Dags att börja läsa på om valsystemet till 2026
Häromdagen åt jag frukost på en liten restaurang i en sliten småstad i den amerikanska Södern. Inredningen var som hämtad ur en västernfilm, en del av besökarna likaså.
På just den här restaurangen kommer en av ägarna fram och undrar vilka vi är. Kameran har – som alltid – avslöjat oss. När vi svarar att vi jobbar med en dokumentär om det amerikanska valet och valsäkerhet följer en tio minuter lång föreläsning om exakt hur valet går till.
Alltså, EXAKT hur valet går till. Restaurangägaren berättar alltifrån vilka regler som gäller när man förtidsröstar, och hur valobservatörer inte får tilltala valförrättarna. Och så berättar han om exakt hur många insamlingskärl för vissa typer av förtidsröster som finns. De är färre i detta val, jämfört med presidentvalet 2020. Det är bra, tycker restaurangägaren. Men fler än 2016, vilket följaktligen är dåligt.
En annan privatperson jag möter senare samma dag berättar på detaljnivå om rutinerna valförrättarna måste använda sig av när de stänger förtidsröstningslokalerna i slutet på varje dag. Nästan vem jag än talar med så har de kunskaper om det amerikanska valet på en detaljnivå jag kommer på mig själv med att bli lite avundsjuk på.
För, vad vet jag egentligen om det svenska valet och hur det går tlll? Jag känner inte på rak arm till hur många vallokaler som måste finnas i Sverige, hur det kontrolleras att röster inte räknas två gånger, och vem som ansvarar för att obehöriga inte har tillgång till vallokaler eller system.
Här har valmyndigheten ett arbete att göra, men också svenska medier. Dagarna efter det svenska valet i september genomsyrades många publiceringar av osäkerhet kring den fortsatta processen. Vilka röster ingick egentligen i onsdagsrösterna? Hur stor var sannolikheten egentligen för att de skulle förändra maktförhållandena? Hur många ogiltiga röster kunde egentligen komma att giltigförklaras igen av länsstyrelsen?
Minns ni nyheten om valdistriktet Tullingeskog där fler hade röstat än antalet röstberättigade? Trots att nästan alla medier publicerade nyheten så var det bara Svenska Dagbladet som några dagar senare följde upp den. SVT, Aftonbladet, Dagens Nyheter med flera gjorde det inte. Det är att slarva med uppföljning av en viktig fråga.
För, visst är det på ett sätt bra att vi i Sverige inte känt något stort behov av att kunna alla detaljer om vårt eget valsystem. Det går att argumentera att det i USA varit just de upprepade – och oftast ogrundade – anklagelserna om valfusk som tvingat människor och journalister att lära sig mer om mekaniken bakom amerikanska val. Men det är också just bristande kunskap som legat till grund för att konspirationsteorier kring valet kunnat slå rot.
Det är långt kvar till nästa riksdagsval i Sverige. Men det dröjer inte länge innan redaktionerna börjar skissa upp hur valbevakningen ska se ut 2026. Då bör fler redaktioner ägna kraft åt att förklara hur det svenska valsystemet fungerar.
