyr mot löntagarfonder. Det hjälpte inte ens att Olof Palme protesterade mot behandlingen. SVT vek sig inte.

Under förra valkampanjen –  2010 – var SD en elefant i rummet. SR hade en proffsig och kylig rapportering som hanterades av Pontus Mattsson. Få programledarprofiler hade ett lika stort engagemang kring SD som Soran Ismail. SVT kämpade med frågan om Jimmie Åkesson skulle bjudas in till debatter eller inte.

3,5 år senare är Sverige annorlunda. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och har kring 10 procent i opinionen. Delar av deras väljarkår följer i huvudsak nätmedier utan ansvarig utgivare där åsikter långt brunare än SDs luftas. Det antirasistiska engagemanget har ökat samtidigt som hela mediefältet åsiktsifierats.

Fler linjer finns om hur SD ska behandlas. Sverigedemokraterna hävdar att de är likvärdiga eftersom de sitter i riksdagen. Och några profilerade debattörer hävdar att SD är ett rasistiskt parti som inte ska behandlas lika.

Jobbar man på SR har man att följa Publicservicehandboken. Programdirektör Björn Löfdahl påpekade i P1s Medierna att reportrar ska reagera mot rasism i samband med att den framförs, men inte ta ställning mot en politisk linje. Att medarbetarna har en skyldighet att reagera mot rasism kan man utläsa i paragraf 5:2, den så kallade Demokratiparagrafen.

Men en liten bit ner, i paragraf 5:9, står det att SR inför varje val ska diskutera hur partier som kan anses vara rasistiska eller främlingsfientliga ska hanteras. Även om reportrar i sitt dagliga arbete ska agera mot enskilda uttalanden och inte partilinjer måste SR göra en bedömning inför varje val.

Upplevelsen av att SR bestämt sig för en totalt neutral linje inför alla riksdagspartier har lett till frågan hur SR skulle behandla ett nazistiskt parti i riksdagen. Aftonbladets Ehsan Fadakar ställde frågan i SVT Debatt och fick senare svar på twitter från SRs VD Cilla Benkö.  Hon framhävde då att man inte ska vara neutral mot icke-demokrater och att ideologin beslutar det, inte valresultatet.

Svenskarnas parti är ett nazistiskt parti som har bytt namn från Nationalsocialistiska rikspartiet och nu håller på att städa upp och ompaketera. På pappret följer partiet de demokratiska spelreglerna och vid förra valet fick SvP ett mandat i Grästorp. Stolen står tom men i stället har SvP efter byten av partier och ledamöter representanter i kommunfullmäktige i Mönsterås, Lidköping och Nykvarn.

Kanske kommer de att växa framöver, kanske inte. Det finns inga förbud mot att rösta på odemokratiska partier. SD växte på samma sätt. Successivt togs hänsyn till deras storlek och de fick allt större plats i medierna. Nu har de kommit till en plats då det uppfattas som att SRs ledning menar att de fullt ut ska likabehandlas.

Fram till förra valet trodde få att ett nationalistiskt parti skulle ta plats i Sveriges riksdag. Det kan förstås ske igen. Och att det då är ett mer extremt rasistiskt parti som väljs in. Man kan heller inte vara säker på att ett riksdagsparti kan utvecklas i icke-demokratisk riktning, eller att man inser att partiet inte står för de värderingar man tidigare trott.

Det är inte bra med en debatt med så många gissningar om public services linje som vi sett den senaste veckan. Någonstans har det brustit i kommunikationen.

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt