”Erdogan älskar propagandister men är livrädd för varenda journalist!”
KRÖNIKA Frihetsberövandet av Joakim Medin baseras på två lögner och illustrerar det som blivit vardag för journalister i Turkiet. Landet har under sina 101 år aldrig varit den fria journalistikens bästa vän, men situationen har aldrig varit så dålig som den är nu.
I torsdags frihetsberövades den erfarne ETC-journalisten Joakim Medin på flygplatsen i Istanbul. Medin har nu förts till ett högsäkerhetsfängelse och anklagas för ”förolämpning av Turkiets president” och ”medlemskap i en terrororganisation”, två anklagelser som riktats mot hundratusentals människor i Turkiet på falska grunder under det gångna decenniet.
Enligt uppgifter i turkiska medier är Medin en av 15 misstänkta i en utredning som inleddes efter att en docka föreställande Turkiets president Recep Tayyip Erdogan hängts utanför Stockholms stadshus i januari 2023.
Frihetsberövandet av Medin illustrerar på ett naket sätt det som är vardag för journalister i Turkiet. Erdogan har nämligen skapat ett rättssystem som bygger på lögner, godtycke och falska anklagelser. I Joakims fall baseras frihetsberövandet på två lögner.
För det första är det Rojavakommittéerna som genomfört aktionen med Erdogan-dockan i samband med Sveriges Nato-ansökan. Dessutom kunde Joakim Medin resa till Turkiet flera månader efter händelsen och rapportera från presidentvalet i maj 2023, utan att frihetsberövas. Skillnaden är att nu passar det Erdogan-regimen att frihetsberöva utländska journalister när den försöker hantera de stora manifestationerna och det breda missnöjet i landet.
Den andra lögnen handlar om ”medlemskap i en terrororganisation”. Medin är ju en erkänt skicklig journalist och författare. Att han skulle bli medlem i terrororganisation är inget annat än fantasier.
Varför frihetsberövas Joakim Medin just nu i Turkiet?
Svaret är enkelt. Erdogan, som samlat all lagstiftande, dömande och verkställande makt i sina händer, älskar nämligen propagandister som hyllar honom men är livrädd för varenda journalist! Han vill inte längre ha några sanna journalister som kan ställa kritiska frågor om hans hälsa, den tomma statskassan, Turkiets framtid eller demokrati. Om inte Erdogan avlägsnas från makten är han väldigt nära att skapa samma medieklimat som Putin, utan press- och yttrandefrihet och utan riktiga president- och parlamentsval.
Erdogan kontrollerar redan mer än 90 procent av alla medier i Turkiet, däribland tre dussin tv-kanaler. I dagarna har Erdogans censurorgan, RTÜK (Turkiets högsta råd för radio och TV) inlett en häxprocess mot landets fyra oberoende tv-kanaler för att de direktsänt regimkritiska manifestationer. Sözcü TV har ålagts med tio dagars sändningsförbud. Och TV-kanalerna Now TV, Halk TV och Tele 1 måste nu betala stora böter för att ha sänt från en manifestation. Vem i Sverige skulle komma på tanken att straffa TV4 för att kanalen sänder från en protestmanifestation i Humlegården i Stockholm?
Visst, Turkiet har under sina 101 år aldrig varit den fria journalistikens bästa vän, men situationen har aldrig varit så dålig som den är nu. Nästan varje gryning genomför polisrazzior mot journalister. Journalister utsätts för systematiskt förtryck i form av demonisering, pass- och utreseförbud, obligatoriska anmälningar hos polisen en gång i veckan, avskedanden med mera.
Och i dagarna är Erdogans regim även livrädd för utländska journalister som bevakar Turkiet. I förra veckan deporterades BBC:s Turkietkorrespondent Mark Lowen från landet.
Så länge omvärlden blundar för Erdogans häxjakt på journalister i och utanför Turkiet kommer Erdogan att fortsätta att förpesta livet för många av våra kollegor.
